Badboy vs. Badgirl

2,8

"Alla letar efter henne, tillochmed en utav världens bästa spioner letar efter henne Cameron, vi kommer hitta henne"
Jag nickar och drar händerna över ansiktet för att ta bort de jävla tårarna.

~Camerons perspektiv~

Vi går ner för trappen och finner Niall och ett tjugotal andra människor, alla med varsin dator som letar efter skyler.
"H-har ni h-hittat henne" yttrar jag lågt.
Niall drar ihop ögonbrynen innan hans blick möter min.
"Nej, inte direkt.. men vi har funnit ett hus , endast ett par mil ifrån där hennes spårare slutade fungera" jag spärrar upp ögonen.
"Vi åker dit!" Yttrar jag snabbt och rusar mot dörren.
"Cameron, är det verkligen en bra idé?" Jag nickar snabbt.
"Snälla, låt mig göra dethär, jag behöver det"
Zach & grabbarna nickar tveksamt och det dröjer inte länge innan alla sitter i bilar påväg emot huset.
Skyler snälla var vid liv, och i det huset.

Efter vad som kändes som en evighet, men antagligen bara var någon timme parkerade vi framför ett smutsigt grått hus, som antagligen brukade vara vitt.
Jag följer efter Zach mot huset med hjärtat i halsgropen.
Han drar i dörrhandtaget, låst.
Det dröjer inte länge innan Zach sparkat in dörren.
En massa gubbar är det första min blick träffar när vi stormar in i huset.
Jag drar tag i närmaste gubbe och pressar honom mot väggen.
"Vart är min skyler?" Ryter jag.
Gubben flinar, men svarar inte.
Jag slår till honom, innan jag nästintill springer upp för trappen och slår upp dörr efter dörr.
Ingen Skyler.
Ett väldigt rosa rum tar över mitt synfält och jag granskar snabbt rummet, och får syn på ett flertal bilder utav skyler, och en creepy docka som ser precis ut som henne.
Hon är här.
Efter att jag slagit upp typ tusen dörrar, suckar jag och tittar på den sista.
Snälla skyler.
Jag sparkar upp dörren och hela min kropp stelnar till, rummet är fyllt med bilder på skyler, bokstavligen, från golv upp till taket.
Luften går ur mig och paniken sprider sig.
Bilderna är flera år gamla, det finns tillochmed bilder på henne i duschen.
Illamåendet slår mig som en våg, och jag vänder mig om för att fortsätta granska bildern, då jag är i chock inser jag först inte kroppen som sitter i ena hörnet.
Skyler
Tårar börjar nu rinna nerför mina kinder samtidigt som jag springer emot henne.
Snälla, var vid liv.
Jag lägger händerna runt hennes alldeles för smala kropp och vänder henne emot mig.
Hon öppnar ögonen, hennes blick möter min och hon skrattar? Innan hon sluter dem igen.
"Skyler" ropar jag desperat.
Hon öppnar långsamt ögonen igen.
Hon drar ihop ögonbrynen och tittar på mig, hennes hand lyfts skakigt innan den placeras på min kind, hon rycker snabbt bort den och tårar börjar rinna nerför hennes kinder.
"Snälla säg att du är äkta denna gången, jag orkar inte mer." yttrar hon utmattat.
"Ja Skyler, det är äkta." Ett minimalt leende spelar på mina läppar. Hennes ögon möter mina.
"CAMERON!" Skriker hon och omfamnar mig.
Hela min kropp slappnar av i lättnad.
Hon lever
"skyler jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig Skyler Felicia Therese White" yttrar jag desperat, gång på gång.
"Cameron, jag älskar dig." Hennes röst är låg och hes, men ändå så vacker.
Jag drar henne försiktigt närmare.
Ett smärtsamt läte lämnar hennes läppar och jag drar snabbt ifrån, och granskar henne.
Hon drar snabbt sina armar kring mig igen och våra kroppar är nu hårt pressade emot varandra.
Tårar rinner ner för bådas läppar.
Jag älskar dig skyler.

A/n
*gråter*
Vill ha en Cameron i mitt liv<33

Rösta och kommentera<3