❦Magisk Potential❦
~Blair~
~✶Flashback✶~
"Varför?"
"Vi vet inte. Eller jag vet inte," suckade mamma.
Hon såg på William med stram blick.
"Jo. Jag vet. Jag tror jag vet iallafall," sa han.
"Hon vill... Hon vill absolut inte döda dig."
Jag rynkade pannan.
"Inte?"
William skakade på huvudet.
"Men Drake..."
"Det var aldrig meningen att Drake skulle riskera ditt liv. Han skulle testa din potential. För mer specifikt vad vet jag inte. Bara att du har extremt mycket magisk potential och det är det hon vill åt. Jag har mina gissningar om att det kanske kan ha med..." började William.
"Med vad Will?" frågade mamma.
Han suckade och såg på henne.
"Reyna..."~✶End of Flashback✶~
Så det är tydligen skälet till att Drake var efter mig. Magisk potential. Förmodligen till något vrickat experiment.
Hon hade skapat Metalica enligt William. Som ersättning för Blazingbright. En fejkad Familiaris skulle aldrig kunna vara som någon slags "inhoppare" för en sann och riktig Familiaris. Jo visst, bandet mellan William och Metalica var starkt, hon övergav sin skapare för honom, det var stort nog. Men aldrig, aldrig skulle det kunna bli så som bandet mellan Illusius och Familiaris.Jag stod utanför klassrummet när någon gick in i mig.
"Gud förlåt!" utropade personen och såg upp på mig.
Jag stirrade på ögon jag kände ingen, men...
"Cora?!"
Cora log lite.
"Hej, Blair."
Jag drog in henne i en hastig kram och fortsatte sen att stirra på henne.
"Men vad har du gjort med håret?" skrattade jag.
"Åh Gud. Inte du också," sa hon och himlade med ögonen.
"Asså det är snyggt, men varför... grönt?"
Hon grimaserade.
"Det blev... Eh... Gud vad pinsamt. Det blev lite fel. Det skulle bli turkost. Men tydligen så tyckte Chris det var roligt att hälla i mer grön färg en blå när jag inte tittade," suckade hon och sneglade åt sidan. "Och apropå en jobbig syster. Chris, kom och hälsa på Blair."
"Så du är denna Blair!" utropade en yngre flickröst.
Jag vred på huvudet och såg en flicka som var ganska lik Cora, men ändå inte riktigt. Hon var hyfsat liten, som Cora, och hennes skoluniform var en aning för stor på hennes späda kropp. Ett rött armband hon bar visade att hon var ny här. Chris hade ljus hy och ljusblåa ögon. De glittrade av iver, nästan som kristaller. Vilket fick mig att förstå varför hon blev döpt till Crystal. Chris's hår var i samma röda nyans som Coras, men mycket längre. Eller i samma nyans som Coras hår var. Hon hade det i en invecklad, flätad frisyr, jag hade mina aningar om att det var hennes syster som fixat det.
Precis som Cora hade Chris gulliga fräknar. När hon log mot mig såg jag svaga smilgropar. Ja, hon var mig en söt unge kan jag säga!
"Ja, jag är Blair. Du måste vara Crystal," skrattade jag och log.
Chris log.
"Vad tycks om mitt prank på Cora?"
Nu flinade hon.
"För att vara ärlig, det var riktigt bra," skrattade jag.
Cora gav mig en blick som kunde mörda.
"Jag tycker grönt passar henne," sa en ny röst.
En arm la sig runt Coras axlar och min blick gled till Anton.
"Olives!" utropade Cora glatt och kramade om sin pojkvän.
Anton log och kysste henne fjäderlätt på läpparna. Chris låtsades spy och gav ifrån sig ett äcklat ljud. Jag log bara sorgset och kände ett sting i hjärtat.
"Hej, Blair," sa Anton.
Jag mötte hans blick.
"Hej, Anton. Det var ett tag sedan. Hur går det för din familj?" undrade jag.
Han grimaserade.
"Jag jobbar fortfarande på restaurangen. Karon har lyckats skaffa ett bättre jobb där han tjänar lite mer. Ingen vill anställa mamma eller pappa efter att de blev sprakade," suckade han.
Jag rynkade pannan.
"Men... Vilka sorts jobb är det dem söker egentligen?"
Nu var det Antons tur att rynka pannan.
"Du vet. Det vanliga... Trolldrycksmakare, helare, väktare, Uhane Ani arkiologer, drömvävare..."
"Vänta vänta vänta. Drömvävare?? Är det seriöst ett jobb man kan ha i den här världen??" avbröt jag honom.
Både Anton, Cora och Chris nickade långsamt. Blickarna sa att det var jag var konstig.
"Men... Anledningen till att de inte får jobb är väl för att alla känner till det Bellas familj gjort. Därför vill ingen anställa dina föräldrar. Varför inte söka normala jobb så som du och Karon? Det finns mycket, om inte något prestigefyllt kan de jobba i affären, vara servitör, ta hand om barn, hunddagis... Ni är ju bra med djur. Alla magiker är det. Starta något där ni kan vakta Reguljärernas husdjur. I don't know! Något finns alltid att göra Anton," sa jag otåligt.
Kunde de inte tänka lite längre???
"Ha lite tålamod," muttrade ytterligare en röst.
Jag vände mig om och fick fjädrar i munnen.
"Vad i...!"
"Gleaming!" fräste Bella.
"Du får gärna irritera Blair, men inte just nu."
Gleamingair lättade och landade på Bellas utsträckta hand.
"Canavan Bloss, Kelly, Hunter," hälsade hon.
Hennes blick gled till Chris.
"Yngre Kelly."
"Serpentarian," sa vi alla och började sedan skratta.
Bella himlade med ögonen.
"Tålamod Canavan Bloss. Jag försöker fixa saker och ting," suckade hon och försvann lika fort som hon dykt upp.
"Vad var det där om...?" undrade Cora.
"Vem var det där?" frågade Chris.
"Det där, kära framtida svägerska, var Belladonna Serpentarian," sa Anton.
Cora stelnade till och började rodna kraftigt.
"Awwwww! Det där var så gulligt!" utropade jag.
Chris såg förfärat på paret.
"Ska ni gifta er???"
Både jag och Anton brast ut i skratt. Cora gömde ansiktet mot Antons bröstkorg och han la armarna om den mindre flickan.
"Goals!" utropade jag.
Aj, det gör fortfarande ont. Oww.
"Vad är det Blair?" undrade Cora och kikade på mig från sitt gömställe.
"Nej... Det är bara att..." började jag och tonade ut.
"Ut med språket Blair. Berätta vad som är fel," sa Cora och la armarna i kors.
Jag suckade.
"Zac och jag gjorde slut."
"Åh, jag är så ledsen. Kom här," sa hon och höll ut armarna.
Jag kramade henne och förundrades hur kort hon faktiskt var.
"Du är så kort," skrattade jag tyst.
"Jag vet det redan. Påminn mig inte," grimaserade hon.
"Haha. Förlåt," sa jag.
Anton drog henne till sig så att Coras rygg var pressad mot sitt bröst.
"Personligen tycker jag det är extremt gulligt."
Cora himlade med ögonen och log.
"Ja, vi måste till lektionen nu. Luna är nog här snart," sa Anton.
"Förresten, var är resten av Victory?"
"Hm... Låt mig se, Vera håller på att göra någon utmaning. Klättra i något träd typ. Ricky, George och Zac sover förmodligen fortfarande. Orkade inte väcka dem, ops? Peter... Han gjorde något med Sun. Jag vet inte," suckade jag och såg Luna komma gåendes.
"Aja, vi ses sen Blair," sa Cora och drog med sig Chris och Anton härifrån.
"Miss Hunter. Har du haft ett trevligt lov?" hälsade Luna.
"Det var... högst intressant, professorn," sa jag och tänkte tillbaka på det som hänt. "Hur har du haft det då?"
"Det har varit riktigt skönt. En av fördelarna med att vara lärare är att man får nästan lika lång ledighet som er elever," log Luna och öppnade klassrummet.
"Men var har resten av eleverna tagit vägen?"
Jag såg mig omkring. Dimitri, Tom och Tim från Fire Ninjas satt några säten ifrån mig, halva Malicious Dream och hela Mix of Nature placerade sig långt bak i rummet.
"Jaha, om inte resten av Fire Ninjas, Malicious Dream och Victory kommer får vi väl börja utan dem," sa Luna och trollade fram en stor bubbla av vatten.
I bubblan tog Bubbleblast form.
"Om era Familiarisar inte är i ursprunglig form vill jag att ni förvandlar dem nu," bad hon.
Jag gjorde som hon sa och två sovande djur låg nu vid mina ben.
"Flare, Winter, vakna!"
Inget hände. Jag stönade irriterat. Tim och Tom började skratta. Nej, fnittra för att vara ärligt. Jag skrattade lite själv och puttade till deras sovande kroppar.
"Kom igen guys."
Fortfarande inget.
"BÖRJA INTE LEKTIONEN!!!" vrålade en bekant röst och dörren slogs häftigt upp. Winter och Flare for upp i försvarsposition.
Bakom dörren stod Vera och flinade med Night i famnen. Bakom henne skockades resten av de saknade eleverna.
"Åh jösses," skrattade jag.Awwww, I just love #Antora. Fast asså, I'm sick!🤒😭 Hela min familj är sjuk, samma jävla virus haha. Let me die lmao😂
Rösta och kommentera gärna!❤️
Vad tycker ni hittills? Har inte hänt jättemycket är dock...
//Sarilia
YOU ARE READING
Familiaris Academy ~ Emerald Traitor
FantasyJag stirrade på scenen framför mig. Han låg på marken med tom blick och blek hy. Orörlig. Tårar smekte mina kinder. "Snälla dö inte..." ©Copyright 2018