Badboy vs. Badgirl

4,4

Hon gav mig en sur blick men efter endast ett par minuter spred sig ett litet leende över hennes läppar.
"Du med"

~Camerons perspektiv~

Jag skakade lätt på huvudet och vände sedan min uppmärksamhet mot Niall, som återigen tjatade om hur viktigt det var att jag inte anstränger mig, med tanke på mina brutna revben.
Jag flinar lätt och skakar på huvudet åt honom, innan jag med en hård röst beordrar ett tiotal utav killarna att befinna sig i arbetsrummet.
"Vad flinar du åt?" Yttrar jag riktat mot skyler.
"Ett sms från Dylan"
Jag höjer ena ögonbrynet och låter min blick granska henne, samtidigt som ett lågt skratt lämnar hennes läppar.
Hon lägger ner telefonen och låter sin blick möta min.
"Jealous much?"
Jag behåller mitt känslokalla ansiktsuttryck och hon suckar.
Kanske en aning
"Du är svartsjuuuuuuk" sjunger hon och jag skrattar lätt och skakar på huvudet, vilket resulterar i att hennes ansiktsuttryck blir besviket.
"Kom nu, plikten kallar" jag lägger armen kring henne och vi går emot arbetsrummet.
Så fort vi stiger in tystnar alla och nickar lätt mot mig.
Jag sätter mig på kortsidan utav bordet, med skyler vid min ena sida och Zach vid den andra.
Jag gick igenom alla planer, och förklarade hur resan skulle gå till.
En djup suck lämnar mina läppar när dom för femtioelfte gången ifrågasätter mig.
Man ser ju fram emot att flyga till Ryssland med dessa fanskap iallafall.
Jag reser mig upp och slår knytnäven i bordet, vilket resulterar att alla återigen har sina blickar vända mot mig.
Jag känner hur ilskan pulserar genom min kropp och jag kämpar emot frestelsen att slå dem söner och samman.
Jag fortsätter förklara hur det ska gå till, innan jag högt ryter,
"Frågor?"
Ingen svarar så jag nickar nöjt.
"Gå härifrån nu"
Alla går förutom Zach.
Jag drar försiktigt tag i hennes arm och drar henne tillbaka,
"Du stannar här"
Jag vänder mig emot Zach, som ser ut att fundera.
"Hur ska vi lyckas döda Dmitrij utan att spanjorerna får reda på det och drar sig ur?"
Jag flinar lätt åt hans ord och pekar menande med hela armen mot Skyler.
"Jag?!" Yttrar hon snabbt, jag nickar.
"Ja, du. Du är mer kvalificerad än alla dom asen sammanlagt."
Hon drar ihop ögonbrynen och skakar frenetiskt på huvudet.
"Och hur ska vi göra det?" Frågar Zach skeptiskt.
"Hon tar ut honom tyst, och får det att se ut som om typ vitryssarna har gjort det eller nått, vi fixar det" yttrar jag nonchalant.
Zach drar handen över sin haka och nickar nöjt,
"Det kan funka"
Hon spärrar upp ögonen,
"Nej? Det är en jättedålig idé!"
Jag himlar med ögonen och ger henne en bestämd blick,
"Du har inte mycket till val, Caro" yttrar jag lågt, fortfarande med ett hårt ansiktsuttryck.
Hon måste inse att detta är gängets bästa.
Hon fortsatte protestera, så jag röt irriterat ifrån,
"Du ska göra det, oavsett om du vill det eller inte! Annars har du fan inget här att göra!"
Hon ryggar tillbaka och ger mig en arg blick,
"Så att du, om det går åt helvete kan skylla allt på mig? Jo men sure. Låter som en fantastisk plan" jag himlade med ögonen,
"Du är inte så jävla känd att ryssarna vet vem du är. Det är ingen fara" yttrar Zach irriterat, innan han lågt tillägger,
"Och om det går åt helvete så har vi ju någon att skylla på, alla vet ju att förhållandet mellan svenskar och ryssarna inte är så stabilt" Ett stort flin pryder hans ansikte och hon ger honom en sur blick,
"Varför kan ni inte bara offra Tyler?" Jag skrattade lätt och la armarna i kors,
"Vi ska inte offra någon. Du gör det här punkt slut"
Hon suckar uppgivet,
"Du ska träna om en timme, gå och byt om" jag försöker att behålla ett känslokallt uttryck, vilket antagligen inte lyckas riktigt så bra som jag vill.
Zach klappar mig i ryggen innan han också lämnar rummet.
Hoppas bara att detta går som planerat.

A/n

Holaaaa, rösta och kommentera <33

Btw, det är nu shit is going down 😂

Ps. Läs gärna min andra bok, upside down<3 (Skriven på engelska)