Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|24|]

❦Najader❦

~George~

Förvånat slog jag igenom vattenytan. Min lungor fylldes ofrivilligt med vatten av den plötsliga kontakten. Men de påverkades inte av vattnet. Jag kunde andas exakt lika bra som på land. Tur att det var jag som föll i och inte Amber... Jag lät min blick riktas mot det framför mig. För jag sjönk neråt. Nej, jag blev dragen neråt. Av... En flicka? Hon var otroligt vacker. Långt svallande blont hår och isande blå ögon. Men hennes ansikte var fel. Näsan alldeles för platt, öronen pressade mot kraniet och en udda ansiktsform. Men handen som var sluten runt mig handled... Tunn simhud kopplade samman fingrarna. Helvete också. En najad. Jag ryckte hetsigt till mig armen, men najaden väste bara argt till och grepp hårdare om handleden. Benkrossande hårt.
"Glace!"
Ett kyligt sken omringade min hand och is sköt ut från den för att täcka najadens arm. Hon gav ifrån sig ett skärande skri och nafsade mot mig. Jag skulle inte kunna rymma från henne i första taget. Så jag gjorde det enda jag kunde och rev upp min arm. Rött blod beblandade sig med vattnet och späddes ut. Jag omringade blodet med min kraft och drog ut vätskan från kroppen. Med en gest skickade jag upp en röd stråle till ytan och hoppades att Amber skulle få mitt meddelande.
Allting gick så snabbt efter det. Min egen hjärna kunde inte riktigt uppfatta det som hände omkring mig. Najaden, Nixilei, hade fört mig till Kristallsjöns djup. Och tro mig, det var djupare än man kunde ana. På bottnen låg en rumomvändare som tog oss till Najadernas rike. Ett flertal varelser befann sig i skogen, så självfallet fanns det många vid sjön också. Efter det tror jag att jag tappade medvetandet. För nu var jag fängslad i en undervattenscell med bojor runt fot-och handleder. Tacka Gud för min Vattenmagi. Utan den hade jag varit död vid det här laget, men jag hade ingen aning om hur länge det skulle funka. För när Blair använde sin Själsmagi gav hennes kropp vika. Hon spydde, fick migrän och orkade knappt röra på sig. När det rörde de andras karaktäristiska egenskaper var jag osäker. Peter kunde tillfälligtvis gå igenom väggar eller andra kompakta objekt, men han använde den aldrig. Varför visste jag inte riktigt. Något med att han kände sig osynlig. Resterande hade inte upptäckt sina personliga krafter än, men slår vad om att Vera har någon kaotisk Jordmagi, Ricky en stillsam Själsmagi och Zac en... Jag visste nog inte vad Zacs skulle få. En kraftfull en kanske. Förmodligen. Jag suckade tungt, om man nu kunde sucka under vattnet. Jag både hoppades att någon skulle komma till min undsättning och inte. Najader var fanliga. Och med tanken på att jag var fastkedjad i en låst cell under vattnet hade de inga planer på att släppa mig.

✯❄︎✯

~Blair~

Jag gick tätt efter Raoq. Peter hade ett fast grepp om min handled. Anton babblade på som vanligt, men det var mer frustrerande frågor istället för hans vanliga, ettriga prat. Missförstå mig inte nu. Anton var jättetrevlig och jag såg honom som en av mina bästa vänner, men han kunde prata som en energisk fiskmås. Om han ville kunde han peppra en med meningar snabba som pistolskott.
Raoq förde oss direkt till sjön. Kunde fortfarande inte fatta att han och Silia var förlovade! Var nästan säker på att han var gay. Eller lite gay iallafall. Hoppas att jag inte förstörde deras förhållande nu.
När vi anlände till bryggan fångade något rött min blick. Det var ett enda ord skrivet i den röda substansen. Najader stod det i blod. Georges blod för att vara exakt. Raoq skyndade sig fram till bryggan och viftade lätt till med handen. Bokstäverna löstes upp och försvann. Inte långt senare anlände Wilhelm, Rosaline och Ulrika.
"Raoq! Tog du med elever?!" utropade Rosaline förebrående. Raoq suckade tungt och nickade.
"Ja Rosaline, jag tog med elever."
Wilhelm rynkade pannan och såg undrande på Raoq. Raoq själv såg ut att tänka febrilt. Han stirrade ner i vattnet och bet sig i läppen.
"Hunter, Canavan Bloss, Sammanstråla med Winternight och Icicleflare. Lynch, håll Flareblitz och Sparkheat intill dig. Wilhelm, Ulika, ni följer med ner. Rosaline, stanna med Mr Lynch här uppe. Om någon elev skulle få för sig att smyga sig ner hit måste ni se till att de återvänder till skolan. Isela och Icaru gick för att tala med Lakastrio," beordrade Raoq.
Ingen av oss vågade säga emot, men jag kände hur Peters grepp och min handled hårdnade. Han var inte nöjd med att stanna på land. Jag vred ur min handled ut hans grepp och flätade istället samman våra fingrar. Jag tryckte uppmuntrande till lite och tog ett djupt andetag för att låta mina Familiarisar träda fram. Anton gjorde samma sak. Raoq tog upp fem stenar och ristade in någon slags runa på dem. Han räckte var och en en av de släta mineralerna.
"Tappa inte stenen. Runan jag ristat in tillåter er att andas under vatten," förklarade han strängt. "Om det nu skulle vara så att ni blir av med den måste nu använda bubbelbesverjelsen med era stavar, okej?"
Vi andra nickade och både Raoq och Wilhelm började dra av sig sina överdelar. Anton, jag och Ulrika fattade direkt vinken och började snabbt klä av oss. Peter såg generat bort med en svag rodnad som täckte ansiktet. Om detta inte vore så allvarligt skulle jag sååå reta honom för det. Nu stod männen i byxor och bara underkroppar, Ulrika i bh och fladdriga byxor samt jag i underkläder och skoluniformens kjol.
"Hur varmt är vattnet?" undrade jag och såg ner i det mörka vattnet.
"Tillräckligt för att vi ska klara oss," sa Wilhelm. "Men jag ger er en värmande Sköld för säkerhetsskull."
Sen dök han. Raoq och Ulrika följde snabbt efter. Jag mötte Antons blick som nickade obetydligt och hoppade i. När jag skulle ta sats stoppade Peters röst mig.
"Blair, var försiktig. Och hämta hem George."
Jag vände mig om och log lite. "Jag lovar."
Sedan dök jag.