"Ingen ska någonsin få skada dig igen"
~Camerons perspektiv~
Hon lägger sin hand på min kind, och ler stort.
"Du vet vad vi jobbar med va?" Jag suckar,
"Du vet vad jag menar"
Hon lägger sina händer i min nacke, och drar mig närmare.Precis innan våra läppar snuddar varandra så ringer det i min telefon.
Hon ger mig en trött blick,
"Gå och svara."
Jag tänker precis protestera när hon skrattar, och knuffar bort mig.
Jag reser mig missnöjt upp, och tar upp telefonen."Niall, vad vill du?"
Han suckar,
"värst vad trevlig du var då?"
Jag lutar mig emot köksbänken och ger ifrån mig ett trött läte,
"okej, okej. Vi har problem. Vilket du kanske redan visste. Anthony hotar med att avsluta alla affärer, eftersom att du tydligen kidnappat skyler."
Jag suckar,
"jo det vet jag, något nytt?"
"Ja"
Han suckar, och jag blir genast orolig.
"Han och Armando har gjort upp nått avtal."
Han tystnar, och jag rynkar förvirrat på ögonbrynen,
"Han kommer till Paris. Idag"
Jag Spärrar upp ögonen.
"nej, du måste skämta. Helvete heller"
Jag känner två armar kring min midja, och med ens så växer klumpen i min hals.
"när?"
"Han kommer i eftermiddag, Armando är redan påväg"Jag suckar, och lägger på.
"Vad händer, är det något allvarligt?"
Ja suckar, och lyfter upp henne på köksbänken, innan jag besegrat berättar för henne."Varför sa du inte bara som det var? Varför ljög du?"
Hon ger mig en besvärad blick och jag suckar lågt,
"Baby, jag har ingen aning. Jag ville inte oroa dig i onödan. Men det är ingen fara, vi löser det"
Hon lutar huvudet i sina händer innan hon suckar,
"Jag löser detta, det är ju mitt fel, inte ditt"
Jag skakar snabbt på huvudet, och yttrar argt,
"Baby, det är inte dit fel. Och jag vill aldrig mer höra dig säga det. För det är det fan inte. Inget utav dethär är ditt fel"
Hon suckar, men nickar,
"Du låter som min mormor"
"Är det en förolämpning?"
Hon skakar snabbt på huvudet,
"Nej! Min mormor är fantastisk."
Jag skrattar, och virar händerna runt henne."Så vad sägs om en dusch?"
Hon nickar glatt och hoppar ner från bänken.
"Helvete" väste hon lågt, och jag la snabbt händerna kring henne, och bar upp henne.
Jag bar in henne i badrummet, och slog på duschen.
"Det är ingen fara, kom nu"
Hon drar av sig kläderna och går in i duschen.
Jag skrattar nöjt, och gör detsamma.Jag stänger av vattnet, och drar en handduk kring mina höfter.
Skyler virar en utav dem fluffiga handdukarna kring hennes kropp.
"Du är så söt"
Hon skrattar, och skuttar osmidigt ut ur badrummet.Hon drar på sig sina underkläder, och släpper handduken till marken.
Det stora blåmärket på hennes rygg gör att jag får svårt att andas.Hon vänder sig emot mig, och det mörklila märket över hennes mage är, -om möjligt, ännu värre.
Hon ger mig en uppgiven blick, innan hon drar på sig sina kläder."Ser det så illa ut?"
Hon granskar sitt ansikte i spegeln, och ser extremt missnöjd ut,
"Och var ärlig, säg inte massa skit om att det är vackert, då kan du lika gärna hålla käften"
Jag skrattar lågt, och lägger mina armar kring hennes midja.
"Okej, vet du vad. Det ser inte så farligt ut. Du är inte så svullen, då hade du sett ut som ett popcorn. Men det gör du inte, så nej, det ser inte så illa ut. Du behöver inte sminka över det"
Hon suckar, men tar långsamt min hand.
Vi drar på oss skorna, och lämnar rummet.
Vi kliver in i hissen, när min telefon vibrerar,
YOU ARE READING
Badboy vs. Badgirl
Teen Fiction~English version in my profile~ Skyler White, en helt vanlig 17åring. Vad händer när hon möter, -eller rättare sagt blir kidnappad av, ingen mindre än Cameron Dallas. Killen med det dåliga ryktet, men det gudalika utseendet och den oemotståndliga c...