Badboy vs. Badgirl

9,7

Som inte verkar så märkvärdig.

~Camerons perspektiv~

Jag lutar trött huvudet bakåt i stolen, och lyssnar passivt på deras diskussioner.
"Varför måste jag gå med Linus och Alex?" Klagar Zach, för hundrade gången och jag suckar lågt.
"Zach, käften. Ni tre tar bakdörren, okej?"
Han ger mig en trött blick, och suckar överdrivet.
Jag flinar snett, och läser snabbt igenom pappret, med grupperingar och mitt flin avtar.
"Haynes stannar här, ni får ta med er någon annan av spanienpojkarna" yttrar jag bestämt, och vänder blicken emot farsan som ger mig en trött blick.
"Jag tänker inte diskutera det här. Haynes stannar här." Yttrar jag hårt, och ger honom en bestämd blick.

Dörren öppnas, och jag vänder snabbt blicken emot dörren, samtidigt som ett leende tar plats när jag får syn på henne.
Hennes hår är lätt fuktigt, och hon har på sig ett tight linne och sexiga shorts.
Damn
Jag biter mig i läppen, och sneglar snabbt på mitt skrev.
Jag svär lågt, varför ska hon vara så fruktansvärt sexig???

Hon sänder mig ett snabbt leende, och kliver emot mig.
Jag rynkar ögonbrynen, när hon sjunker ner i mitt knä, men flätar snabbt armarna kring hennes kropp.
Varför ska hon ha en så jävla Nice röv?

Hon rör lätt på höfterna, för att sätta sig bekvämt, och jag håller på att bli galen.
Jag lägger hårt händerna kring hennes höfter och håller still henne.
Jag biter mig hårt i läppen, och vänder återigen  mitt fokus till killarna runt bordet.
Farsan ger oss en irriterad blick, som jag ignorerar.

"Okej, så Haynes stannar här. Och istället följer Patrick med?"
Jag nickar snabbt åt Alexs fråga, och strax därefter så reser sig alla upp, och lämnar rummet.
"Baby, du kan gå. Jag kommer strax"
Hon nickar, och försvinner strax därefter ut även hon.
Jag lutar mig nonchalant bakåt i stolen, och höjer ena ögonbrynet åt farsans irriterade kroppsspråk.

"Du beter dig som en liten bortskämd trettonåring Cameron, du får för fan bete dig. Jag förstår att du är kär, men du måste prioritera grabbarna, innan dom ger upp på dig."
Jag suckar lågt,
"Du förstår inte skit. Det är precis därför det sket sig med morsan, du måste ibland prioritera annat än jobbet. Jag drar nu"
Han ger mig en ilsken blick,
"Glöm aldrig varifrån du kommer Cameron! Glöm aldrig hur jävla hårt jag kämpat för dig och din mamma. Glöm fan aldrig det"

Jag kliver irriterat ut ur rummet, och får syn på skyler som ger mig ett busigt leende.
En låg suck lämnar mina läppar, samtidigt som jag irriterat kliver in i köket till killarna, som redan är färdiga att åka.
"Cameron, för fan! Skynda dig! Vi måste åka nu!"
Jag skyndar på mina steg, men stoppas när någon tar tag runt min arm.
"Skyler-"
"Vart ska du?"
En trött suck lämnar mina läppar,
"Jag måste jobba"
"Varför får inte jag följa med?"
"Skyler jag orkar inte diskutera nu, jag ska jobba och du stannar här"
Hon ger mig en irriterad blick, och yttrar envist,
"Men jag vill följa med!"
"Du stannar här, punkt slut"
Jag ger henne en bestämd blick, men hon fortsätter ifrågasätta mig.

Jag trycker hårt mina händer emot hennes axlar, och knuffar hårt in henne i väggen.
"Du stannar här, that's it"  ryter jag hårt.
"Men-"
Jag höjer argt näven, och slår till väggen bara ett par centimeter från hennes ansikte, så att det bildas ett stort hål.
Hon rycker till, och stelnar till.
Först efter ett par sekunder så öppnar hon ögonen igen, och möter då trotsigt min blick.

Hennes mörkblåa ögon håller trotsigt kontakt med mina, ända tills hon sänker blicken och fäster den i golvet.
Jag suckar trött, och kliver tillbaka till killarna, som alla ger mig förvirrade blickar.
"Kom nu, vi har skit att ta hand om. Folk att ta hand om"

A/n

Rösta och kommentera<3