Badboy vs. Badgirl

5,8

Till: Baby❤️
23:50
Godnatt, Princess.

~Skylers perspektiv~

Jag ler lätt åt hans sms, ganska gulligt ändå.
Hela min kropp ber om hans beröring, och jag saknar honom mer än någonsin.
Även fast det bara har gått femton dagar så känns det som om flera månader har gått, vilket kan bero på hur hemskt det varit att komma tillbaka till Sverige.
Min mamma, behandlar mig som ohyra och ger mig äcklade blickar, konstant.
Farsan, är precis som vanligt och tar varenda tillfälle att trycka ner mig, både fysiskt och psykiskt. Vilket verkligen pressar mitt psyke till det yttersta, inte för att nämna min konstant ömmande kropp.

"Skyler!" Hörs rop ifrån trappen och jag suckar, och drar täcket högre upp över mitt ansikte.
Han är full igen
Jag orkar inte med det här nu.
Jag sluter ögonen och drar täcket ännu högre upp, samtidigt som jag låtsas sova.
Funkar ibland.
"Skyler, för i hlveteee" sluddrar han högt och drar tag i mitt täcke.
Jag suckar, innan jag reser mig upp, så att jag står ett par meter ifrån honom.
"Duu" han pekar hotfullt på mig, innan han tar tag i min tröja och hårt slår mig emot väggen.
Vilket resulterar till att den stora hyllan med gossedjur med ett högt ljud slår i marken, tillsammans med ett par foton som går i kras.
Jag rycker skrämt till utav ljudet, samtidigt som hans näve träffar min käke.
Jag kippar efter luft, och den pulserande smärtan är såpass överväldigande.
"Du är helt värdelös, en skam för familjen"
Han tar ett hårt grepp kring min hals och slår hårt min kropp in i väggen, igen.
"Tänk om du vore mer som din bror, då hade man inte behövt skämmas över dig"
Hans hand träffar min kind, och jag kniper ihop ögonen, och försöker bibehålla ett stelt ansiktsuttryck.
Jag tänker inte ge honom den tillfredsställelsen.
Han sparkar mig i magen, och jag viker mig dubbel, vilket han utnyttjar och knäar mig i ansiktet.
Jag föll till marken, och känner hur spark, efter spark träffar min kropp.
Jag kippar efter luft, och smärtan får hela min kropp att skaka.

Hans slag avtar, och jag reser mig osmidigt upp.
Hans hand träffar återigen min kind, och en plötslig ilska slår mig.
Vilket resulterar till att jag knuffar honom från mig, han ger mig en arg blick och jag sparkar honom i magen, vilket gör att han ramlar till marken.
Jag plockar snabbt upp min telefon, och springer.

Jag hör steg i trappen och får syn på honom, jag skyndar mig ut i hallen, och slår upp dörren.

Jag springer ut, och bestämmer mig för att springa genom skogen, då jag vet att det är mindre chans att han följer efter då.
Jag snubblar flera gånger och känner hur mina fötter är alldeles blodiga och såriga.
Jag springer ända tills jag kommer fram till den lilla röda stugan, dit jag och Tyler alltid rymde när vi var mindre.
Jag fortsätter gå, och kommer snart fram till en ytterst liten sjö,- eller en väldigt stor damm.
Jag sätter mig på den stora stenen, och ler när jag drar fingrarna över de två ingraverade namnen.
Tyler och skyler

Jag tar långsamt upp telefonen, och klickar mig in på hans kontakt. Signal efter signal går fram, och precis när jag ska lägga på svarar han.
"Skyler" hans röst är hes och raspig, vilket tyder på att jag väckte honom.
"Cameron" viskade jag tillbaka, rädd för att någon skulle höra.
"Skyler? Vad händer? Vart är du?" Jag ler bara utav att höra hans röst, och det känns som om all smärtan under de senaste dagarna vara smälte bort.
"Jag saknar dig" viskar jag.
"Skyler? Baby? Jag saknar dig också. Men nu blir jag orolig? Var är du? Har det hänt nått?"
Jag sväljer försiktigt,
"Jag är i mitt rum, inget har hänt. Jag ville bara höra din röst"
"Skyler, ljug inte för mig. Vad händer?"
"Jag är okej, jag lovar"
"Jag kommer, men du måste berätta vad som har hänt. Har han rört dig?" Jag skrattar,
"Nej, kom inte hit. Det tar två timmar med flyg.. och förresten så är jag fortfarande sur på dig"
"Jag skiter i hur sur du är, jag kommer."
Jag suckar.
"Baby, vart är du?" Jag hör hur han startar bilen.
"Jag är i skogen" han drar ett djupt andetag,
"Vad i helvete gör du ute i en skog? Baby? Är Tyler där?"
Jag spärrar upp ögonen,
"Helvete, jag måste tillbaka."
Jag hoppar osmidigt ner från stenen, och grimaserar över smärtan i min mage.
"Skyler nej. Stanna där du är! Gå inte in igen"
Jag ignorerar hans protester och börjar halvspringa emot huset, vilket resulterar i att jag snubblar, och slår i marken.
"Baby. Snälla. Stanna där du är."
Jag hör hur något rör sig i skogen, och fryser till is.
"Cameron" viskar jag.
"Skyler, vad händer? Vart är du?"
"Skogen" viskar jag.
"Varför viskar du? Helvete, vad är det som händer?"