Badboy vs. Badgirl

2,0

"Skyler, du vågar inte lämna mig nu! Huh? Jag behöver dig. Vi behöver dig. Alltså shit skyler, lämna mig inte" tyst lämnar orden min mun, och rädslan växer för varje ord.
Jag vet inte hur länge jag satt där, och väntade på att hon skulle vakna.
Dö inte, snälla skyler.

~Skylers perspektiv~

Jag öppnar långsamt ögonen och rycker lätt till då Camerons ansikte är mindre än en decimeter ifrån mitt.
Jag pressar försiktigt mina läppar mot honom för att lämna en puss på hans panna.
Han rycker till och spärrar upp ögonen.
"Skyler?? Du är vaken!"
Jag biter mig försiktigt i läppen.
"Vem är du?" Yttrar jag och försöker hålla ett stelt ansiktsuttryck.
Han nästintill kastar sig upp från stolen bredvid mig och börjar gå fram och tillbaka i rummet, samtidigt som hans händer dras genom hans hår.
"Cameron" yttrade jag ett flertal gånger, utan någon reaktion.
Jag reser mig försiktigt upp och grimaserar över smärtan i min axel.
Jag trippar fram till honom och lägger mina armar kring honom och lutar mitt huvud mot hans rygg.
"Cameron, jag skämta. Chilla"
Han verkar inte uppskatta mitt fantastiska skämt utan knuffar bort mig från honom, vilket gör fruktansvärt ont, både fysiskt och mentalt.
Och ger mig sedan en kall blick innan han lämnar rummet.

Av någon anledning får det tårar att rinna i en ström längst mina kinder.
Dörren öppnas och jag lyser upp, i hopp om att Cameron skulle komma tillbaka.
Besvikelsen sköljer över mig när jag granskar Niall som nu står framför mig.
No offence Niall
Jag suckar och grimaserar över smärtan.
Niall lägger sina armar kring min midja, och det fanns inget jag önskade mer just nu, än att det istället var Camerons armar kring mig.
"Hur är det?" Yttrar han försiktigt när hans armar släppt mig.
Jag grimaserar.
"Jag vet faktiskt inte vad som är värst just nu" mumlar jag tyst.
Niall drar ihop ögonbrynen och jag antar att han hört vad jag sa.
"Kan du ringa Dylan?"
Han nickar och försvinner vilket lämnar mig ensam i rummet.

Det är sjukt egentligen, vilken påverkan han har på mig. Det har knappt gått tio minuter sedan han lämnade mig, men ändå värker hela min kropp eftersom han är för långt bort.
Han är min drog. Och hela min kropp lider utav abstinens efter honom. Cameron Dallas.

A/n

Rösta och kommentera<3