Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|5|]

❦Smaragd❦

~Zac~

"Vadå borta? Den kan väl inte bara vara borta?" sa pappa som nu hade kommit ut.
"Jo då. När Raven är inblandad är allt möjligt," sa William.
"Raven... Jag känner ingen namnet," sa pappa.
"Raven Delacroix," sa William. "Ringer det någon klocka?"
Pappa nickade långsamt.
"Hon var med i samma grupp som dig och Amanda."
"Ja," konstaterade William.
Hugh reste på sig från sin hukande ställning. Han gick fram mot mig och jag såg undrande på honom. Han öppnade en knuten hand och i den låg en hyfsat liten ädelsten. Det var en smaragd. Ingen tvekan om saken. Ungefär 1 cm i höjd och 1,5 cm i diameter.
"Den är till Blair," sa Hugh och höll upp ett litet kuvert adresserat till Blair med eleganta, snirkliga bokstäver i silver. Pappa drog Hugh intill sig och manade mig att gå till honom. Jag gjorde det och suckade. William såg bistert på kuvert.
"Ge mig det," sa han.
Hugh rynkade pannan.
"Nej. Det är till Blair," sa han och försvann i ett moln av glödande aska.
Jag suckade och förflyttade mig tillbaka till vårt vardagsrum. Hugh hade redan räckt Blair brevet och ädelstenen. Hon stirrade frånvarande på det och gav stenen till Dominic. William och pappa kom in i rummet just när Blair hade verkat ut pappret som fanns i brevet. Hennes ögon dansade över texten. Under ett ställe i texten stelnade hon till, men hon andades ut inte långt senare. Jag granskade hennes minsta rörelse. Om hon ändå kunde bli min.
"Blair, vad står det i brevet...?" sa William långsamt.
Blair såg upp på honom.
"Det är från Raven, hon vill hälsa att... Att ditt svek kommer stå dig dyrt, men inte på din bekostnad. Utan min, Doms och... även Joshs. Även att... Hon har tagit itu med Drake."
William svalde.
"Nick..." mumlade han.
"Nick?" ekade Blair.
Det lät inte riktigt som om frågan var ärlig. Hon kanske redan läst om honom i brevet.
Vi andra stod helt knäpptysta. Ingen vågade avbryta deras konversation. Inte ens mina föräldrar. De verkade ana vad det var William och Blair pratade om. De hade gått på Aris tillsammans med William och Amanda i två år.
John såg vaksamt på fadern och dottern som pratade. Brid såg försjunken ut, kanske pratade hon med Flame. Hugh stod vid mig nu och Wind satt tryggt på min axel. Hon hade börjat putsa fjädrarna. Som om inget hade hänt.
'Jag är väl medveten om vad det är som händer, Zac,' fnös hon.
'Ja, jag vet,' suckade jag och bytte ställning.
Det förvånade mig att vi alla fick plats i vardagsrummet. Ärligt talat, vad var vi? Fyra vuxna, sju ungar och tolv Familiarisar. Jesus that's many people.
"Nick är Drakes yngre bror," sa William och rynkade pannan. "Har var som fastklistrad vid honom. Han är så ung och oskyldig. Jag oroar mig för honom."
"Bror? Den Vilande Draken har en... En bror?? Som han bryr sig om?" sa Blair skeptiskt.
William nickade.
"Ja. Enda stora anledningen till att de är Ravens hantlangare är att deras pappa gick med."
Blair rynkade pannan.
"Okej, jag vet att jag stör er fader-dotter-stund, men vad i helvetet är det som händer???" undrade Brid.
"Det är nog bättre om ni inte blir inblandade. Det räcker med att min familj och Blairs vänner har blivit involverade," sa Amanda allvarligt.
"Era föräldrar vet en del av det. Det är deras val om de vill berätta för resten av er. Zac, försök att hålla dig utanför du med. Försök hålla Victory utanför."
Hon spände blicken i mig. Jag svalde och nickade långsamt. I huvudet fnös jag och gav henne fingret. Som om jag skulle överge Blair. Speciellt inte nu när den där Raven, som jag gissade på var Hon, hade klart och tydligt sagt att hon skulle komma efter Blair, Dominic och Josh. Aldrig. Jag vet att de andra inte heller skulle göra det. Vi är ett team. Ingen kunde ändra på det.

✯❄︎✯

~Blair~

30 minuter senare var vi hemma ingen. Jag hade låst in mig på min rum tillsammans med Winter och Flare.
'Exakt vad stod det i brevet, Batalla?' undrade Flare.
"Inget mer än det jag sa," suckade jag.
'Vi vet att du ljuger,' sa Winter och la huvudet i min knä.
Jag satt på min säng med benen i kors. Jag lutade mig försiktigt fram och placerade smaragden på nattduksbordet. Flare la sig till rätta vid andra sidan om mig.
"Okej. Jag ska läsa. Men jag gör det genom länken," suckade jag och drog fram pappret.
'Kära Miss Blair Federica Hunter. Borde jag lägga till Merivale? Hmm... Kanske. För det borde väl vara ditt rättmätiga namn, eller hur? Hur som helst, vi har tyvärr inte haft möjligheten att träffas, vilket jag verkligen ber om ursäkt för. Vid det här laget har väl det där usla kräket avslöjat min riktiga identitet. Men jag borde väl göra det officiellt nu. Jag är Raven Lilith Delacroix. En vän till dina föräldrar. Jag undrar om de fortfarande ser mig som en vän. Förmodligen inte. Men vem bryr sig? Jag vill att du hälsar din käre, lille far att hans förräderi mot mig kommer stå honom dyrt, det är bara det att det kommer fysisk påverka dig och dina två bröder. Inte honom. Faaast, framför allt dig!
Dessutom vill jag också meddela att Drake är omhändertagen. Inte på något bra vis hah! Men vill du veta vad som upphetsade mig mest kära Blair? Det var hans egen far som gjorde det! Är inte det fascinerande? Att någon skulle klå upp sin egen unge för att visa sig lojal mot mig. Ett bevis på vilket sorts inflytande jag har på människor. Så Blair, se dig alltid omkring. Jag har satt ut Drake som vakt ingen. Han måste rapportera allt som händer i din närhet. Allt. Han vet bättre, gör han inte det dör både han och den där drägliga lilla snorvalpen till bror han har.
Säg mig Blair, kan du lista ut vem som är mullvaden innan det är för sent? Men du är riktigt smart så det bör inte vara något problem. Den stora frågan är, är du stark nog?'
Jag avslutade och tog ett djupt andetag.
'Hon är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Vad den än är så ger hon inte upp,' suckade jag.
'Hon är rätt korkad vet du,' fnös Flare och rullade ihop svansen runt sig där hon log.
Jag rynkade pannan.
'Vad menar du?'
'Hon räknade inte in oss. Varken oss eller alla dina vänner på Aris. Hon bortser från din familj. Ett av de största misstagen man kan göra. Förlita sig på att ens fiende är ensam,' sa Flare och såg på mig.
Jag log brett och omfamnade henne.
'Flare har rätt. Med allihopa vid din sida har Raven ingen chans! Låt oss inleda det nya året på Aris med huvudena höga och svansarna lyfta,' sa Winter och gav ifrån sig ett stolt yl.
Ja, låt oss inleda Smaragdåret med styrka.

Är så less på skolan. Har bara gått två veckor men ugh. Kan den bara dra åt helvetet?
//Sarilia