Badboy vs. Badgirl

1,8

En uppgiven suck lämnade mina läppar innan jag klev ut och bytte om, för att sedan ta alla vapen jag behövde och mentalt förbereda mig.
Jag tänker inte låta henne vara ensam, no way in hell.

~Skylers perspektiv~

Jag bytte om till ett par svarta jeans och en svart långärmad innan jag satte upp mitt hår i en hästsvans.
Jag tog ett djupt andetag och försökte pressa undan alla tankar, och konstiga minnesfragment.
Jag skakade på huvudet och suckade.
Jag börjar bli galen.

Jag trippade ner för trappen, och följde rösterna.
"Fånga" Ett svart objekt kastades emot mig, som jag inte hann fånga utan istället träffade mig i pannan.
"Aouch" jag gnuggade mig i pannan, och plockade sedan upp pistolen från golvet.
En låg suck lämnade mina läppar, samtidigt som jag försiktigt drog med fingertoppen över den kalla metallen. Tre år. Tre år sedan jag kände den kalla metallen i min hand senast.

Det slutade med att jag var beväpnad från tårna och upp, tack vare Cameron.
Vi klev in i bilen, och min nervösitet växte för varje sekund.
"Ni får gå härifrån"
Bilen stannade och vi klev ur.
När alla var ute omgrupperade vi oss.
Alla började gå, förutom jag.
"Eyy, Skyler. Var försiktig där inne" jag nickade emot Zach.
Inom ett par minuter hördes pistolskott, och jag tog min chans och närmade mig lokalen.
Jag drog försiktigt upp en kniv från min midja, och närmade mig tyst en vakt som stod med ryggen emot mig.

*Om ni är känsliga för våld, föreslår jag att ni hoppar över resten utav detta kap*

Jag pressade händerna för vaktens mun och pressade in kniven precis under revbenet.
Hans kropp föll emot marken och blodpölen växte.
Den välbekanta känslan i mitt bröst fick ett minimalt leende att spridas över mina läppar.

Jag smög runt hörnet och där stod fyra vakter, varav en kollade rakt emot mig.
Shit
Jag pressade in kniven i vakten med ryggen mot mig, och mannen som kollade emot mig höjde pistolen och de andra två höjde nävarna emot mig.
Jag sparkade till ena vakten i knävecken så han föll framåt, samtidig som jag försökte ha koll på vakten med pistolen så jag inte skulle bli träffad.
Jag kastade en kniv emot honom och den träffade perfekt i vänstersidan utav hans bröst.
Jag blickade omkring mig och såg den sista vakten stod ett par meter från mig, med en pistol riktad mot mig.
Min kropp frös.
Jag tog ett steg emot mannen, som snabbt yttrade "kom inte närmare"
Jag slog pistolen ur hans hand och placerade en spark i hans mage, vilket resulterade till att jag fick en knytnäve i ansiktet.
Jag stapplade bakåt, medans hans slag fortsatte träffa min kropp.
Jag fällde mannen och drog kniven längst med hans hals, vilket fick ett långt skärsår att bildas.
Ett nöjt leende spred sig över mina läppar.
Vad händer ens?
Allt gick på rutin, jag har ingen aning om vad jag just gjorde, men på något sätt kändes det så rätt.

Mina steg förde mig sedan in genom dörren, där det som tur endast stod tre människor. Jag tog upp pistolen och sköt dem alla tre snabbt.
Jag såg till så att alla dog, så ingen kunde larma.
Jag smög tyst vidare och när korridorerna delade på sig svängde jag vänster.
Ingen här? Vart är alla?
En plötslig smärta spred sig i min axel och jag föll framåt, eftersom jag verkligen inte var beredd på det.
Mannen som precis sköt mig pressade pistolen mot min tinning, och jag försökte desperat lossa hans grepp kring mig.
Vilket inte gick så bra, då han var minst fem gånger starkare än jag.
Ett pistolskott hördes och mannen ovanpå mig slappnade av.
Jag knuffade snabbt bort honom från mig.
När min blick mötte personen framför mig stelnade jag till, jag hann endast möta ett par nästintill svarta ögon innan personen framför mig försvann, ut i tomma intet.

Jag joggade vidare genom korridorerna och tog ner alla i min väg, mer eller mindre. Och försökte förtränga det faktum att någon precis räddat mig och jag har ingen aning vem det var.
Smärtan i min axel blev bara värre, och snart hade jag tappat känseln i hela handen, vilket gjorde det jobbigt, då det var den handen jag sköt med. Jag lutade mig mot väggen då min syn blev suddig och allt snurrade.
Bit ihop Skyler, du har varit med om värre.

Jag visste att jag var framme när jag kom fram till en dörr med två vakter framför.
Jag pressade mig mot väggen och försökte hålla pistolen, vilket inte gick bra eftersom jag inte kunde röra mina fingrar, och hela min kropp skakade.
Jag vände mig om då steg hördes bakom mig, jag pustade lättat ut när jag såg att det var Elliot som stod framför mig.
Jag höll ena fingret framför läppen och visade sedan två fingrar för att visa att det var två vakter.
Han märkte sedan blodet som droppade längst min arm och spärrade upp ögonen.
Inom ett par sekunder hade två pistolskott skjutit ner de två vakterna och vi fortsatte in.
"Vi borde vänta på Cameron" jag skakade på huvudet.
"Stanna här"väste jag samtidigt som mina steg lät mig föras längre in i lokalen, men eftersom jag förlorat såpass mycket blod så började jag bli yr och råkade därför krocka in i en hård kropp.

Det var typ tjugo personer i rummet, och alla stod nu vända emot mig.
"Nämen, vem har vi här då?" Yttrade en gråhårig gubbe som satt bakom ett stort mahogny skrivbord.
Jag släppte pistolen och höjde händerna ovanför huvudet.
Mannen som nu höll fast mig pressade sina händer mot mina axlar och pressade ner mig så jag skulle sitta på knä.
Men eftersom en pistolkula just nu satt i min vänstra axel fick det ett högt smärtsamt stön att lämna mina läppar.
Jag slöt ögonen och bad att Cameron och dem stod bakom mig för jag drog ut en kniv ur min bh, och pressade den in i mannens vad, vilket fick honom att backa bak från mig och hålla sig om benet.
Min chans att smita.
Mycket riktigt stod Cameron & co bakom mig och tog chansen att attackera.
Pistolskott sköts genom luften som om det vore andra världskriget.
Jag stapplade fram emot mahognyskrivbordet, där vår måltavla stod.
Just nu helt oskyddad.
Med ett skrämt ansiktsuttryck, vill jag tillägga.
Jag ställde mig bakom honom och pressade det kalla knivbladet mot hans hals, vilket fick hela rummet att stanna.
Cameron tog snabbt övertaget och tog ut de sista männen som var emot oss.
Min blick mötte Camerons och han nickade, och jag drog knivbladet hårt mot hans hals.
Kroppen föll emot golvet.
Jag log.
Min blick svartnade och jag sjönk ner mot väggen bakom mig.
Jag kämpade med att hålla ögonen öppna, och inte förlora medvetandet. Vilket inte gick så bra, och endast ett par sekunder senare hade mitt medvetande förlorats.

A/n

Rösta och kommentera<3