Badboy vs. Badgirl

0,9

Istället hoppade han ner i poolen, vilket fick ett lågt tjut att lämna mina läppar när vi slog emot den kalla vattenytan.
Våra skratt ekade i minst tio minuter efter själva händelsen.
"Jag skulle nog kanske sakna dig ändå"

~Skylers perspektiv~

En dov röst skar genom den behagliga tystnaden mellan oss.
"Cameron? Dom letar efter dig? Klockan är halv ett... du skulle vara i arbetsrummet tolv." Rösten tillhörde ingen mindre än Alex.
En ganska tystlåten kille, söt är han också.
Betydligt yngre än dem andra i huset, kanske 16?
En lätt kyss placerades på min hals, och sedan var jag ensam kvar i poolen.
Jag försökte smidigt häva mig över poolkanten.
Vilket inte gick så bra, då jag är lika smidig som en säl i en glasaffär.
Ett lågt skratt fick min uppmärksamhet och jag granskade Alex som nu stod framför mig med ena handen utsträckt mot mig.
Våra skratt ekade i vad som kändes som en evighet.
"D-du såg ut som en s-säl" skrattade Alex.
Nu låg vi på gräsmattan och skrattade.
Jag höll ett krampaktigt tag runt min mage som värkte efter allt skratt.
En massa manliga röster hördes, men en utmärkte sig.
"Vad håller ni på med?" Armandos röst fick hela Alex kropp att stelna.
Jag reste mig upp och försökte att samla mig.
När jag vände upp blicken stod ett trettiotal gubbar framför mig.
Och jag stod i bikini.
"Skyler White" hälsade jag och nickade mot männen, som mest verkade vara intresserade av min lättklädda kropp.
Dessa gubbar skulle kunna vara mina förfäder, så gamla ser de ut att vara.
"Dotter till Anthony White?" Yttrade gubben närmast mig.
"The one and only" log jag.
Awkward
Jag smet så diskret som möjligt in bakom gubbarna och upp på mitt rum för att byta om.
När jag gick ner möttes jag av gubbarna.
Vad gör dem här egentligen?? Och hur många är dem egentligen?!

Mina steg stannar abrupt när min kropp hårt träffar något. Två händer placeras kring min midja, och jag lyfter blicken bara för att inse att en,- till min förvåning, ganska ung kille stod framför mig.
Ett flin sprids på hans läppar, och med ett lekfullt tonläge yttrar han,
"Tur att jag fångade dig"
Ett lågt skratt lämnar mina läppar samtidigt som jag låter min blick granska hans välbyggda kropp.
Damn

"Andrews, vi drar nu" ropar en mörk röst, vilket resulterar i att hans händer försiktigt avlägsnas från min midja.
"Vi ses, hoppas jag"
Jag skrattar lågt och nickar när han med stora kliv lämnar huset.

Med ett leende på läpparna så trippar jag genom massan av gubbar och får genast syn på Cameron, som ger mig en svårtolkad blick.
Hans armar är korsade och han står lätt lutad emot dörröppningen.
Daaaaamn
Jag låter blicken granska hans armar, vars muskler är spända. Hans hår är lätt rufsigt, och han drar lätt ena handen genom det. Jag fäster blicken i hans, men viker snabbt bort den då han kom på mig med att stirra på honom.
Varför skyler?? Varfööör?

Ett flin sprids över hans läppar när han med bestämda steg kliver emot mig. Jag fäster snabbt blicken i golvet och går med snabba steg åt motsatt håll, vilket hindras av två händer som ligger placerade kring mina höfter.
"Gillar du vad du ser princess?"
Jag fnyser lågt till svar, samtidigt som jag försöker avlägsna hans händer från min kropp.

Han drar mig istället närmare och yttrar lågt,
"Det gör iallafall jag"
Rysningar sprider sig genom min kropp samtidigt som hans grepp hårdnar, hans djupa andetag träffar min nacke.
Vad håller jag på med?

Jag knuffar snabbt undan honom, och kliver med snabba steg upp för trappan. Slår hårt igen dörren, och sjunker ner på golvet.
Vad är det som händer?
En suck lämnar mina läppar, tre år. Tre år där jag försökt bygga upp mitt liv igen, allt bara för att raseras på några timmar. Tårar rinner långsamt ner för mina kinder. Tre jävla år.

Jag måste ut härifrån. Jag klev med vingliga steg emot den stora vita dörren, som skulle leda mig in till en stor garderob, där jag snabbt letade fram träningskläder. Som just nu bestod utav ett par svarta Nike tights och ett grått linne. Mina svarta och rosa skor prydde mina fötter och jag log nöjt i spegeln.
Girls hide your mans, eller nått i den stilen.
Jag slängde väskan över axeln, och klev så tyst som möjligt ner för trappen.
"Och vart tror du att du ska?"
"Heeeej Cameron... jag ska ut och äta" ljög jag.
"I gymkläder?" Han höjde på ögonbrynen.
"Ehm jaaa?"
"Skyler vart ska du?"
"Måste ut härifrån, jag blir galen."
Han knöt armarna över bröstet.
Damn
"Kan jag låna din bil?" Jag försökte se så söt som möjligt ut.
"Jag kör dig, kom"
Jag suckade men följde efter honom.

Väl vid gymmet drog jag ett djupt andetag, innan jag klev ut ur bilen.
Jag sa snabbt hejdå till Cameron som såg lagomt misstänksam ut, och gick emot den stora byggnaden.
Jag klev in i gymmet och jag stelnade till.
Ingen här inne var under 190 cm lång och det såg ut som att dem var bodybuilders allihopa.
Jag kommer dö
Och med mina ynka 166 cm så känner jag mig som en dvärg.
En kille till vänster om mig skrattade och jag blängde irriterat som svar.
"We meet again, ms white" flinar han, och drar med blicken över min kropp.
Jag höjer ena ögonbrynet som svar, och han skrattar lågt, och sträcker fram sin hand,
"Andrews. Dylan Andrews" ett lätt leende sprids över mina läppar när han citerar James Bond. Jag spanar in den långa blonda killen jag träffat tidigare idag, me likey.

"Du ser ganska vilsen ut? Häng med oss så kanske du får dig en utmaning"
Dylan skrattar lågt och börjar gå.
Med snabba steg så joggar jag ikapp honom, samtidigt som jag granskar alla människor här inne.
"Människorna här inne är ju större än hulken?? Dom kanske trampar på mig och då dör jag?!" Dylan skrattade.
"Nja, kanske... så var försiktig" retades han, hans steg stannade och han flinade emot mig.
Han klev ett par steg närmare, och jag drog blicken över hans vältränade kropp, hans kropp var nu tight pressad emot min och jag stod pressad mot väggen.
Min andning blev tung.
Shit han är ännu snyggare på nära håll.

A/n

Rösta och kommentera<3