Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|39|]

❦Förrädare❦

~Blair~

Julian. Jag visste det. Redan när jag hörde honom utanför de Stjärnföddas bibliotek så visste jag det. De var så lika. Varför hade jag inte pressat på hårdare? Då hade jag kunnat undvika detta.
"Nej, snälla... Vänta... Julian, du är Julian. Julian Becker," försökte Melia. Amber tog tag i hennes handled och försökte dra bort henne från Drake.
"Ni är alla så lättlurade. Julian Becker existerar inte. Bara jag. Drake Archer, Den Vilande Draken."
Amber och Bella lyckades äntligen få Melia att förflytta sig från sin plats intill Drake. Jag förstod hur hon kände. Julian hade varit allas vän. Ödmjuk, smart, generös och hjälpsam. Drake var allt annat än det.
"Din lilla-"
"Zac!"
En enorm mängd svart och vit eld virvlade mot Drake likt en form av tornado. I samma sekund fick Charlie alla rustningar att falla ihop.
"Ut!"
Elever flydde och skrek i panik. Drake flinade bara och höll upp handen mot det inferno som var påväg mot honom. När det kolliderade med hans handflata avtog den som om det inte hade varit någonting alls.
"Snälla, tror du verkligen att jag inte lärt mig efter förra gången, Zachary? Din och Peters lilla allians biter inte längre på mig," fnös Drake.
"Mr Becker," började Charlie. Drake knäppte fingrarna och plötsligt sjönk läraren ner till hälften i golvet.
"Det är Mr Archer nuförtiden, om jag får be."
"Vad du än tror att du håller på med kan jag försäkra dig om att de andra professorerna och rektorn kommer stoppa dig."
Drake skrattade torrt.
"Det är just det som är problemet, professorn. Du tror att allt är frid och fröjd här på Aris, men du inser inte att skolan styrs av självaste Hennes högerhand."
"Lakastrio..."
"Ah ah ah, inte hans riktiga namn," sjöng Drake. "Donovan Archer, min pappa."
"Vad hade ni tänkt göra? Det finns fler lärare här än er två. Du är bara en tonåring."
"Åh, jag blir så trött på att höra de orden."
Han höll ut sin hand mot Charlie och kramade sakta åt. Marken runt vår lärare började långsamt krossa honom.
"Julian, snälla sluta!" bedjande Melia förtvivlat. Detta fick Drake att hejda sig lite. Nästa omärkbart. Han kanske hade fattat tycke för sina gruppmedlemmar ändå. Jag rynkade pannan och såg mig omkring. Alla mina vänner var kvar. Såklart. Dumdristiga hela högen var dem. Drake skakade på huvudet och fortsatte sitt lilla projekt med att klämma ihjäl vår lärare. Plötsligt lös det till och Icebreeze tog form framför Charlie.
'Sluta!'
"Ugh, inte du."
'Dragón, snälla. Du dödar honom.'
"Ja, det var liksom det som var tanken."
'Nej, jag beordrar dig att sluta.'
"Ice, ge upp."
'Jag tänker inte längre låtsas som ingenting! Det är slut med det.'
"Fine, om du nu ska var så jobbig."
Det lös till igen och Venom trädde fram. Hon slingrade sig emot Icebreeze.
"Lämna mig."
'V-va?'
"Om du nu är så jävla trött på det jag gör, lämna mig. Den Visade Familiarisen lämnar oftast sin Illusius, inte sant?"
'Ja, men-'
"Så lämna mig. Antingen tiger du, eller så bryter du bandet mellan oss för alltid. Ditt val."
Icebreeze sneglade mot Charlie och sen på oss.
'Skada inte någon av dem. Jag vet att du bryr dig. Du är ingen kallblodig mördare. Du kommer ångra dig efteråt.'
Drake himlade med ögonen och kallade in både Icebreeze och Venom till sina förvandlade tillstånd. Det slog mig då att han var Stjärnfödd precis som jag. Detta fick mig att bita ihop frustrerat. Om jag bara hade...
"Visst. De kommer inte till skada," sa Drake och lättade på stenen runt Charlie så att han kunde lirka sig ut. "Det är ändå försent, Ice. Hon är här."
Först trodde jag att han syftade på Raven, men när en dovt brak hördes under oss, så starkt att allt började skaka, förstod jag att det inte alls var Raven. Nej, det var en artificiell Familiaris, och inte var det Metalica. Nej, det var Andromeda.
"Åh nej," viskade jag lågt.
"Du har förstått, eller hur," sa Drake. "Metalica var en bättre prototyp än Floreo och Stormer, men hon var en besvikelse. Andromeda är mycket starkare, mer komplex. Fortfarande inte det min Dominula vill ha, men hon duger för detta."
"Vad har du tänkt göra?"
"Nah, inte mycket. Inte egentligen. Pappa har förmodligen redan tagit med alla viktiga dokument och artefakter. Så det är ingen idé att behålla skolan som den är."
Ett till dån hördes och saker och ting började ramla. Det var som en jordbävning, en otroligt kraftig sådan.
"Alla, ut!" ropade Charlie och föste oss mot utgången. Drake stod kvar och såg på oss under tystnad.
"Lystring alla elever, detta är inte en övning. Jag upprepar, detta är inte en övning. Evakuera skolan så snabbt som möjligt. Evakuera skolan så snabbt som möjligt. Detta är inte en övning."
Det var kaos. Elever sprang kors och tvärs. Några med sina Familiarisar andra Sammanstrålade. Det var svårt att stå kvar på samma ställe. Någon fattade min hand och en annan min andra. Vera på min ena sidan och Peter på min andra.
"Vi måste hålla ihop!" ropade Vera över kalabaliken som ägde rum.
"Våra Familiarisar!" ropade Ricky med panik i blick.
"Vi har inte tid!" sa George. "Vi måste förlita oss på att de klarar sig själva."
Porträtt föll ner, statyer krossades, taket fick sprickor.
"Ska du säga bara för att Sea redan är i säkerhet i Kristallsjön!" utropade Ricky. "Jag måste hitta Sky!"
"Nej, vänta!"
"Helvete."
"Alla eller ingen," sa jag och drog mig loss för att följa efter Ricky.
'Winter, Flare! Var är ni?'
'På väg upp till dig!'
'Nej! Ni måste ut.'
'Men Batalla...'
'Nej, lyssna på mig. Ni måste ut. Andromeda är här.'
'Andromeda? Den konstgjorda Familiarisen?'
'Ja, just hon.'
'Glöm att vi lämnar dig. Vi är snart där.'
'Nej!'
Sen bröt dem kontakten med mig.
"Fuck!"
Ricky var framför mig, resten av Victory bakom mig. Golvet under mig skakade häftigt. Ricky snubblade och en stor bit av taket föll. Rakt mot Ricky. Som skjuten ur en kanon sprang Vera förbi mig och slog upp sten ur golvet för att skapa ett skyddande tak. Jag bromsade in och höll tillbaka resten av mina vänner för att förhindra att vi skulle bli inblandade. Veras skydd räckte gott och väl för att avvärja den stora stenbumlingen till talk. När faran var över rusade jag fram och hjälpte mina vänner från raset.
"Ni måste vara uppmärksamma," sa jag med en rynka i pannan.
"Förlåt," mumlade Ricky.
'Tack gode Härskarinnan att ni okej!'
Flare kom rusandes mot oss och hoppade upp i min famn. Winter var inte långt efter. På ryggen hade han Night och Wind.
"Har ni sett Sky?" frågade Ricky dem.
"Och Sun," inflikade Peter med ett bekymrat uttryck.
'Nej, tyvärr,' svarade Night och hoppade upp till Vera.
"Jag måste hitta Sky. Hon svarar inte genom länken," sa Ricky desperat.
Jag såg mig frustrerat omkring. Allting föll och föll och föll. Elever sprang förbi oss och lärare stoppade bitar av tak och tunga statyer som hotade att krossa tonåringarna. Folk skrek och folk grät. Vi var tvungna att komma ut härifrån och det snabbt.
"Okej, Ricky, Peter. Ni måste lyssna noga på mig nu. Jag vill att ni ska försöka hitta Sun och Skys närvaro. Koncentrera er på deras energi, deras sinne och deras Själssten för att lokalisera dem. Det kan vara svårt, men våra liv hänger på det."
Förrädarens lektioner hade visst tjänat någon form av nytta. Jag kunde fortfarande inte släppa att jag både misstänkt något gällande Lakastrio och Julian, men inte agerat på min magkänsla. Allt det här var mitt fel. Som vanligt.
"Jag känner henne," proklamerade Peter.
"Okej, vi tar henne först," sa Zac och hjälpte Ricky upp på fötter. "Visa vägen, Peter."
Och av bar det. Det var så surrealistiskt. Som om vi befann oss i en science fiction film. Till höger och vänster om oss slog taket ner, framför och bakom oss försvann golvet under våra fötter. Sun var inte långt borta och det visade sig att Sky var med henne. Men de var inte ensamma. Drake stod där och såg uttråkat på sina fingrar.
"Vad lång tid det ska ta att hitta era Familiarisar. Vet ni inte bättre?"
"Drake," morrade Zac och gjorde sig beredd att gå till attack.
"Vänta!" utropade jag. "Han är starkare."
"Och vi är fler."
"Vi kan råka skada Sun och Sky."
Zac suckade och sänkte sin gard.
"Smart drag," sa Drake med huvudet på sned. "Jag beklagar hur det blev. Det gör jag verkligen, men jag var tvungen."
"Jasså? Du var tvungen att dra hit Andromeda så att hon kan förstöra skolan? Riskera barns liv?"
Drake himlade med ögonen.
"Snälla, skolan kan byggas upp på nolltid med magi. De flesta har redan tagit sig ut."
"Du kom inte hit för det."
"Nej."
"Okej. En mot en."
Drake log mot mig. Ett riktigt leende som påminde så mycket om Julian. Jag bet sammanbitet ihop.
"En mot en, men det är inte mig du kommer slåss mot."
Drake höjde sina händer mot Victory. Jag spann runt i tid för att se dem försvinna.
"Vad gjorde du med dem?!"
"Jag spred bara ut dem i skolan. Se, jag var snäll nog och återlämnade Sunglory och Skylake."
"Wow, riktigt skonsamt."
"Vad ska jag säga, jag gillar att vara till lags."
Jag fnös.
"Åh, du sårar mig, Blair. Vi som var så nära vänner."
"Julian och jag var nära vänner. Inte du."
"Du pratar som om vi vore två olika personer."
"Är ni det?"
"Vem vet. Men låt oss inte ödsla mer tid."
Han vred på huvudet mot det dunkla hörnet. Något rött och lysande kom emot oss, och då kände jag det.
'Är det...?' började Winter osäkert.
Ur skuggorna steg han ut. Röda ögon och svart päls. Tänderna blottade och ett hotfullt uttryck i ansiktet. Han kom och ställde sig bredvid Drake för att senare få en klapp på huvudet av honom. Drake mötte min blick med ett flin. Sen såg han på shucken.
"Du vet vad du ska göra, Hector."
Min shuckhane morrade samtidigt som Drake löstes upp i luften, sen gick han till attack med öppna käftar.

✯❄︎✯

Omg Hector är tillbaka! Men verkar vara fientlig... Hur ska detta gå😱
//Sarilia