~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 47~

Klockan blir kvart i tio och orkestern tystnar. Dumbledore kliver upp på scenen och allas uppmärksamhet vänds mot honom.

"Kära elever, vi har kommit till en utav höjdpunkterna på denna trevliga bal. Men innan jag avslöjar vilka som är balens Häxmästare och Häxmästarinna vill jag tacka professor McGonagall, Professor Flitwick, Professor Sprout och elevkommittén som gjort denna bal möjlig! En applåd för dem!" Applåder bryter ut i salen och en och annan busvissling med innan Dumbledore fortsätter att tala.

"Då så, Minerva, vill ni vara så vänlig och assistera?" Professor McGonagall går upp på scenen med ett leende och ett kuvert i sin hand.

"Gärna Albus, i min hand håller jag kvällens par." Hon öppnar kuvertet och räcker det ena pappret till Dumbledore. Jag ler mot Coraline,

"Du och Joshua kommer så att vinna detta." mimar jag mot henne och hon fnittrar lite försiktigt men det syns på hela henne att hon är spänd, att hon verkligen hoppas att det blir hon och Joshua. Jag vet hur mycket tid hon lagt på att välja klänning, frisyr, sminkning, ja allt.

"Kvällens Häxmästare är... Eric McCulloch!" utbrister Dumbledore och nästan hela salen bryter ut i applåder medan Eric kliver upp på scenen och vinkar åt alla. Det var ju föga förvånande, klart att det blir Eric. Populäraste killen på skolan. Det var ju rätt uppenbart. McGonagall tystar alla innan hon läser sin lapp.

"Kvällens Häxmästarinna är... Penelope Lovegood!" utbrister McGonagall och jag ser mig förvirrat omkring, va? Vad händer? Är det jag?! Coraline puttar mig försiktigt i ryggen och jag går mot scenen, mitt ansikte avslöjar min chock och förvirring. Eric möter mig när han ser att jag nästan vänder tillbaka för att fly ut ur Stora Salen.

"Jag har dig Penelope." viskar han till mig när vi vandrar upp på scenen.

"Jag klarar inte detta... Jag, jag har scenskräck." viskar jag tillbaka med darrande röst. Eric kramar uppmuntrande min hand och det känns lite bättre med honom vid min sida som stöd.

Dumbledore ger Eric en silvrig ring med en blå kristall och McGonagall ger mig en silvrig ring med en röd kristall. Ringarna anpassar sig efter våra fingrar och allt avslutas med att Eric bugar sig och jag niger uppe på scenen till applåderande och busvisslande elever.

"Vi får tacka alla som röstat fram vårt par och nu måste vi be alla elever som är femton år eller yngre att dra sig tillbaka till sovsalarna. Er kväll avslutas nu. Vi har två höjd punkter kvar dock för er som är lite äldre. Först systrarna Spök och sedan musiktävlingen för de ovilliga! Men för våra äldre elever kan konserten börja! Systrarna Spök!" ropar Dumbledore stolt ut och skynket bakom oss på scenen faller ner.

Systrarna Spök börjar spela låten 'Magic Works', som är en utav deras lugna låtar, medan alla yngre elever lämnar salen, jag och Eric återsluter till våra vänner och professorerna stänger dörrarna till salen.

"Penelope! Du vann!" utbrister Coraline glatt och kramar om mig, men besvikelsen över att all hennes möda var för inget syns ganska tydligt i hennes ögon.

"Grattis Penelope!" säger Joshua och ger mig en varm kram,

"Tack, men, jag förstår inte varför jag vann... Coraline, du borde vunnit och du med Joshua."

"Äsch, det är ju allmänt känt att Eric McCulloch är den snyggaste killen på skolan." svarar Joshua skrattandes.

"Du förtjänar att vinna gumman, den här klänningen, ditt hår, ditt ansikte. Ja allt. Du är så otroligt vacker ikväll!" säger Coraline och jag måste erkänna att hon ger det ett tappert försök att inte visa sin egen besvikelse. Jag ler mot båda mina vänner, ett nervöst leende, fortfarande omskakad från att ha varit på scenen.

Jag undrar vad Sev gör just nu... Undrar om han tänker på mig? Jag hade gjort vad som helst för att få ha dig här ikväll Sev, vad som helst. Tänker jag medan jag sippar på mitt andra glas av regnbågsbål. Jag ser på Coraline och Joshua, hur de dansar bland alla andra elever till Systrarna Spök, salen är uppumpad och full av energi men jag känner mig trött. Orkeslös. Som om all glädje inom mig har förbittrats och begravts. Saknaden av Severus har gripit mig hårt under kvällen, speciellt över att se alla med sina partners, om de är i förhållanden eller bara tillfälliga eller bara nära varandra spelar ingen roll. De blir hållna, kramade och får hålla om någon. Sev... Vad gör du just nu? Tänker du på mig? På samma sätt som jag alltid tänker på dig?

Jag ställer ner mitt tomma glas på bordet och ser mig omkring, alla är upptagna. Jag vandrar försiktigt och lugnt ut ur salen. Snön faller magiskt ner från himlen när jag stiger ut på gårdsplanen. Gårdsplanen var tidigare skottad men det vilar nu ett två centimeter tunt lager med kristall snö över stenplattorna. Det knastrar vackert när jag vandrar bort mot kanten där en liten mur utav sten står. Jag placerar mina händer på toppen utav den och ser ut över det förundrande och majestätiska landskapet som omringar Hogwarts. Mina tankar vilar på Severus.