Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|13|]

❦Ett Lamm Blir Ett Lejon❦

~Veronica~

"Achooo!"
Jag snörvlade till och föll tillbaka på sängen. Mina glimmerandrar virvlade ovanför mitt huvud och tjattrade ivrigt. Jag stönade argt till och viftade undan andarna med handen.
'Mästarinna Vera, klockan är mycket. Din lektion i Trolldryckskonst börjar om 15 minuter,' kvittrade Gnejs.
"Ugh, jag mår piss. Twinkle, kan du anmäla mig som sjuk?" undrade jag och bytte ställning.
Hela jag var som ett element, jag svettades under täcket, men om jag tog av mig det skulle jag frysa ihjäl mig. Huvudet dukade hårt och det kändes som om det skulle explodera när som helst. Näsan var helt igentäppt, men på något sätt rann den ändå.
'Skall bli Mästarinna Vera,' sa Twinkle och for iväg för att anmäla som frånvarande.
'Siege (Veronica), du måste äta något. Dricka är också nödvändigt,' sa Night och strök sig mot mig.
"Jag orkar inte resa på mig," mumlade jag och slöt ögonen.
Det blev tyst.
"Night?"
Inget svar. Jag bestämde mig för att ignorera det och rullade över på mage istället. Ingen position verkade bekväm just nu. Ett svagt gnisslande hördes.
"Night?" undrade jag.
"Nej. Inte Night. Eller inte bara iallafall," skrattade någon.
Jag vred på huvudet och kisade mot ljuset som sipprade in genom dörröppningen. Där stod Ricky med min Familiaris i famnen och Skylake som stod tätt i till honom.
"Jag hörde att du var sjuk," harklade han sig.
Jag mumlade ett osammanhängande svar som fick honom att småskratta.
"Vill du att jag ska ta dig till Elekita?" undrade han med huvudet på sned.
Jag grymtade till och skakade på huvudet. På grund av den häftiga rörelsen började huvudet dunka ännu mer. Jag stönade till och föll tillbaka i sängen igen.
"Jag tänker ta det där som ett nej," skrattade Ricky och klev in i mitt rum.
Han satte ner Night på sängkanten.
"Jag går och hämtar frukost åt dig," log han.
"Sky, stanna här och länka mig om det händer något."
Sky hoppade upp i sängen och fällde ihop sina magnifika vingar. Ricky slank iväg och nu var det bara vi tre kvar. Under tiden Ricky var borta så återvände Twinkle och meddelade att hennes uppdrag var slutfört. Jag tackade henne och gosade ner mig i sängen. Night kröp ner under täcken och la sig till rätta i min famn. Skylake puffade lätt till mig kind med sin näbb. Jag lyfte matt handen för att stryka den. Efter en liten stund slogs dörren upp igen och jag stönade argt till. En kudde kom flygandes mot Ricky som höll i en bricka fullastad med mat.
"Xear!"
Kudden frös upp mitt i luften och föll ner på marken med ett dämpat ljud.
"Vera, sätt dig upp," sa Ricky bestämt och satte ner brickan på mitt nattduksbord.
Skylake satte sig upp och gned huvudet mot Rickys hand. Jag petade på Night för att signalera att han skulle byta plats. Motvilligt satte jag mig upp och slängde ett ögonkast på brickan Ricky tagit med sig. Den var fylld med godsaker. Glimbrödsmackor, ett glas med apelsinjuice, bacon, en skål med frukt och små perytonkorvar. Jag nös häftigt till igen och Ricky hoppade säkert 10 meter. Jag log lite och gnuggade mig i ögonen.
"Jag tog ledigt så att jag kan vabba," sa han och satte sig på sängkanten.
Night kröp upp i hans knä och la sig tillsammans med Skylake.
"Åh. Men det hade du inte behövt göra Ricky," mumlade jag och högg in på frukosten. Han log.
"Jo, det klart! Du är sjuk och behöver sällskap. Så varför inte ge dig det samtidigt som jag tar hand om dig?"
Jag sneglade upp på honom med munnen full av bröd. Jag mumlade ett generat tack och återvände till maten.
"Så hur går det med de där texterna du skrev på?" undrade jag efter en stel tystnad.
Night hånade mig i huvudet. Jag blängde på honom.
'Håll käft. Gör det bättre själv,' fnös jag.
Han gav ifrån sig ett hackigt jamande, hans version av hånskratt.
"Det går väl bra. Har egentligen inte haft så mycket tid till det. Vilket är synd. Men skola är skola och den går väl alltid först. Men jag måste bra fråga, vad tycker du om allt vi fått reda på?" undrade han och såg mig i ögonen.
Jag suckade och sänkte mackan.
"Ärligt talat vet jag inte. Jag vet inte vad jag ska tycka om Raven och jag antar att det inte riktigt gått in i min tjocka skalle att världen är i fara," skrattade jag torrt. "Något jag faktiskt vet är att jag kommer stå vid Blairs sida ända in i slutet. Hon är min bästa vän bortsett från Amber och om hon skulle fara illa ut... Ja, jag vet inte. Gud, vad sentimental jag blev..."
Jag försökte skratta lite samtidigt som jag kämpade mot tårarna. Det räckte tydligen inte att näsan var igentäppt och att halsen ömmade. Nej, tårarna ville fram och förvärra min redan förfärliga huvudvärk.
"Vera, ditt hjärta sitter på rätt ställe," log Ricky varmt mot mig. "Du försöker hålla en tuff och kaxig fasad, men i verkligheten är du rädd för att mista de som är dig kära."
Jag slog lamt till hans arm.
"Är jag inte rädd," muttrade jag.
"Nej. Såklart du inte är. Och jag är en lång biffig macho sumobrottare," skrattade han så att ögonen tindrade.
Jag rynkade pannan och såg på hans blåa ögon. Blåa som havet. Så djupa att man kunde drunkna i dem.
'Awww,' sa Night till mig och spann forcerat.
Jag knuffade lätt till honom så att han överraskat trillade ur sängen. Jag började frusta av skratt, men ångrade mig genast. Smärtsamt tog jag mig för huvudet och grimaserade.
"Åh juste. Jag höll på att glömma!" utbrast Ricky och höll ut handen. I den låg två små piller. "Mot huvudvärken och febern. Jag kan ha norpat dem från Elekita när hon inte såg....."
Jag flinade mot honom.
"Ser man på, lammet håller på att bli ett lejon..."

Ugh, someone stab me now. Asså skolan tar kol på mig haha. Nej vänta, inte haha. Så, vad gör ni då? Men jag inser nu att färre pallar att läsa mina cringe ass stories so no one will reply😂
//Sarilia