Badboy vs. Badgirl

2,4

"Gumman jag är inte arg på dig, jag kan inte vars arg på dig"
Jag lämnade en kyss på hennes panna och smekte henne över håret.

Inte visste dem att detta var lugnet före stormen.

~Skylers perspektiv~

Jag vaknade utav en fruktansvärd smärta i mitt huvud och min axel.
Ett lågt skratt hördes bredvid mig och jag stelnade till.
Det skrattet kände jag igen.
Cameron?
Jag öppnade långsamt mina ögon och mötte Camerons.
"Shit, är så jävla bakis. Vad hände igår? Det verkar vara något bra iallafall då jag ligger bredvid dig"  yttrar jag, men det sista mumlar jag lågt.
Jag stelnar till och lyfter på täcket och ser att vi båda har kläder på oss.
Puh
"Varför blev du lättad för att vi inte låg med varandra?" Hans sexiga morgonröst skapar rysningar längst min kropp.
"Pfft, det hade man ju velat komma ihåg isånafall" ett busigt flin spred sig över mina läppar.
"Din telefon har dampat hela natten förresten."
Jag stelnar till  och reser mig snabbt upp för att plocka upp min telefon.
Hela min kropp stelnade till när jag läste alla sms.

Från: okänd 13.32
Tur att jag räddade dig idag skyler
16.39
Snart blir du min
23.10
Inte länge kvar tills jag kan hålla dig i min famn Skyler
05.04
Det är en synd det du håller på med Skyler, men som tur är. Så förlåter jag dig. För jag älskar dig Skyler.
10.22
Du blir vackrare för varje sekund som går.
12.59
Jag längtar tills jag får visa dig ditt nya liv, docka.
08.43
Idag blir du äntligen min Skyler, snart får jag hålla dig i min famn, kyssa ditt vackra ansikte, smeka din kropp och kalla dig Min xx

Tårar rann ner för mina kinder, det sista smset var skickar för tjugo minuter sedan.
Cameron tog försiktigt telefonen ur min hand och läste smsen.
Hans armar kramade hårt om min taniga kropp.
"Scch, Älskling. Andas"
Hela min kropp blev varm utav hans smeknamn, älskling.
Vårt moment avbröts utav ett högt tjut.
"Shit, Skyler stanna här"
"Lämna mig inte" jag höll ett krampaktigt tag om honom.
"Stanna här, jag älskar dig." Yttrade han innan han försvann ut ur rummet.
Efter ett par minuter hördes ett lågt ljud från fönstret.
Jag reste mig upp på vingliga ben och kände hur paniken tog över min kropp.
En man stod framför mig.
Hans tunna gråa hår låg kammat på hans huvud, hans bleka hud full med små rynkor.
Hans gråa ögon borrade in i mina.
Min kropp skakade av rädsla.
"Lämna mig ifred" tjöt jag.
"Jag ska inte skada dig, ssch. Ingen ska få skada dig. Dockan min" 
Sedan blev allt svart.

A/n

Rösta och kommentera<3