Badboy vs. Badgirl

6,9

"Jag älskar dig Cameron. Du är det bästa som någonsin har hänt mig"

~Skylers perspektiv~

Jag öppnar trött ögonen, och grimaserar över smärtan.
Det känns som om någon kör med en fucking motorsåg genom mina inälvor.
"Cameron"
Jag grymtar lågt, och försöker desperat flytta hans händer ifrån mig.
Han håller nämligen sin ena hand i ett fast grepp över mitt fucking revben.
"Cameron" väser jag högre, och han suckar lågt.
"Cameron, snälla flytta din jävla hand" ryter jag trött, vilket får honom att spärra upp ögonen.
"Flytta. Din. Hand. Innan. Jag. Spyr. Av. Smärta."
Han släpper mig snabbt, och ger mig en orolig blick, som jag skakar av mig.
Jag gäspar, och ett par sekunder senare gör han detsamma,
"Powernap?"
Han nickar, och lägger försiktigt sina händer kring mig igen, fast denna gång kring mina höfter. Det syns tydligt hur orolig han är, vilket får ångesten att välla över mig som en våg.
Han måste ha varit så orolig.

Han sluter ögonen, och jag dämpar ett skratt.
Det är inte alla som kan powernap:a med sin fästman i en sjukhussäng i Paris, med en punkterad lunga.
Jag känner mig ändå ganska lycklig i olyckan.

För jag har världens bästa pojkvän, fästman, och framtida make, någonsin.
Jag granskar honom noggrant, dem fina chokladbruna ögonen, som nu är stängda.
Dem långa svarta ögonfransarna, som borstade över hans höga, tydliga kindben.
Dom mörka tjocka fylliga ögonbrynen, som jag är fruktansvärt avis på.
Den perfekta, raka näsan.
Dom fylliga ljusrosa läpparna.
Den skarpa käklinjen, som lätt skulle kunna skära igenom diamant.
Hans lätt solbrända hy, och det helt fucking underbara bruna håret, som lätt lockar sig över hans panna.
Jag ler stort,
Han är så jävla snygg, vacker, sexig rentav perfekt.
Helt jävla perfekt.
Min alldeles egna Badboy.

Han ger mig ett trött leende, innan han försiktigt drar mig närmare.
"Baby, försök sova istället. Du har en hel livstid på dig att ta in mitt gudalika utseende."
Hans röst är hes och raspig, vilket får varenda hårstrå på hela min kropp att resa sig upp.
Så jävla sexig
"Cameron?"
"Ja baby?"
Jag svalde hårt, och kände hur mina kinder brände,
"Säg mitt namn"
Han rynkade på ögonbrynen, och öppnade långsamt ögonen.
När han fick syn på min blick, så spred sig istället ett flin över hans läppar.
Han skakade på huvudet och slöt ögonen.
"Sov nu"
Jag suckade besviket, och la mitt huvud på hans bröst igen.
Jag slöt ögonen, och var precis påväg att somna när han lågt viskar precis intill mitt öra,
"Godnatt Skyler Felicia Therese.. Dallas"
Ett lågt stön lämnade mina läppar.
Helvete
That fucking voice
Telefonsex?
Ja tack.

Han besvarade mig med ett kort, ytterst sexigt skratt.
Jag gav honom en upphetsad blick, och smekte försiktigt utanpå hans byxor.
"Uh-uh. Du hörde läkaren, Inget sex förens du är helt återställd."
Jag spärrar upp ögonen, och han ger mig ett retsamt leende.
"Seriöst? Det skulle ta fucking sex veckor? Du dog typ efter två veckor utan sex"
Han lämnade en lätt kyss i min panna,
"Och du dog nästan igår. Jag tänker inte riskera din hälsa. Sov nu"
Jag ger honom en sur blick, och slår lätt till honom på bröstet, innan jag sluter ögonen.
Ganska gulligt ändå.

En orolig känsla spred sig genom min kropp.
Jag dog nästan igår.
Jag blinkade frenetiskt, för att hindra tårarna från att rymma från mina ögon.
Jag fucking dog nästan igår.
"Cameron? Vad hade du gjort om jag dog igår?"
Han spärrade upp ögonen, och hävde sig upp på ena armbågen.
"Jag har ingen jävla aning."
Han gav mig en orolig blick, och drog sin hand genom håret.
"Kan du lova mig en sak?"
Han ger mig en orolig blick, och jag suckar lågt,
"Om någonting skulle hända..."
Jag sväljer hårt, det tar emot att fortsätta.
"Gå vidare, okej."
Han spärrar upp ögonen, och reser sig upp ur sängen.
Jag sätter mig osmidigt upp, och granskar honom.
Han drar händerna genom håret, och går fram och tillbaka i det lilla rummet.

"Skyler, du dog nästan igår. Du fucking dog, och nu sitter du och ber mig fucking gå vidare? Du är helt jävla efter om du tror att jag bara skulle glömma dig, och skaffa en ny fucking brud."
Han vänder sig emot mig, och ryter hårt,
"Du fucking dog nästan!"
Jag sväljer hårt, och försöker desperat torka bort tårarna som rinner nerför mina kinder.
Han spänner sina händer, och hans knogar vitnar.
"Cameron" viskar jag bedjande, och han ryter hårt tillbaka,
"Håll fucking käften."
Han fortsätter gå runt i rummet, innan han suckar lågt, och yttrar,
"Fan, det här funkar fan inte. Jag orkar inte med det här nu"
Han vänder sig om och lämnar rummet.

Jag sväljer hårt, och stirrar häpet på dörren.
Han drog.
Mina tårar forsar som vattenfall.
Han drog. På riktigt.
Min andning blir panikslagen, och smärtan inombords och den fysiska smärtan blir för mycket.
Jag kippar efter luft, och gråter högt.
Det regelbundna pipandet bredvid mig ökar i tempo, och svarta prickar dansar framför mina ögon.

Allt ljud blir bara ett dovt mullrande, och min syn är alldeles suddig.
Han drog.
Han lämnade mig.
Fan, vad har jag gjort?

Tröttheten slår över mig, och jag blinkar trött, bara för att få syn på en läkare, med en spruta i handen.
All smärta försvinner, och faller tillbaka i sängen.
Ett nöjt leende sprider sig över mina läppar.
Smärtan är borta.
Jag sluter trött ögonen, och somnar strax därefter.
Jävla Cameron.

A/n

Heh, lite drama kanske?

Rösta & kommentera<3