Badboy vs. Badgirl

8,9

Jag skrockar lågt, thats my girl.

~Skylers perspektiv~

Jag rynkar på ögonbrynen då det knackar på dörren och slänger en blick på klockan, 03:32.
Jag lyfter försiktigt bort Camerons arm från mig och går trött emot dörren.

Jag öppnar den och spärrar upp ögonen, för utanför dörren står tjejen ifrån receptionen med en oknuten badrock och endast underkläder.
När hon får syn på mig så knyter hon snabbt badrocken och ger mig en ogillande blick,
"Vem är du?"
Jag gapar chockat, vem fan är hon??
"Ursäkta? Vem fan är du?" Yttrar jag spydigt och hon himlar med ögonen,
"Det har inte du med att göra. Kan du säga vart Dallas har sitt rum så slipper jag se ditt fula ansikte"
Jag rynkar irriterat på ögonbrynen och tar ett hotfullt steg emot henne.
Hon backar snabbt undan,
"Men kan du svara på frågan eller? Du är fan lika dum som du är ful"
Jag låter då min handflata träffa hennes kind, hårt, och hon skriker högt.

Cameron lägger sina händer runt min midja, och drar mig tillbaka.
Sedan öppnas flera dörrar och både Haynes och Colin samt flera andra gäster ger oss förvirrade blickar.
"Åh fan, jag trodde nästan ni blev attackerade" skrattade Haynes lågt, vilket resulterade i att tjejen började fake-gråta.
"Ja, tack och lov. Jag blir attackerad!"
Jag suckar lågt, och lutar huvudet emot hans bröst.
Han lämnar lätta kyssar på min hals, och jag ler stort.
"Baby, är du okej? Rörde hon dig?"
Jag skrattar lågt och vänder mig om emot honom,
"Ingen fara"
Han lägger sin hand under min haka så att våra blickar möts, och hans blick granskar mig.

Jag ställer mig försiktigt på tå och låter våra läppar mötas.
Jag trasslar in mina händer i hans hår och skrattar lätt, då hans hår fortfarande är i en något trasslig fläta.
"Maggie? Vad gör du vaken?"
Jag drar ifrån och vänder mig emot Colin och Maggie, som har ett skrämt ansiktsuttryck,
"J-jag k-kunde inte sova"

Jag suckar lågt, och kollar på klockan på Camerons handled, 04:12.
"Okej, nu när alla redan är vakna, vad sägs om att vi åker och tar frukost på donken, och så stannar vi tidigare ikväll istället?"
Jag ler stort emot Cameron och nickar,
"Jag skulle inte direkt säga nej till mat just nu"
Alla andra killarna nickar, och vi bestämmer att vi ska mötas i lobbyn om tjugo minuter.

Tjejen står kvar och ser dum ut.
"Ville du någonting eller?"
Hon vänder irriterat blicken emot mig,
"Jag vill fortfarande inte se ditt fula nylle, kan du gå någon gång eller?"
Jag himlar med ögonen och kliver in i vårt rum för att byta om.

Jag drar på mig ett par ljusrosa tights och en tight svart långärmad.
Mitt hår sätter jag snabbt upp i en hästsvans.
Jag packar ihop dem få grejer som ligger utspridda på golvet och stänger sedan väskan.

Min blick fastnar på Cameron som står lutad emot väggen med ett snett leende på läpparna.
"Du är vacker baby"
Jag skrattar lågt, och kastar väskan på honom,
"Nu vill jag ha mat, kom"
Vi går ut till lobbyn och får syn på ett par utav killarna.

"Skyler? Maggie vägrar lämna hotellrummet, skulle du kunna prata med henne?"
Dom andra killarna suckar, och jag går med raska steg tillbaka till deras rum.
Jag knackar snabbt på dörren innan jag kliver in, och får syn på henne i sängen.

"Maggie?"
Efter ett par minuters tystnad så suckar jag och sjunker ner på sängkanten,
"Maggie, prata med mig."
Hon sätter sig upp och tittar på mig med stora tårfyllda ögon,
"Varför Skyler? Jag vet att vi inte har känt varandra så länge, men jag litade på dig, och berättade saker som jag aldrig sagt till någon. Varför ljög du för mig?"
"Jag trodde du visste, jag tänkte väll inte på det. Maggie jag har inte känt mig normal på flera år, men med dig så var det så lätt, det kändes som om vi känt varandra hela livet. Då vill jag ju inte kasta ur mig, 'oj, förresten jag är förlovad med en utav dem farligaste människorna i hela världen, och har jobbat med att mörda folk sedan jag var åtta'."
Maggie suckar lågt,
"Det är inte ditt fel. Men jag behöver nog lite tid. Men om jag hade frågat, hade du ljugit?"
Jag skrattar lågt,
"Jag hade berättat att jag jobbar för Camerons farsa. Sedan är allt jag gör hemlighetsstämplat."
Hon nickar långsamt.
"Maggie, jag vet att det är mycket att ta in, men jag lovar att ingen utav dom här killarna kommer skada dig. Så du behöver verkligen inte vara rädd för dem, dom skulle offra sina liv för dig om så behövs."
Hon sväljer hårt och reser sig upp ur sängen.
"Nej, vet du vad Skyler? Det här funkar inte. Snälla gå ut härifrån, jag behöver mer tid för att tänka."
Jag nickar och kliver ut ur rummet, med tårar som hotar med att rinna över.

Jag går med raska steg emot bilarna, och så fort jag får syn på Cameron så ökar jag på mina steg.
Jag lägger hårt mina armar kring hans nacke, och låter tårarna rinna ner för mina kinder.
"Cameron, jag vill hem"

A/n

Rösta och kommentera<3

PS, ber så jättemycket om ursäkt för seg uppdatering :(
Håller nämligen på och skriver på sammanlagt sex st noveller just nu ;) Och då är det lite svårt att uppdatera varje dag, så snälla, ha lite tålamod med mig<333
(Plus att jag håller på att skriva om hela den här novellen på engelska)

Förresten så är era kommentarer det höjdpunkterna på mina dagar, ni är fantastiska, tack så jättemycket <333