Badboy vs. Badgirl

2,6

Cameron snälla hjälp mig

~Skylers perspektiv~

De följande dagarna var ett rent helvete.
Alla behandlade mig som ett barn, och jag håller på att bli galen. Och deras kommentarer blir sjukare för varje dag som går.
I början var det 'du är vacker' nu är det mer 'jag är så glad att jag fått se dig växa upp till att bli en sån vacker kvinna', jo det låter snällt, men med tanke på att jag aldrig tidigare träffat denna man så får det varenda cell i min kropp att skrika.
Varenda kväll har jag försökt rymma, vilket har gått väldigt dåligt. Då jag fortfarande är här.
Gubbarna i huset börjar tappa tålamodet med mig, och jag tror ärligt att dem kommer slå ihjäl mig snart.
Jag börjar dessutom bli genuint galen, jag ser saker, hör saker och tänker saker som inte existerar eller verkligen inte är normalt. Jag har ett flertal gånger hallucinerat.
Och färgen rosa... jag spyr på den färgen.
När, eller rättare sagt om, jag någonsin tar mig ut härifrån vill jag aldrig se färgen rosa igen.

Jag smög nerför trappen och hoppades ingen skulle upptäcka mig, jag smög genom korridorerna och hörde två röster.
Jag pressar mig snabbt mot väggen och hoppas dem inte sett mig.
Efter ett par minuter förflyttar jag mig och drar försiktigt i ett flertal dörrar, där jag vet att ingen sover.
När jag kommer till sista dörren i den onödigt långa korridoren, är dörren till min förvåning inte låst.
Jag öppnar tyst dörren, men innehållet i rummet får ett kvävt skrik att lämna mina läppar.
Bilder, överallt och varenda en av dem föreställer mig.
Vissa bilder är flera år gamla.
En liten ask med mitt namn på ligger placerad på en hylla. Jag plockar försiktigt ner den och ett högt skrik lämnar mina läppar, tänder och ett par hårtussar.
Mina fucking mjölktänder ligger i en ask hos en fucking psykopat.
Jag skriker, min kropp skakar och jag skriker.
Hela min kropp värker.
Bilderna är flera är gamla, hur länge har den här personen stalkat mig.
Ett flertal foton är på mig och andra personer, men dom har han antingen ritat över eller klippt ut.
Bilder på mig i skolan, inne på affärer, i mitt rum, på stranden, bilder från min åttonde födelsedag, mina studentbilder, ett flertal bilder på mig i endast underkläder, och bilder på mig i duschen.
Jag har aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv.
Röster hördes utanför, men jag skrek fortfarande samtidigt som höga hulkningar lämnade mina läppar, jag orkade inte ens förmå min kropp att ta in tillräckligt med syre för att den ska fungera.
Jag hör hur dörren öppnas, men orkar inte röra mig.
"Skyler" Camerons välkända röst får hela min kropp att stelna till.
Jag vände blicken emot människan i dörröppningen som med stora ögon granskade bilderna som täckte hela rummet.
Inom ett par sekunder hade hans händer hårt kramat om mig.
Jag smälte in i hans famn.
Han får mig att känna mig så trygg, oavsett vad.
Jag öppnade ögonen och insåg att ingen var där.
Cameron är inte här
Hela min kropp skrek, smärtan inom mig växte för varje sekund.
Jag har blivit galen.
Jag hallucinerar.
Ett högt skratt lämnar mina läppar
Jag skrattar
Jag skrattar åt hur galen jag blivit.
Normalt
Jag slöt ögonen och somnade med ett leende.

A/n

Rösta och kommentera<3