Badboy vs. Badgirl

6,3

"Att förhandla har aldrig varit din grej"

~Skylers perspektiv~

Han vänder sin blick emot mig, och flinar stort,
"Jag förhandlar inte. Jag kommer få som jag vill, oavsett hur du vänder på det flicka lilla. Du har alltid varit mig underlägsen, och kommer alltid förbli."
Han vänder sig emot Armando,
"Jag står kvar vid mitt villkor. Vi delar på barnen, och våra affärer förblir aktuella. Annars så avslutar vi alla affärer med er"

Jag suckar,
"Dina hot fungerar inte, för vet du vad? Då börjar jag berätta om alla små hemligheter som du har försökt dölja för alla dina kompanjoner, och då kommer alla avsluta sina affärer med er. Det vill du väll inte?"
Han ger mig en orolig blick, som snabbt blir stel,
"Du skulle aldrig göra så emot din familj"
Ett flin sprider sig över hans läppar, innan han fortsätter,
"Och vem skulle tro på dig? Du har inga som helst bevis för någonting."
"Jo, det har jag. Jag har både mitt, och Tylers äkta födelseattest. Jag har kvitton på flera olagliga transaktioner. Flera bevis på barnmisshandel, och alldeles för många vittnen. Du har ingenting på mig"
Han spärrar upp ögonen,
"Jag har skit på dig också, dina transaktioner, domstolsskit, polisanmälningar, och varenda misstag du någonsin gjort är dokumenterade. Det är en jävligt lång lista ska du veta"
"Ingenting jag har gjort kan knytas till någon jag jobbat för, däremot kan både mina transaktioner och domstolskit, kopplas till dig, och ditt företag. Så hur du än vänder på det så förlorar du."
Han ger mig ett flin,
"Jag? Förlora? Jag kan fixa så jävla mycket skit på dig. Är det någon som förlorar så är det du"
Jag suckar, och känner hur ilskan pulserar genom mina ådror.

"Vet du vad, bara läs dethär." Jag sträcker över den tjocka pappersbunten.
Han läser, och det dröjer inte länge förens han återigen har ett flin på läpparna,
"Tror du verkligen att jag skulle skriva på ett sånt här avtal? Du är tillochmed dummare än jag trodde, och jag har aldrig haft höga förhoppningar på dig"
Jag sväljer hårt, och känner hur jag klämmer hårdare runt Camerons hand.
"Jag rekommenderar att du skriver på avtalet" yttrar Armando lugnt.

"Om jag är så jävla misslyckad, så vill du väll ha ut mig ut företaget? Det här är din chans? Du och Tyler får ensamma rättigheter. Precis som du alltid har velat? Vad är problemet?"
Min röst är hög och frustrerad, men han lutar sig närmare bordet, med ett lömskt flin,
"Du verkar inte ha förstått, tror du verkligen att jag skulle tillåta att du gifter dig med en jävla italienare? Vilket är en jävla tur, för annars hade det varat några veckor, sedan kommer han lämna dig för någon bättre, det vet du också, och då står du utan jobb, utan pengar, utan familj."

"Jag försäkrar om att det inte är fallet. Min son är mycket investerad i din dotter"
Jag biter mig hårt i läppen, för att inte göra något dumt.
"Ja, men en sådan investering har redan lågt värde, och det sjunker mer för varje dag"
"Ursäkta mig" väser jag snabbt, och nästan springer ut genom dörren.

Jag slår hårt igen dörren, och lutar mig emot väggen, och blinkar frenetiskt för att förhindra tårarna från att lämna mina ögon.

Någon lägger en hand på min axel, och när jag öppnar ögonen, och möter de ljusblåa ögonen, som tillhör,- ingen mindre än, min kära bror.

Jag knyter hårt nävarna, och nästan kastar upp dörren till det unkna mötesrummet.
Alla vänder sina blickar emot oss, och jag ger ifrån mig ett argt morrande, när hans händer placeras runt min axel,

"Skyler, snälla"
Jag knuffar honom hårt ifrån mig, med ihopbitna tänder, men idioten fortsätter prata med mig,
"Skyler, du måste förstå! Jag visste inte var du var! Jag trodde du skulle komma tillbaka, som du alltid gör"
"Ja, som jag alltid gör, för jag är bara en jävla slagpåse som man kan slå och klaga lite på när det passar ellerhur? Tyler håll käften, innan jag bokstavligen sliter ut tungan på dig"
Min far ger mig en arg blick, innan han högt yttrar,
"Du har ingen jävla rätt att klaga på din bror, han är den enda anledningen till att vår familj inte har gått under! Du ska tacka honom din otacksamma-"
"Jag tror det räcker sådär" ryter Cameron samtidigt som han slår näven i bordet.
Jag tar ett djupt andetag, och Cameron fortsätter, med en betydligt lugnare röst,
"Vi har redan kommit fram till att dina villkor är orimliga, så hur löser vi det här på bästa sätt?"
Jag drar ett skakigt andetag, och Cameron lägger diskret sin hand på mitt lår.

"Skriv på pappret bara, så slipper ni mig, och jag blir istället någon annans börda." Jag suckar trött, och Armando och Cameron ger oss förvirrade blickar,
"Nej. Skyler, sluta överdramatisera."
Jag spärrar upp ögonen och är precis påväg att protestera, när ett högt tjut hörs, och Cameron suckar irriterat,
"Helvete"
"Vad händer?" Armando vänder trött blicken emot Tyler,
"Att ni ska hålla er undan, och undvika att bli skjutna"
Armando reser sig upp, och ger mig en lätt nick,
"Var försiktig. Okej." Cameron placerar en lätt kyss på min panna, och jag nickar lätt.
Samtidigt som han drar upp sin pistol ur byxlinningen.

Cameron ger mig en orolig blick, innan han slår upp dörren och försvinner ut.
"Stanna här" väser jag lågt emot Tyler och min far, innan jag går emot dörren.

Helt jävla perfekt.
Det hörs tydliga pistolskott, och hela våningen är full med folk.

En yngre kille vänder sin uppmärksamhet emot mig, och ger mig ett flin.
Hans näsa blöder, och han håller en blodig kniv i handen.
Han går emot mig, och jag tar ett fast grepp kring hans handled, och bryter loss kniven ur hans grepp.
En låg duns fångar min uppmärksamhet, och jag vänder blicken dit.
Bara för att få syn på Tyler, som ligger på marken, med en pistol riktad emot sig.

"Helvete" väser jag lågt, och pressar kniven i killens vänstra bröst, innan jag snabbt kastar kniven emot killen som siktar emot Tyler.
Han faller till marken, och jag rusar dit.

Jag sträcker ut min hand emot honom.
"Tyler. Stanna här, jag måste leta upp Cameron"
Jag hjälper honom upp, han nickar, och jag söker med blicken efter Cameron.

Allt verkar ha lugnat sig, och pistolskotten har avtagit.
Jag pustar lättat ut då jag får syn på Cameron en bit bort.
Jag kliver över en död kropp, och skakar på huvudet.
Det här är åt helvete sjukt egentligen.
Hela stället är trashat, och det ligger döda kroppar över hela golvet.

Ett pistolskott hörs, och en brännande smärta träffar min skuldra.
Jag grimaserar över smärtan, och vänder mig osmidigt om.
Jag sväljer hårt när jag får syn på personen som håller i pistolen.
Jag försöker ignorera smärtan, och plockar osmidigt upp den blodiga kniven från marken, innan jag kastar den emot honom, och precis som önskat, så träffar den honom i magen.

Smärtan tar över, och jag sjunker ner på golvet.
Allt går som i slow motion.
Jag blev precis skjuten av min egen far.
Och jag knivhögg honom precis i magen.
En helt normal Svensson familj.
Helt normalt.

A/n

Omggggggg dramaaaaa

Rösta Och kommentera <3

Hope u guys enjoyed😌