Badboy vs. Badgirl

9,4

"Jag är bara lite rund under fötterna"

~Zachs perspektiv~

"Lite rund under fötterna? Jo tjena"
Cameron skrattar lågt, och sjunker djupare ner i soffan.
Jag plockar upp telefonen ur fickan, och läser på displayen, inkommande samtal Skyler.

Jag stänger altandörren efter mig och svarar i telefonen,
"Skyler?"
"Hej, *hick* Zach"
Hennes skratt ekade i telefonen och jag rynkar på ögonbrynen, är hon full?
"Skyler, vart är du? Har du någon aning om vad klockan är?"
Hon skrattar lågt,
"Kan du hämta mig?"
"Vart är du? Jag kommer"
Jag kliver in i vardagsrummet, och konstaterar att även Cameron har däckat i soffan, så jag tar närmsta bilnyckel och går med raska steg emot bilen.
"Jag är utanför ett vitt hus"
Jag ger mig själv en mental facepalm, och suckar lågt,
"Vart ligger huset? Ser du någon adress?"
Hon fnittrar lågt,
"Det ligger bredvid ett rött hus, där vi alla var förut"
"Där du jobbade?"
"Jag tror,*hick*,det."
Jag gasar på, och suckar lågt,
Det kommer ta åtminstone trettio minuter att komma till henne.
Det vill säga, om man kör som en normal människa, om jag gasar på kanske jag kan vara där inom femton minuter.
Jag gasar på ytterligare, och försöker hålla ett samtal med Skyler, för att hon inte ska vandra iväg någonstans.
"Zach, k-kommer han lämna mig? För henne?"
En låg suck lämnar mina läppar,
"Nej Skyler, han kommer inte lämna dig. Aldrig."
Hon snyftar lågt, och genom telefonen hörs en tydlig mörk röst, dock går det inte att urskilja vad som sägs.

"Men är det inte lilla Skyler? Vart har du gjort av Dallas nu då? Vem ska skydda dig nu?"
Jag sväljer hårt, det här är inte bra.
Jag gasar på ytterligare och svär lågt, då det kommer ta åtminstone tio minuter tills jag är framme vid henne.

"...Emily..."
Hennes röst blir mer avlägsen och det går knappt att utskilja någonting.
"Skyler? Vad fan händer?" Yttrar jag panikslaget, då allt som hörs är dova dunkande ljud.
Snälla, låt henne vara okej.

Jag kastar mig snabbt ur bilen, och fram till den medvetslösa kroppen framför mig.
"Skyler" yttrar jag häpet, och granskar hennes avsvimmade kropp.
As
Jag lägger försiktigt händerna runt hennes kropp, och bär försiktigt upp henne.
Hon har tydliga blåmärken över halsen, skrapsår på händerna, och den tidigare vita skjortan är smutsig. Hon har även ett stort rött märke vid tinningen.
Jag sätter försiktigt ner henne i passagerarsätet och knäpper säkerhetsbältet runt henne, innan jag sjunker ner bakom ratten.

Jag gasar på, och sicksackar mellan bilarna, samtidigt som signal efter signal går, utan svar från Cameron.
"Jävla fanskap, svara då"
Jag ger tillslut upp, och ringer istället Niall.

"Zach? Klockan är halv ett"
"Skyler har blivit misshandlad"
Han drar häftigt efter luft,
"Va? Vad är det som har hänt? När kommer ni? Ska jag väcka Cameron?"
"Hon är avsvimmad, vi kommer om tio minuter. Och väck för fan inte Cameron."
Jag avslutar samtalet och gasar på ytterligare.

Efter sex minuter parkerar jag bilen, och kastar mig ur den, för att halvjogga med hennes kropp i min famn, in i huset.

Niall står redan i hallen, med ett oroligt ansiktsuttryck,
"Bär upp henne till sjukrummet"
Jag nickar, och vi båda springer upp för trappen.

Jag lägger ner henne på den vita båren, och Niall knäpper försiktigt upp hennes skjorta.
Han undersöker henne med ett oroligt ansiktsuttryck,
"Puh, allt verkar okej, inga brutna revben, och inga andra skador. Mest ytliga skador. Hon kommer vara på benen om några veckor igen"
Jag nickar,
"Niall, gå och lägg dig igen. Jag berättar för Cameron"
Han nickar, och kliver in i sitt rum igen.

Jag knuffar försiktigt till Cameron, som irriterat grymtar till svar.
"Zach, vad i helvete vill du? Vad är klockan?"
"Vi måste prata. Kom." Yttrar jag allvarligt och går ut till köket, och sjunker ner på ena köksstolen.
Efter ett par minuter kommer Cameron gåendes med ett irriterat ansiktsuttryck, som snabbt blir oroligt,
"Zach, vad fan händer?"
Jag pekar emot stolen och suckar lågt, när han sätter sig ner,
"Det handlar om Skyler."
Han spärrar upp ögonen, och oron går inte att bortse från.
"Hon har blivit misshandlad. Niall har kollat henne, och allt ser okej ut. Hon är medvetslös, och ligger i sjukrummet."
Han spärrar upp ögonen, och reser sig upp, och nästan springer upp för trappen.
Jag följer trött efter, och kliver in i sjukrummet,
"Cameron, hon kommer bli okej. Gå och lägg dig så kan vi leta upp asen som gjorde det här imorgon"
Han skakar envist på huvudet, och jag drar ut honom ur rummet.
"Gå och lägg dig, hon kommer bli okej."
Han suckar trött, men kliver till sist in deras sovrum.
Jag gör detsamma och slänger mig trött i min säng.
En sak är säker, det är att det här inte kommer gå ostraffat.
A/n

Rösts och kommentera<3

Jag vill be så jättemycket om ursäkt för den hemska uppdateringen, jag har nästan ingen motivation till att skriva längre, allt känns tvingat.

Jag ska försöka granska upp mig själv, och se till så att ni får era kapitel 😘

(Om ni läser det här kan ni väll kommentera er bästa och roligare raggningsreplik😏)