Badboy vs. Badgirl

0,1

~Skylers perspektiv~

Jag tog ytterligare en klunk utav den söta vätskan som befann sig i min hand. Musiken dunkade samtidigt som jag kände skrattet bubbla från mina läppar.
Jag granskade Nicole som smidigt dansade tätt intill mig, ett retsamt leende spred sig på hennes läppar innan hon flummigt yttrade,
"Den där killen spanar helt klart in dig, han har typ klätt av dig med blicken i tjugo minuter." Jag skakade snabbt på huvudet och vred snabbt min blick emot hörnet där Nicole hade berättat att min 'hemliga beundrare' hade stått. Men precis som jag hade förstått stod det ingen i hörnet, förutom ett dussin tonåringar som mer eller mindre åt upp varandra. En låg suck lämnade mina läppar, innan jag riktade mina vingliga steg mot köket.
En fot framför den andra, snubbla inte. Snubbla inte.
Min blick låg placerad på det mörka trägolvet, och innan jag hunnit reagera hade min kropp kolliderat med en utav väggarna.
Ett lågt fniss lämnade mina läppar.
Hur kunde jag gå in i en vägg? Pinsaaaamt, hoppas ingen såg.
Jag vände mig om i ren desperation, ingen verkade ha sett vad som hände. En lättad suck lämnade mina läppar.
Hela min kropp ryckte till utav det plötsliga ljudet bakom mig.
Jag tror väggen harklade sig...
Ett lågt skratt lämnade mina läppar
Var inte dum Skyler, en vägg kan inte harkla sig.
Mina tankar avbröts av en mörk röst som fick ilningar att ta plats i min mage,
"Hur full är du egentligen?"
Jag spärrade upp ögonen, det var ingen vägg.
"Du är ingen vägg" yttrade jag otydligt.
Nope, definitivt ingen vägg. Snarare en gud. Det mörka bruna håret,de höga kindbenen, den skarpa käklinjen, och kroppen, jeeez.
Ett lågt skratt lämnade killens fylliga läppar,  "Nej, jag är ingen vägg." Ett roat flin spred sig på hans läppar. Min blick vandrade längst med hans kropp, och jag kunde tydligt urskilja varje muskel genom det tunna tyget som täckte hans överkropp.                                                         
"Har inte dina föräldrar lärt dig att det är fult att stirra?" Ett ännu större flin låg placerat på hans läppar och en låg suck lämnade mina. Han höjde roat på ena ögonbrynet.

"Cameron" yttrade han och jag nickade nonchalant, innan jag tog de få steg som krävdes för att hamna tillräckligt långt bort från Cameron så jag skulle slippa fortsätta vårt samtal. En röd plastmugg placerades  i min vänstra hand och ett litet leende spreds över mina läppar, samtidigt som jag granskade killen framför mig med ett minimalt leende. Inte sådär jättesnygg men det duger, allt för att få bort tankarna i några minuter.

Jag pressade försiktigt mina läppar mot hans, och inom loppet av ett par sekunder var min kropp pressad mot väggen, och hans händer låg placerade över mina höfter. Jag kunde urskilja Nicoles röst i folkmassan och la då mina händer på killens bröstkorg och pressade honom ifrån mig,
"Eh, du, jag måste dra nu"
Ett besviket leende placerades på hans svullna läppar.
"Men du, ring mig". Jag pressade försiktigt ner en liten papperslapp,-med mitt telefonnummer på, i framfickan på hans jeans. Ett flirtigt leende spred sig över mina läppar, innan mina steg förde mig närmare Nicole.
"Ska vi dra" vilket var mer som ett påstående än en fråga, jag nickade lätt.
Min blick sökte sig längst med Nicoles kropp. Granskade noggrant hennes ansiktsuttryck.
Hon var vacker, hennes mörkblonda hår, hennes mörkgröna ögon, det fina leendet som hon visade alldeles för sällan.
Vi klev snabbt in i den svarta taxin som skulle ta oss hem.
Taxiresan tog endast ett par minuter. Jag betalade snabbt taxichauffören innan vi med vingliga steg försökte ta oss upp för trappstegen och in i lägenheten.
Vilket inte var så lätt som det låter.
Nicole snubblade i trappen och ett högt skratt ekade i trapphuset när vi båda skrattade som om vi var helt från vettet, vilket vi är. När Nicole till slut hade rest sig upp, fortsatte hon osmidigt upp för trappen. Jag kollade bak mot henne, i hopp om att hon skulle ramla igen, för hon såg nämligen väldigt rolig ut.
Jag kände hur min kropp nästintill flög bakåt och slog hårt i marken.
Aouch.
Dumma vägg...
Jag hörde Nicoles höga skratt och ett smärtsamt stön lämnade mina läppar.
Karma
"Kan ni vara tysta? Folk försöker sova!" Röt en arg tant som jag vagt kände igen, antagligen en granne.
"Surtaaant" sjöng Nicole glatt, samtidigt som skrattet ekade i det tomma trapphuset.
Jag sträckte ut mina händer mot Nicole i hopp om att hon skulle hjälpa mig upp, men icke.
Hon vinglade skrattades förbi mig och in i lägenheten, som för övrigt tog skitlänge att öppna.

Väl inne i lägenheten slängde jag och Nicole oss ner i soffan, och somnade gjorde vi inom ett par minuter.

"SKYLER!" Jag slog upp ögonen med ett ryck, men ångrade mig genast då huvudvärken slog emot mig. Jag reste mig upp långsamt, och med långsamma steg förde jag min kropp upp för trappen, och in på mitt rum. Jag klev snabbt ur min klänning, och steg in i duschen.
"Skyler, vi kommer komma försent!"
Jag klev snabbt ut ur duschen och drog på mig ett par svarta slitna jeans och en simpel svart långärmad tröja.
"Äntligen, kom nu" suckade Nicole när jag hade tagit mig in till hallen.
Jag låste lägenheten och började långsamt gå nerför trappen.

Min blick sökte över hela parkeringen, utan minsta spår utav Nicole. Jag drog ihop ögonbrynen när jag gick fram till min bil och fastnade med blicken på killen som stod lutad emot den. Jag stannade jag abrupt mina steg.
"Skyler" Ett flin spred sig på hans läppar,
"Ett vackert namn på en vacker tjej"
Jag backade snabbt bakåt för att undslippa Cameron, igen.
Som ärligt talat skrämmer mig. De svarta tatueringarna som täcker nästan all synbar hud, den lilla svarta piercingen i underläppen och det irriterade kroppsspråket.
Jag sväljer hårt, mumlar fram någon ursäkt innan jag osmidigt stapplar bakåt.
Min kropp slog emot, -vad som verkar vara en annan kropp,och min andhämtning blir panikslagen. Shit

"Sov gott"
Det sista jag såg innan allt blev svart var Camerons äckligt roade flin.

A/n

Rösta och kommentera<3