Badboy vs. Badgirl

0,4

Jag vände mig mot Cameron som tittade på mig med ett höjt ögonbryn.
"Du lät ju nästan farlig där" han skrattade, ett minimalt leende spred sig över mina läppar,
"Jag är farlig"

~Skylers perspektiv~

Cameron himlade med ögonen,
"Vi behöver din hjälp, kom"
Jag nickade osäkert och lät mina steg följa efter hans. Varenda kille vi mötte stirrade på mig som om jag vore en alien.
Cameron öppnade dörren i mörkt trä och steg in, jag följde lydigt efter med blicken fäst i marken. Höga röster hördes inne i rummet och av de få ord och meningar jag kunde urskilja så lät det viktigt.
"Äntligen, är detta flickan?"
Pratade dem om mig?
Mannen framför mig la handen under min haka och tvingade mig att titta honom i ögonen. Jag försökte desperat hålla tillbaka alla känslor som vällde upp i min kropp.

"Äsch hon duger nog, hoppas bara att hon överlever tillräckligt länge" Jag ryckte till, vadå 'hoppas att hon överlever' vad ska dem tvinga mig att göra?
Efter vad som kändes som en evighet så börjar dem förklara hur jag ska förföra en gubbe inne på en klubb, få honom att följa efter mig ut så att killarna kan döda honom. Fint..                                                                                                                                                 

"Om du misslyckas så kanske inte din fina lilla vän kommer vara lika vacker längre.. eller lika levande" Hans röst var lågmäld och han bröt på italienska, den äldre mannen klev förbi mig med ett stort flin, och jag drog skakigt efter andan och nickade långsamt.

Min panik ökade ju mer tiden gick och ju mer jag tänkte på den så kallade planen som bokstavligen gick ut på att jag skulle leda en man till sin död.
Japp, i'm freaking out.
Jag satt med blicken sänkt hela tiden och försökte att inte visa att jag på något sätt tvekade över att göra detta. För det gör jag. Starkt.                                                                      
Mötet verkade vara klart då alla reste sig upp, utom Cameron.
"Var klar klockan nio, det bör hänga en svart klänning i din garderob. Använd den"
Han lämnade rummet och jag nickade lätt, även fast han inte såg.

Med försiktiga steg kliver jag ut ur det mörka rummet och ska precis kliva upp för den ljusa trätrappen när Camerons ord ropar efter mig,  "Och du, täck alla blåmärken"

Aouch...
Jag gick upp för trappen, och in till det rum som dem nu beskriver som 'mitt' rum och möttes av Niall som påstod att han skulle hjälpa mig med hår och smink. Nervositeten låg som en knut i min mage, och tanken på att dem skulle skada Nicole fick blodet att rusa.
Bara tanken på att dem har koll på henne får blodet i mina artärer att isa, och det finns ingenting jag kan göra åt det.

När Niall var nöjd med hur jag såg ut var klockan halv nio. Han öppnade den vita garderoben, och mycket riktigt så hängde det en svart klänning där inne.
Jag spärrade upp ögonen när han tog ut klänningen. Aldrig att jag kommer få på mig den, då den är iallafall två storlekar för liten.
"Aldrig, den där kommer inte passa" yttrade jag panikslaget och Niall suckade.
"Då får du gå ner och berätta det för Cameron" ett oroligt leende spred sig på hans läppar, som om han faktiskt brydde sig.
"Vill du att jag ska dö gubbe?!" Nästintill skrek jag och han hyschade mig.
Efter tjugo minuter hade vi lyckats klämma in mig i den minimala klänningen.
Ett problem återstod, blixtlåset.
"Dra in magen"
"Jag försöker?!" Jag drog in magen så mycket det gick, och efter en evighet fick vi igen blixtlåset.
Det är inte så viktigt att andas ändå. Eller?
Till min stora skräck plockade han fram ett par svarta höga klackar och jag suckade.                  Vid det här laget visste jag bättre än att säga emot.

När jag äntligen var färdig klev jag osmidigt ner för trappen vilket fick allas blickar att vändas emot mig.
Cameron suckade åt mig innan han drog tag i min arm och ledde mig ut till bilen.
"Andas" suckade någon jag inte visste namnet på, "du låter som en döende hundvalp"
Jag gav honom en irriterad blick, samtidigt som jag fortsatte dra mina korta och desperata andetag, jävla klänning...
När vi sedan gick ur bilen åkte självklart mitt blixtlås ner.
En irriterad suck lämnade mina läppar, och jag vände mig mot vad han nu hette.
"Hjälp tack" hans händer drog långsamt upp blixtlåset och jag höll andan.
Dom gick igenom planen och sådant igen, gav mig en himla massa instruktioner och jag försökte komma ihåg dem, vilket inte gick sådär jättebra.
"David, kommer vara med dig där inne ifall något händer" Cameron pekade på den dryga killen som hjälpt mig med mitt blixtlås.
David, drog tag i min arm och började leda mig mot 'nattklubben' som dem hade beskrivit det som.
Väl inne, letade jag efter en äldre gubbe, som tydligen skulle heta giorgiono eller något sådant.
Min blick fastnade på en äldre man som satt i baren och jag lät mina steg föra mig dit.
Vilket gick skitsegt då typ tusen människor höll i mig och drog sina händer över min kropp.
Jag slog mig ner på barstolen bredvid gubben, som förövrigt såg ut att vara i femtioårsåldern.
"So, what's a gorgeous girl like you doing all alone in such a place?" Hans engelska var dålig och han hade en stark brytning.
Jag log flirtigt,
"Oh me? I'm just looking for some fun."                                                                                                  Det krävdes mycket att inte visa hur illamående jag blev, både över mina falska ord, och hans händer över min lättklädda kropp. Han höjde ögonbrynet och beställde en varsin drink åt oss. Cameron kommer bli galen.

Jag drack långsamt utav drinken och kände hur mannens händer smekte insidan utav mitt lår.
Jag lutade mig försiktigt mot honom och hans läppar pressades mot min hals.
"Whats your name beautiful?"
"I'm.. eh.. Emma"
Han nickade och granskade mig noggrant,
"Giogiono"
Jag log nöjt då jag fått tag i rätt person iallafall.
Hans händer låg placerad mellan mina ben.

"Let's take this back to my place"
Han nickade ivrigt och drog sina händer över min kropp, samtidigt som jag letade efter bakdörren där Cameron sagt att vi skulle gå ut.
När jag äntligen såg dörren och skulle slippa den äckliga gubben så pressar han upp mig mot väggen och mer eller mindre trycker sin tunga in i min hals.
Jag pressade hårt bort honom, vilket han inte verkade gilla.
"Ehm, let's go to my place now, I can't wait anymore" jag försökte göra min röst så sexig som det bara gick. Och han nickade ivrigt och jag drog med honom ut. Usch
"Can't we do this right here, right now?" Han stönade mot mina bröst.
En rysning gick genom min kropp och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna och paniken, hela min kropp var dov.
Sedan drogs han bort från mig och jag vågade öppna ögonen, till min lättnad mötte mina ögon Nialls blåa. Han drog in mig i en kram, och jag kämpade för att hålla mig uppe på benen, min andning blev kort och panikslagen.
Hela min kropp kändes som spaghetti och min andning blev tyngre, mina ben bar mig inte längre och jag slog hårt i marken.
Sedan blev allt svart.

A/n

Rösta och kommentera<3