Badboy vs. Badgirl

8,5

Nej, det här händer inte.
Inte igen.

~Skylers perspektiv~

Jag försöker desperat ta mig ur hans grepp, men mannens kroppstyngd pressar ner mig emot golvet och jag andas panikslaget.
Nejnejnejnej

Sedan hörs Camerons röst och hela min kropp slappnar av.
"Maggie!" Skriker jag panikslaget då dem fortfarande släpar bort henne.
En massa pistolskott hörs, och mannen drar upp mig på fötterna, och pressar en pistol emot min tinning.
Jag söker med blicken efter Maggie och pustar ut då hon är i Collins famn.
Han backar, och drar mig närmare.
"Om ni rör er så skjuter jag skallen på henne."
Jag stretar desperat emot, vilket resulterar i att jag snubblar på mina egna skosnören och ramlar framåt.
Min kropp slår hårt i marken, och jag tjuter lågt.
Återigen hörs en massa pistolskott, och när dem tystnat så sätter jag mig osmidigt upp.
Alla män i svarta huvtröjor ligger på marken, och jag reser mig långsamt upp.
Min blick möter dem underbart fina bruna ögonen, och jag springer till honom, och flätar mina ben kring hans midja.
Jag begraver mitt ansikte i hans hals, och ett par tårar lämnar min ögonvrå.
Han kramar hårt om mig,
"Fan skyler. Jag var så helvetes orolig"
Maggie gråter högt, och jag lyfter mitt huvud från hans axel.
Han drar sin ena hand över mitt ansikte.
"Baby, du blöder."
Han trycker lätt emot min panna, och jag grimaserar lågt.
Aj
Han skrattar lågt, och strax därefter så är hans läppar i kontakt med mina.
Jag drar ifrån, och rynkar på ögonbrynen.
Jag drar handen över min mage, och suckar, ett långt skärsår har skapat ett stort hål i mim tröja.
Jag pressar då handen hårdare emot det svarta tyget och grimaserar lågt.
Det gör visst ont där.
Jag lossar mina ben kring hans midja, och så fort jag står på golvet så suckar jag lågt.
Jag sätter mig ner, och drar upp tjocktröjan.
Cameron flämtar högt, när han får syn på blodet.
"Det gör inte ont?" Frågar jag dumt, och han sjunker ner på huk bredvid mig.
Han drar upp min tröja, och granskar såret.
"Det är inte så djupt. Ingen fara" yttrar han lättat och jag nickar.
Det dröjer inte länge förens mina händer är täckta i blod, och det droppar ner på golvet.
"Varför gör det inte ont?" Mumlar jag frånvarande, och han lyfter upp mig i sin famn.
Dom säger någonting om Niall, men jag kan inte riktigt urskilja deras röster.
Allt är ett enda stort brus.

Jag lutar trött huvudet emot hans axel, och sluter ögonen.
Powernap.
Jag slår snabbt upp ögonen, då någons handflata hårt träffar min kind.
Jag blinkar flera gånger för att anpassa min syn till ljuset.
Min blick möter Camerons fina ansikte och jag slappnar av.
"Skyler, du ska ha jävligt klart för dig att du håller dig vaken. Annars kastar jag dig i poolen igen"
Jag skrattar lågt, och drar min hand över hans kind.
"Vi missade våran ettårsdag"
Han ger mig en förvirrad blick, och drar mig tätare intill sig.
"Colin och Maggie firar sin ettårsdag snart. Vi missade vår ettårsdag Cameron"
Han skrattar lågt,
"Nej baby, jag friade till dig exakt ett år efter första gången du sa att du älskade mig. Det var vår ettårsdag"
Jag spärrar upp ögonen,
"Du räknade dagarna"
Mina ögon tårades upp, och han skrattade lågt,
"Självklart, det var en av dom bästa dagarna i mitt liv"
Jag svalde hårt samtidigt som ångesten växte.
Han hade räknat.
Han kom ihåg.
Jag kom inte ens ihåg
Vad är jag för slags flickvän egentligen

Jag slingrar mig osmidigt ur hans famn, och går istället emot en bänk och sätter mig.
"Niall och Alex har parkerat här utanför"
Dem alla rör sig emot dörrarna, förutom Cameron.
Han sträcker ut sin hand till mig, när jag kommer fram, vilket jag ignorerar och istället skyndar jag ut genom dem fula glasdörrarna och in i samma bil som Niall.
Jag sätter mig i baksätet och lutar huvudet emot fönstret.