Badboy vs. Badgirl

7,5

Om inte hon är tillbaka imorgon, ska jag personligen leta upp henne.
Och jag kan inte lova att det blir pretty.

~Skylers perspektiv~

Jag suckar lågt, och granskar killarna.
Jag saknar Cameron.
Jag biter mig hårt i läppen för att förhindra att mina ögon tåras upp.
Jag måste hem igen.
Så fort som möjligt.
Jag reser mig upp, och drar upp mina kläder ur väskan, och går emot toan för att byta om.
När jag kliver ut så ger Haynes mig en svårläst blick, och jag plockar upp dem resterande sedelbuntarna.
Jag drar ur ett par sedlar, innan jag lägger buntarna på bordet framför killarna.
"För bilarna"
Jag vänder mig om, och sätter mig på sängen igen.
Dom alla stirrar på mig, och jag suckar lågt.
"Du räddade fan våra liv, tror du att jag kommer ta emot dina pengar?"
Jag nickar,
"Ja det tror jag, och det kommer du. Ingen ide att bråka om det."
Dom suckar, och fortsätter protestera.
"Patrick? Hur är det?"
Han grimaserar lätt, och ger mig en tummen upp.
Jag drar upp burken med smärtstillande, och kastar dem på honom.
Han ger mig en frågande blick,
"Ta en. Du dör inte jag lovar"
Han läser på etiketten, och ger mig en orolig blick,
"Varför har du dem på recept? Har det med det som hände under uppdraget att göra?"
Jag suckar, och nickar, försöker byta samtalsämne.
"Vad hände?"
"Jag opererades för fem veckor sen, nu kan vi gå vidare"
"Nej det kan vi inte. Vad hände?"
Jag himlade med ögonen,
"Skottskada, punkterad lunga. Operation, smärtstillande, frisk nu"
Haynes suckar, men byter tillslut samtalsämne,
"Så, vad är planen nu?"
Jag rycker på axlarna,
"Jag måste hem, till Italien igen."
"Saknar du loverboy så mycket? Redan?"
Jag skrattade lågt, och nickade.

"Jag antar att ni ska tillbaka till Spanien?"
Dom nickar, och jag suckar lågt,
"Vad skulle ni rent hypotetiskt svara om jag rent hypotetiskt bad er flytta till Italien?"
Nash gav mig en förvirrad blick, innan ett leende spred sig över hans läppar,
"Rent hypotetiskt, så skulle vi nog flytta till Italien. Spanien är ganska lame"
Jag skrattar lågt, och dom packar ihop sina saker, och vi lämnar hotellet, och sätter oss i bilarna.

Jag ler snett, och sneglar på Haynes.
"Vad flinar du åt?"
"Du påminner om någon jag känner, ni skulle nog komma ganska bra överens"
Han skrattar lågt, och jag sluter ögonen.
Dylan, jag saknar Dylan.
Men mest saknar jag Cameron.

Haynes lägger sin arm kring mina axlar, och jag hasar upp väskan över axeln.
Dem andra killarna går före, och vi dröjer kvar ett tag.
"Hur blir det med dig nu då?"
Jag sväljer hårt,
"Tja, antingen så lär Armando slå ihjäl mig, eller så lär hans son göra det..."
Haynes stelnar till, innan han ger mig en orolig blick och ställer sig framför mig,
"Du driver? Du gjorde inget fel? Det var ett bakhåll"
Jag skrattar lågt, och möter hans oroliga blick,
"Ja det var inget vi kunde rå för, men det är ändå mitt jobb att sköta det snyggt och det slutade med att vi har världens efterlysning på oss."
Han suckade, och vi fortsatte gå emot bilarna.
Jag sätter mig i passagerarsätet bredvid Haynes, medans dem andra killarna åkte i en annan bil.
"Försök att sova lite nu"
Jag skrattade lågt, och skakade på huvudet,
"Jag måste nog tyvärr ringa Armando"
Han ger mig en orolig nick, och vänder sedan blicken emot vägen igen.
Signal, efter signal går fram, och tillslut svarar han.

"Skyler"
"Armando" svarar jag, vilket verkar göra hans irritation värre.
"Du hade ett jobb. Ta ut måltavlan smidigt, och sticka därifrån, hur jävla svårt ska det vara?"
Jag suckar lågt,
"Okej, jag kan tyvärr inte lösa problemet heller, så det sket sig rejält"
"Jag antar att killarna sticker tillbaka till Spanien? Hur är det med er efterlysning?"
"Det blev nog inget, dom trodde att det var några som drev bara, dom fann inga bevis på att någon dog i explosionen"
Han hummar lågt,
"Okej, kom tillbaka till Italien så fort som möjligt, så får du ta konsekvenserna där"
Jag suckar lågt, och han la på.