"Vad sägs om att vi tar detta till arbetsrummet?" Känslokallt, yttrar Cameron orden.
Han nickade och jag lät mina vingliga steg styras emot arbetsrummet jag bara ett tjugotal timmar tidigare suttit i.
"Så? Vad ville du?" Min röst lät inte riktigt så känslokall som jag ville att den skulle.
Han harklade sig innan han pratade.~Camerons perspektiv~
"Skyler snälla" yttrade jag lågt, desperat.
Ett lågt klick hördes från dörren och jag drog upp dörren med en förväntan att se en helt förkrossad Skyler sitta nedsjunken mot väggen, med tårar rinnandes ner för hennes vackra kinder.
Men istället stod hon lutad mot handfatet.
Hennes blick mötte min och ett leende spred sig över bådas läppar.
"Är du okej?"
Hon nickade.
Och när våra blickar möttes, så syntes det tydligt att hon inte var okej med allt som händer.
"Hur känner du dig med allt? Att du ska jobba för farsan?"
Hon log, fake.
"Bara glad att jag slipper åka hem."
"Jasså? Skulle du sakna mig så mycket?"
Ett busigt leende spred sig över hennes läppar.
"Nope, men det är vinter i Sverige, och jag hatar snö"
"Mhm, så du skulle inte sakna detta?"
Mina händer drogs över hennes kropp. Samtidigt som mina läppar var farligt nära hennes. Vad gör du med mig?
Hon skakade på huvudet.
"Inte detta heller?" Mina händer hade ni grabbat tag om hennes rumpa och lyft upp henne så hon satt på handfatet.
"N-nej"
Ett flin spred sig över mina läppar.
"Då kan jag alltså göra såhär? Jag menar eftersom du inte gillar mig så kommer det inte påverka dig" mina händer smekte nu över hennes bröst, och längst med hennes byxkant.
Ett lågt stön lämnade hennes läppar och ett nöjt flin spred sig.
"Erkänn att du skulle sakna mig"
"J-jag k-kommer i-inte sakna d-dig"
Mina händer smekte nu mellan hennes ben.
"Nehe, då kan jag gå nu då"
Jag backade undan från henne och gick emot dörren.
"Shit Cameron, kom tillbaka" jag stod kvar och drog långsamt ner dörrhandtaget.
"Jag kommer sakna dig! Okej. Kom hit nu!" Hennes desperats röst ekade i rummet.
"Hur mycket?" Min blick mötte hennes, fortfarande med handen på dörrhandtaget samtidigt som flinet på mina läppar växer.
Vad håller jag på med?
"Jättemycket, koooom" hon bet sig i läppen och granskade mig. Och mina muskler såklart.
Hur mycket jag än hade velat fortsätta retas så ville jag ha henne något så fruktansvärt.
"Och jag ser att du vill ha mig lika mycket så lek inte svår" ett lågt skratt lämnade mina läppar.
"Jag har inte direkt några andra alternativ heller".
Hon drog nu tag i min tröja och drog mig närmare.
Hennes ben virades runt mina höfter.
Våra läppar arbetade hårt emot varandra.A/n
It's gettin' hot in here, so take of all your clothes.
Rösta och kommentera<3
YOU ARE READING
Badboy vs. Badgirl
Teen Fiction~English version in my profile~ Skyler White, en helt vanlig 17åring. Vad händer när hon möter, -eller rättare sagt blir kidnappad av, ingen mindre än Cameron Dallas. Killen med det dåliga ryktet, men det gudalika utseendet och den oemotståndliga c...