Badboy vs. Badgirl

5,4

"Jag älskar dig baby" svarade han och jag slöt ögonen, och somnade strax därefter.

~Skylers perspektiv~

Jag vaknade med ett stort leende då Cameron lämnade fjäderlätta kyssar över hela mitt ansikte.
"Godmorgon baby"
"Godmorgon"
Jag skrattade lätt när han placerade en puss på min näsa.
"Du är så vacker"
Jag log stort och drog fingrarna genom hans hår.
Han rullade runt, så att han låg över mig.
Våra läppar kraschade emot varandra.
Vår kyss var långsam och passionerad.
"Älskade du" skrattade jag lågt.
Vi avbröts utav att det knackade på dörren.

Cameron reste sig upp och gick för att öppna, medans jag långsamt reste mig upp och tänkte gå och klä på mig, då jag endast hade underkläder på mig.

"Skyler! Jag är så jävla ledsen över vad som hände igår!"
Jag spärrade upp ögonen och kände hur min kropp stelnade.
Cameron röt högt och höll på att knuffa ut Zach ur rummet.
Han stod kvar, men vände sig så att han stod med ryggen emot mig.
Jag drog snabbt på mig Camerons skjorta, medans han fortsätte prata.
"Jag var jättefull och kåt! Jag lovar att jag aldrig skulle göra något för att skada dig! Snälla förlåt mig! Det var verkligen inte me-"
Han hann inte avsluta meningen innan Cameron hade pressat upp honom emot väggen, med ett hårt grepp kring hans hals.
"Vad gjorde du igår?" Röt Cameron högt, och jag stod stelfrusen och panikslagen kvar.
"Jag var ett riktigt as Cameron, snälla förlåt mig. Du vet att jag aldrig skulle skada henne"
Cameron slog honom hårt emot väggen,
"Vad gjorde du med henne igår?"
Jag såg hur han kippade efter luft, men jag kunde ändå inte förmå min kropp att röra på sig.

"Jag tog på henne, var påväg att kyssa henne, ja-" yttrade han kvavt.
Det dröjde inte länge förens Camerons näve hade träffat hans ansikte.
"Du gjorde vadå?" Röt han
Jag kände hur tårar började rinna nerför mina kinder.
Jag kände hur paniken spred sig då dom nu slogs för fullt.

I ren panik sprang jag ut ur vårt rum och bort emot Dylans, då jag visste att det låg närmast.
Han öppnade trött dörren,
"Skyler? Va-"
Jag avbröt honom,
"Dylan, dom slåss. Jag v-vet inte vad j-ag ska g-göra. H-hjälp" gråter jag med en sprucken röst.
Han ropar snabbt på Andreas och dem andra.
Bara några sekunder senare kliver vi in i mitt och Camerons rum.

Dom slogs för fullt, Cameron satt på Zach samtidigt som dem slogs.
Dom båda blödde och det var ett hål i väggen, från Zachs kropp.
Jag la handen framför min mun och kände hur paniken spred sig.
Det är mitt fel
Det är mitt fel att dom slåss
Dylan och Emil tog tag i Cameron, och nästan släpade honom därifrån.
Jag har aldrig sett honom så arg.
Efter bara ett par sekunder, hade båda två slitit sig loss och höll på att slåss igen.

Jag gick med skakiga steg emot dom, och nästan skrek åt dem att sluta.
Ingen av dom reagerade, så jag bestämde mig för att gå emellan dom, och försöka lugna Cameron.
"Cameron" yttrade jag högt, innan något hårt träffade min tinning.
Jag stapplade bakåt utav den plötsliga smärtan, och Cameron la sina armar kring mig.

"Baby? Är du okej?" Yttrade han oroligt, jag nickade och han placerade en kyss på min panna, innan han vände blicken emot Zach, och såg,-om möjligt, ännu argare ut.

Cameron brottade ner Zach på marken och satte sig över honom, samtidigt som han slog slag, efter slag, emot hans ansikte.
Dom drog Cameron ifrån Zach, och han röt,
"Om jag någonsin ser dig så mycket som snudda henne igen, så slår jag ihjäl dig" Cameron sparkade till Zach en sista gång i magen innan han slet sig loss från Dylans grepp och gick fram till mig.
"Är du okej? Har du ont?" Hans oroliga blick granskade mig noggrant.
Jag skakade snabbt på huvudet.
Jag svalde hårt, han hade ett flertal stora blåmärken i ansiktet och blod som rinner från hans näsa och läpp.
"Cameron vi måste plåstra om dig"

Dylan och dom bar ut Zach ur rummet och jag drog med mig Cameron emot badrummet.
"Sitt" han satte sig ner på toan, och jag letade panikslaget efter ett första hjälpen-Kit.
"baby, andas" jag nickade och försökte få min andning regelbunden, samtidigt som jag letade efter lådan.

Jag log nöjt när jag fann den, och öppnade den.
Jag plockade fram en massa saker och började med skakiga händer rengöra såren som bildats i hans ansikte, han grimaserade lätt.

Han tog ett försiktigt grepp kring min hand,
"Andas Skyler"
Jag nickade panikslaget, och försökte blinka undan tårarna.
Jag lyfte skakigt min hand och började rengöra hans sår.
Jag satte sedan på ett par plåster och kände hur ångesten vällde över mig.
Det var mitt fel att han ser ut såhär

När jag var klar reste han sig långsamt upp.
"Baby, gråt inte snälla. Förlåt" viskade han och la sina armar kring mig, jag knuffade bort honom och började skölja av mina händer, då dem är fulla med massa klet, och blod.
"Skyler? Du är inte rädd för mig va? Du vet att jag aldrig skulle skada dig"
Jag stelnade till, och vände mig emot honom.
"Jag har aldrig i hela mitt liv varit rädd för dig, och du har aldrig gett mig någon anledning att vara rädd för dig, så nej." Yttrar jag skakigt.
Han skrattade humorlöst,
"Jag har gett dig tusen anledningar att vara rädd för mig"
Jag skakar på huvudet,
"Jag kommer aldrig vara rädd för dig"
Han nickade,
"Bra, för du vet att jag aldrig skulle göra dig illa, men om du någonsin blir rädd för mig, berätta för mig."
Jag nickade, innan han fortsatte,
"Och du vet att det inte var ditt fel, skyll inte på dig själv"
Jag suckade,
"Fast, det är ju mitt fel. Det vet du också? Jag borde inte ha tagit en så urringad klänning, som dessutom var jättekort"
Han stelnade till och hans grepp kring mig hårdnade, men det gjorde inte ont.
"Skyler, det var inte ditt fel. Du får ha på dig precis vad du vill, han har ingen rätt att ta på dig överhuvudtaget. Okej?" Jag nickade lätt och log emot honom.
"Du får aldrig skylla på dig själv, du kan gå runt i underkläder om du vill, ingen ska röra dig. Det är deras ansvar att hålla händerna i styr, inte ditt."
Jag nickar och ler stort.
"Men nu tänker jag ta på dig, då du ser otroligt sexig ut i min skjorta"

A/n

Ber om ursäkt för våld och liknande i detta kapitel, men nu i efterhand inser jag att detta kapitel kanske var lite mer allvarligt än vad jag tänkte från början...

Hursomhelst, så tycker jag att ni är hur fina som helst och ni förtjänar bara det bästa okej? Inget mindre, kom ihåg det.

Shine bright like a diamond❤️

HERREGUDDD, insåg precis att jag har fått sammanlagt 20k läsningar😭😭
På riktigt?! Tack så jättejättejättejättejättemycket❤️❤️❤️❤️