~Förbjuden Romans - 2 - Ett Slut, En Början~[HP FF - Snape]

~Kapitel 35~

Coraline ser glatt tillbaka på mig, nu ser hon nästan lite generad ut. Hon vrider och vänder på sig där hon sitter skräddare i sängen, pillar på sina nagelband som hon alltid gör när hon är nervös. Jag tar hennes hand medan jag suckar och säger,

"Cora. Säg nu, jag börjar bli nervös ju!" med uppmuntrande ögon ser jag på hennes nervösa ansikte.

"*suck* Okej, jag och Joshua har blivit tillsammans..." mumlar hon och ser nervöst på mig, jag stirrar på henne.

"Äntligen!" utbrister jag efter några sekunder och slänger mig om hennes hals så att vi välter omkull i sängen.

"Jag fattar inte att det tagit så lång tid för er att äntligen bli tillsammans, jag vill veta allt!" säger jag när vi slutat fnittra och satt oss upp igen.

"Umh, okej. Jo, det var så att jag vaknade vid fem i morse och hade liksom bara bestämt mig..."

~Coralines Perspektiv~

Jag slår upp ögonen, mina tankar stilla och klara. Jag ser på klockan, fem minuter i fem... Jag ser bort mot Penelopes säng, tomt. Hmm, konstigt, vart kan hon vara såhär tidigt på morgonen? Jag sätter mig upp och hör tunga andetag runt om i sovsalen, tar snabbt på mig kläderna jag lagt fram för dagen och borstar igenom mitt hår innan jag sätter det i en enkel hästsvans. Jag lämnar så tyst jag kan sovsalen, mina tankar bestämda.

Jag vandrar till killarnas sovsal och hör redan tunga snarkningar när jag står utanför dörren som jag öppnar försiktigt. Jag vet redan vilken av sängarna som är Joshuas, efter alla eftermiddag som vi suttit där och pratat de senaste tre veckorna. Jag knuffar försiktigt på hans axel, han snarkar till och ser sedan yrvaket upp på mig.

"Va? Har det hänt något?" säger han sömnigt, jag skakar på huvudet och nickar mot dörren. Han nickar, jag lämnar sovsalen. Jag väntar nere i allrummet i hörnet vi suttit i de senaste kvällarna när Penelope inte varit med oss.

Joshua kommer med släpandes fötter efter ett par minuter, hans ljusbruna hår rufsigt, hans ögon sömniga och han har bara en T-shirt och ett par joggingbyxor på sig. Precis så som jag älskar att se dig... Tänker jag medan jag synar honom när han går fram till mig och sätter sig bredvid mig i den blå soffan.

"Vad är det Coraline?" frågar han med natthes röst. Jag drar ett djupt andetag. Ser på honom, mina tankar klara och orden jag ska säga självklara.

"Jag, har tänkt lite och... Jag tycker detta är idiotiskt. Jag vet att du tycker om mig och du vet att jag tycker om dig, ändå envisas vi med att vara vänner. Vi tjafsar och bråkar, vi skriker på varandra och spenderar största delen av tiden tillsammans med att vara osams." Joshua ser på mig med förvirrad blick, hans bruna ögon stora. Jag suckar och tar hans varma hand i min.

"Joshua, jag bråkar hellre med dig, jag tjafsar hellre med dig än att skratta med någon annan..." Min röst är mjuk och jag ser blygt upp på honom, hans uttryck förändrat. Det är mjukt, lugnt, hans tumme börjar stryka min hand.

"Jag vill vara med dig med Coraline... Varje dag, hela tiden." säger han och mitt hjärta tar ett glädjeskutt.

Jag ler mot honom,

"Joshi..." viskar jag och lutar mig mot honom, han lutar sig mot mig och vi upplever vår andra kyss någonsin. Den första delade vi på restaurangen för inte så länge sedan när vi var på studieresa. Vi hade bråkat och Joshua hade kysst mig bara för att få tyst på mig. Men, det var nog då jag visste att jag ville ha honom för allt jag trodde jag kände blev bekräftat.

När hans läppar lämnar mina sitter jag i hans famn och han håller om mig. Vi sitter så tills vi hör att elever börjar röra sig i sovsalarna. Då delar vi en puss och går till våra egna sovsalar för att förbereda oss inför dagen.

~Penelopes Perspektiv~

Jag ser glatt och uppmärksamt på Coraline efter att hon berättat hur det hade gått till och jag kan bara känna lycka för mina bästa vänner. Men även en känsla av ensamhet finns inom mig.

"Cora, va underbart. Jag är så himla lycklig för er skull."

"Tack Pene, det betyder mycket för mig, och Joshi med, att du är okej med detta eftersom att vi varit en trio sen första året." Jag nickar tacksamt mot henne för att de tänkt på mina känslor, men hur skulle jag inte kunna vara okej med att mina två bästa vänner kanske äntligen blir lyckliga? Inte bara glada utan lyckliga.