Badboy vs. Badgirl

10,2

"Maybe I did"

~Camerons perspektiv~

Ett snett flin pryder mina läppar samtidigt som jag stadigt håller blicken på den blonda flickan framför mig.
Hennes desperata försök att inte skratta slutar med att låga fniss istället lämnar hennes läppar i regelbundna intervaller.
Hon fäster sin blick i min, och jag kämpar för att inte brista ut i ett stort leende, eller i värsta fall ett skratt.

Hon sänder mig ett busigt leende och petar mig busigt i bröstkorgen, ja drar snabbt ner mitt flin och ger henne en seriös blick,
"Kletade du precis jordgubbar på mig? Mig? Cameron Dallas den-"
Hon avbröt mig med en mörk röst,
"...Den mäktigaste mannen i hela världen!"
Det krävdes mycket för att inte brista ut i ett skratt när hon busigt sätter händerna i midjan.

"Men vet du vad, mr Dallas.."
hon tystnar innan hon studsar upp på fötterna och börjar sjunga,
"I've got you wrapped up, around my finger. You'd do anything for my love now"
Jag himlar med ögonen åt hennes sång och drar istället ner henne till golvet, och pressar ner henne emot golvet,
"Jag trodde du visste bättre vid det här laget fröken White. Jag blir nog tvungen att straffa dig.."
Hennes blick blir genast lekfull och hon drar långsamt sin hand över min arm, när jag försiktigt lutar mig närmare hennes fina kropp.

Lågt viskar jag dem fem orden som får hennes kropp att reagera starkare än någonting annat,
"Inga mer jordgubbar för dig"
Hon spärrar upp ögonen, och höjer varnande på fingret, samtidigt som jag lågt tillägger,
"Älskling"

Hon stelnar till i sina rörelser, och ger mig en mordisk blick.
Jag reser mig smidigt upp och drar med mig jordgubbsskålen på min väg ut, tätt förföljd av hennes irriterade klagomål.
"Cameron! Du skulle bara våga!"
Jag stannar framför poolen och håller då upp skålen över vattnet, redo att släppa vilken sekund som helst.
Hon ger mig en irriterad blick,
"Camerooon! Neeej!"

Jag sänker försiktigt armen med ett busigt leende,
"Vad får jag om jag inte gör det?"
Hon skuttar glatt fram till mig, och lägger händerna runt mig,
"En puss"
Ett lågt skratt lämnar mina läppar, samtidigt som jag drar in henne närmare min kropp.
Hon ställer sig på tå och precis innan våra läppar snuddar varandra drar hon skålen ur mina händer och försvinner in.

"Jag trodde du visste bättre vid det här laget, mr Dallas" citerar hon och stegar nöjt in i vardagsrummet.
Ett lågt skratt lämnar mina läppar.

Du slutar aldrig att förvåna mig.
Du slutar aldrig att amaze me.
Du slutar aldrig att överraska mig.
Och jag slutar aldrig älska dig.

A/n

Hejhej kompisaaar<33

Tack så jättemycket för alla kommentarer och röster under denna tiden.. jag ska verkligen försöka mitt bästa att uppdatera lite mer regelbundet <3

Snälla fortsätt rösta och kommentera, det förgyller mina dagar<3