Badboy vs. Badgirl

10,7

"Aldrig"

~Camerons perspektiv~

Ett flin pryder mina läppar samtidigt som jag granskar hennes tveksamma blick,
"Vi har ett jobb"
Jag skrattar lågt,
"Det är inte mig du ska övertyga"
Flinet på mina läppar växer samtidigt som jag för mina steg mot skyttebanorna igen, vilket förtjänar en tveksam blick från Zach.
Jag ger honom en lätt nick och plockar upp pistolen, och det dröjer inte länge förens Zach har gjort mig sällskap i båset bredvid,
"Vad har du för plan Dallas?"
Jag håller blicken framför mig,
"Vem har sagt nått om en plan?"
Zach suckar uppgivet,
"Elliot är på väg mot din fästmö nu, och det är väldigt olikt dig att backa undan om man säger så"
Jag rycker på axlarna och lutar mig mot båset, korsar armarna framför bröstet och granskar Elliot som gormar och skriker för full hals, Emily som gråter och Skyler som lugnt sneglar mot mitt håll.

"Cameron"
Jag ignorerar Zach och står kvar på samma ställe, även fast jag egentligen skulle vilja slå Elliot gul och blå.
Och kanske bryta ett revben, eller två.

"Cameron, det där är nog ingen bra idé"
Jag rycker på axlarna som svar,
"Det märks"
Endast ett par sekunder senare så ligger Elliot på marken, och jag släpper ut ett lågt skratt.
That's my girl
Emily gråter högt, vilket fångar Skylers uppmärksamhet så hon backar undan från Elliot och sjunker ner framför Emily.

Telefonen vibrerar i fickan och jag släpper ur en låg suck och svarar,
"Varfö-"
"Var är Skyler? Hon svarar inte"
Ett lågt skratt lämnar mina läppar samtidigt som jag lutar mig mot den kalla betongväggen,
"Hon är i en ganska knivig situation, Elliot krånglar. Som fan"
Han suckar,
"Det skiter jag i. Vi behöver henne, nu."
"jag sk-"
Jag avbryts av hur någon drar tag i min axel,
"Cameron"
Jag sträcker upp ett finger för att personen ska tystna, men möts av ytterligare ett rop.
"Linus, jag har jävligt mycket bättre saker för mig just nu"
Jag pressar upp honom mot väggen,
"Det är Skyler" väser han lågt, och jag lossar genast mitt grepp kring honom och kliver med snabba steg mot henne.
"Vad fan har hänt här?"
Jag låter min blick svepas över Skyler som har blod rinnandes ner för ena läppen, över till Emely som ligger medvetslös någon meter längre bort, och till sist möter min blick Elliots, ganska blåslagna ansikte.

Jag sjunker ner framför Skyler, och låter min tumme dra bort blodet,
"Hade jag varit du, så hade jag kollat så att han lever"
Ett leende sprider sig över hennes läppar, och fäster blicken vid Zach som med ett flin yttrar,
"Han lever"
Jag nickar mot Emely, och skyler suckar lågt,
"Hon klarar sig"
Jag rynkar ögonbrynen,
"Det där var känslokallt"
Hon rycker på axlarna,
"Hon gör sådär, hon brukar vakna inom någon timme."
Ett lågt skratt lämnar hennes läppar,
"Hjälp mig upp nu, jag har ett jobb att sköta"
Jag reser mig upp, och drar med mig henne upp, och passar på att kolla så att hon inte är skadad.

Vi kliver mot bilen,
"Zach ta Emely, Ni andra får ta Elliot i andra bilen"
Dem alla nickar och jag sjunker ner bakom ratten, med Skyler vid min sida.

Jag parkerar smidigt bilen utanför det välbekanta gula huset, och möts nästan direkt i dörren av Niall.
"Var är Elliot?"
"Han kommer"
När Niall får syn på Emely vidgas hans ögon,
"Men.. men?"
Jag klappar lätt honom på axeln samtidigt som Zach bär upp henne till hennes rum.

"Så Skyler, nu tror jag vi har jobb att sköta"
Hon nickar med ett leende och studsar mot arbetsrummet,
"Skynda dig slöfock"

A/N

Hej, hej, hej.

Jag lever fortfarande.

(För att visa att ni också gör det så kan ni väll gilla, och kommentera er favoritdel i novellen hittils)

ps. NI ÄGER