Badboy vs. Badgirl

10,6

"Kyss mig. Nu."

~Skylers perspektiv~

Han skrattar lågt och lägger sina händer kring mina höfter,
"Jag tror du behöver lite mer utav en utmaning"
Ett lågt skratt lämnar hans läppar när en hand placeras på hans axel,
"Dallas"
Han sänder mig ett flin innan han försvinner ur mitt synfält tillsammans med Zach.

Jag suckar lågt och sjunker ner vid närmsta bänk, och det dröjer inte länge förens Emily sjunker ner bredvid mig,
"Det där var det värsta jag någonsin gjort"
Hon släpper ut en låg suck och sträcker fram sin ena hand mot mig,
"Titta, mina naglar är helt förstörda"
Jag skrattar lågt och granskar mina egna naglar,
"Jag tror vi båda behöver en manikyr"
Hon nickar exhalterat och jag plockar upp telefonen bara för att mötas av ett sms från Armando,
"Emily, jag tror du kommer behöva göra saker som är mycket värre än det där"
Ett lågt skratt lämnar mina läppar samtidigt som hon läser smset,
"Vad betyder det där?"
"Att det är dags att jobba"

Hon ger mig en förvånad blick och skakar på huvudet, samtidigt som jag tystar hennes panikslagna andning,
"Emily, andas. Det är ingen fara, jag lovar att inget kommer hända dig"
Hon kramar hårt om mig och jag släpper ut en låg suck, stackars människa. 

"Emily, det här är topphemligt okej? Du får inte berätta det här för någon, och det är därför vi måste ta oss härifrån utan att någon märker."
Hon nickar och torkar bort en tår som långsamt runnit nerför hennes kind,
"Och hur gör vi det?"
"Vi behöver en bilnyckel, och jag tror att Zach har en och Elliot har en."
Hon nickar,
"Sååå, vi ska få tag i en nyckel från Elliot? Hur då?"
"Lite charm"
Hon nickar med ett busigt leende och ynka minuter senare har jag lyckats fiska upp nyckeln ur Elliots ficka, jag sänder Emely en snabb blick innan jag med långsamma steg går mot bilen.

Det dröjer inte länge förens Emily har gjort mig sällskap och hurrar lågt,
"Okej, det där var teamwork deluxe"
Jag nickar som svar, medans vi lyckligt skuttar  bort mot parkeringen när ett mörkt, nästan rytande, fångar vår uppmärksamhet,
"Skyler!"
Vi båda fryser i våra rörelser, och Emily ger mig en skrämd blick.
Jag vänder mig besegrat om och möts av Cameron, men också en synligt irriterad Elliot.

Emilys hand fattar tag kring min,
"S-skyler, kommer dom göra oss illa?" Yttrar hon skrämt och jag spärrar upp ögonen åt hennes ord,
"Nej Emily, ingen kommer skada dig. Det är ingen fara"
Hon nickar skrämt och jag släpper ut en låg suck och flyttar upp blicken, bara för att möta Camerons besvikna blick, och Elliots ryggtavla samtidigt som han högt bråkar med Zach och Linus.

Cameron tar dem få steg som krävs för att hårt ta ett tag kring min käke, för att tvinga att våra blickar möts,
"Skyler"
Jag suckar lågt,
"Förlåt"
Han skakar på huvudet,
"Killarna börjar bli jävligt trötta på dig. Det är dags att du börjar bete dig som en ledare, och inte som en jävla unge."
Han sänder mig en hård blick, och tar ett hårdare tag kring mig,
"Det här är ingen jävla lek. Om killarna börjar tvivla på mitt ledarskap dröjer det inte länge innan det är kört för oss. Du har ingen fucking respekt för dem, du kommer indansande och tror du äger hela stället. Det här fucking funkar inte"
Jag släpper ut en låg suck och nickar långsamt med blicken fäst i marken.

Efter ett par sekunder i tystnad placerar han ömt sina fingrar under min haka och bänder upp mitt ansikte,
"Höj blicken, skyler. Bevisa att jag förlovade mig med rätt brud"
Jag låter mina ögon möta hans, samtidigt som jag hårt trycker pekfingret i hans bröst,
"Inte tvivlar du på mig?"
Han skakar på huvudet med ett flin,
"Aldrig"

A/n

Genuint det drygaste och tråkigaste jag någonsin skrivit.

Jag har skrivit om detta kapitel typ åtta gånger, det blir inte som jag vill??
Så det slutade som ett tråkigt utfyllnadskapitel, förhoppningsvis kan det bara bli bättre efter det här😂

PS. Det skulle göra mig mycket lycklig om ni fortsätter att rösta och kommentera, även fast kvalitén dalar :)