Badboy vs. Badgirl

10,1

Det här är vårt hus.
Bara vårt.
Mitt och Camerons.

~Skylers perspektiv~

Han kysser försiktigt min panna,
"Du kan väll gå och kolla vardagsrummet, medans jag letar fram något att äta"
Jag nickar entusiastiskt, och tassar försiktigt djupare in i det gigantiska huset.
Mina fingrar är i konstant kontakt med olika föremål i huset.

Jag drar fingertopparna längst med dom tomma väggarna.
Väggarna som vi ska fylla med minnen.

Väl inne i vardagsrummet är jag alldeles för upptagen med att tänka, för att märka att rummet är mörklagt med levande ljus som täcker hela rummet.
Jag lägger handen framför munnen, och flyttar blicken till golvet, där det ligger en mörkgrå filt och en massa jordgubbar i stora skålar.

Ett lågt klirr fångar min uppmärksamhet, och jag vänder mig om bara för att få syn på Cameron med två vinglas och en flaska champagne i händerna.
Han sänder mig ett charmigt leende, och jag blinkar frenetiskt med ögonen, för att inte börja gråta igen.

Ett mörkt skratt lämnar hans läppar,
"Du är så fruktansvärt söt baby, vet du det?"
"Njae, det är någon galen snubbe som hela tiden påstår det"
Ytterligare ett skratt lämnar hans läppar, och jag slår hårt armarna runt honom med ett stort leende.
"Jasså? Galen snubbe? Borde jag vara orolig?"
Han ställer ner glasen och lägger armarna kring min midja med ett höjt ögonbryn och ett snett flin.
Holy guacamole

"Du borde vara mycket orolig"
Han höjer ena ögonbrynet, och ett lågt skratt lämnar mina läppar,
"För denna galna snubbe är nämligen otroligt attraktiv, och ha-"
Jag avbryts mitt i min mening av hans läppar emot mina.
Jag sträcker mig desperat, och drar honom närmre mig.
Han skrattar lågt, och ger mig en road blick,
"Hur går det? Räcker du inte upp?"
En suck lämnar mina läppar, samtidigt som jag drar honom ännu närmare.
Jag begraver mitt ansikte i hans axel och drar in ett djupt andetag, doften av honom får hela min kropp att pirra.

Ett stort leende sprider sig över mina läppar samtidigt som jag försiktigt kliver ur hans grepp, vilket förtjänar en förvirrad blick från hans håll,
"Vi leker kurragömma! Du räknar!"
Ett busigt skratt lämnar mina läppar när jag snabbt springer ut ut det massiva vardagsrummet och upp för en av dem stora vita marmortrapporna.
Jag svänger smidigt vänster och slinker in i den trettonde dörren på vänster sida.
Försiktigt slår jag igen dörren, och slår handen för munnen för att dämpa mitt skratt.

Efter ett par minuter så hörs det steg utanför dörren, och jag flyttar snabbt min hand över mina ögon.
Ser inte jag honom så ser inte han mig, ellerhur?

Dörren öppnas och jag hör hans låga skratt,
"Är det meningen att jag inte ska se dig? Eller vad är det du håller på med?"
Jag klämmer tillbaka ett leende och viskar lågt,
"Sluta prata med dig själv, det är obehagligt."
Strax därefter känner jag hans händer runt min midja, och han slänger mig över sin axel.
Höga skratt lämnar bådas läppar när han sätter ner mig på filten igen.

Jag knycker snabbt en av dem mörkröda jordgubbarna ur skålen och stoppar in den i munnen.
Våra blickar möts och ett stort leende växer på mina läppar.
"Skyler, du har jordgubbar i hela ansiktet!"
Han lägger händerna över magen och skrattar hest.
Holy moly

"Men ta bort dem då!"
Han skakar på huvudet och skrattar högre medans jag desperat försöker torka bort det rosa kletet från mina kinder.
"A-aldrig"
Jag ger honom en irriterad blick och trycker in ansiktet i hans bröst och kletar av allt på hans tröja, vilket förtjänar ett chockat ansiktsuttryck från hans håll.
"Säg inte att du precis kletade jordgubbar på mig?" Han har ett höjt ögonbryn och ett busigt leende på läpparna.
"Maybe I did"

A/n

Jag är såsåsåsååsåsås ledsen över den urkassa uppdateringen, men jag hoppas verkligen att jag ska få lite mer tid över så att jag kan skriva.

Tack så jättemycket för alla gulliga kommentarer på dem senaste kapitlen, och tack för att ni fortfarande läser, ni är underbara❤️❤️

PS. RÖSTA OCH KOOMMEEENTEEEERAAAAA<3