Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|Epilog|]

Som lovat följer epilogen snarast! Hehe, mest för att fira min 19 årsdag! Läskigt, men kul! Nästa år är jag ingen tonåring längre... Kan ej fly vuxenlivet HAHA. Förutom yours truly's födelsedag är det faktiskt även Blairs födelsedag hihi! Jag vet, jag var lat, men det var lättast så heh. Så grattis Blair och grattis mig I guess? Grattis till er andra som fyller den 27:e Mars om det är någon där ute av mina läsare som delar födelsedag hihi🥳🎉

✯❄︎✯

Saker flög över våra huvuden och kraschade mot väggarna. Ursinniga vrål ekade och tog nästan hörseln ifrån oss. Till och med Darcy var påverkad av de höga ljuden sin lämnade vår Dominula. Hector stod bakom mig med öronen vinklade neråt.
'Jag kanske borde ha förvarnat dig, Drake...'
'Visste du?'
'Um... Ja.'
Jag rynkade pannan och duckade när ett eldklot kom farandes genom luften.
'Hector, vad gjorde du?'
'Jag gjorde det rätta.'
Jag suckade och skakade omärkligt på huvudet. Toppen. Nu hade vi en rasande Raven Delacroix över oss på grund av att Hector övertalat Andromeda att gå med Blair. Helt enkelt fantastiskt.
"Drake..."
Jag såg förfärat på min bror. Min bror som definitivt inte skulle vara här just nu. Inte när Raven var helt oförutsägbar med vart hon riktade sitt utbrott.
"Nick, vad gör du här?" viskade jag och satte mig på huk vid honom.
"Um... Jag vet inte hur jag ska kontrollera det..."
Nu la jag märket till det. Hans händer sprakade av elektricitet. Förfärat slöt jag händerna om hans för att stilla den magiska energi han inte kunde hantera än.
"Shhh, det är lugnt. Allt är lugnt," sa jag milt och tog försiktigt bort mina händer. Elektriciteten hade avtagit. Jag strök honom över håret och drog honom intill mig för att skydda honom från Ravens vrede. Bredvid mig hörde jag pappa fnysa lågt. Han tyckte inte om hur jag översållade honom. Något fick mig att tro att han ändå älskade Nick mer än mig. Jag hade förstått honom, om jag hade varit en dålig son, men det kunde jag omöjligt vara. Jag var stark och kapabel. Min magiska potential överskred allas i min ålder. Till och med Blairs. Hans lilla grooming projekt. Och trots att allt jag gjort var att älska och se upp till honom, var jag inget annat än en femtonårig Illusionör för honom. Inget mer. Att han hade slagit mig gul och blå hade fått mig att inse hur förvriden han egentligen var. Jag hade varit blind förut. Blind av kärlek till min far. Så blind att jag inte såg det, men han var en manipulativ man.
"Lär du mig?"
"Självklart."
Jag tryckte mina läppar mot Nicks panna och la en hand på Hectors päls. Utan ett ord till min far eller kusin teleporterade jag oss ifrån Ravens tronsal.
'Vad gör ni här?'
Jag slängde en blick mot Venom utan att svara henne. Nick lösgjorde sig från mig och sprang direkt fram till Ice. Nick älskade Ice. Mina läppar ryckte till i ett försök till ett leende. Ice påminde mig så mycket om Aris. För mycket. Jag bet sammanbitet ihop och såg bort från dem båda. Mitt huvud drabbades i samma sekund av en splittrande huvudvärk.
'Drake...'
"Det är okej. Bara... Han."
'Vi måste hitta ett sätt att fixa den förtrollning Hon la på dig.'
"Jag vet inte ens vad hon gjorde. Skapade en alternativ identitet? Splittrade min personlighet? Jag vet inte," suckade jag och gned mig i ansiktet.
'Det måste finnas någon. Din pappa?'
Jag fnös och skakade på huvudet. Nej, han skulle inte hjälpa mig.
'Det finns någon. Jag känner det hos dig.'
Med en suck lät jag Venom slingra sig upp längs min arm.
"Inte en chans att jag kan ta mig dit ner utan att bli dödad."
'Vad har vi annars för val?' frågade Ice. 'Just nu verkar det som om du och Julian håller på att fysiskt dela er i två, vilket jag är ganska säker på inte är rätt.'
Jag suckade och tvingade bort den närvaro i mitt bakhuvud som jag förutsatte var Julian. Eller jag själv. En del av mig. Jag vet inte. Allt var bara så förvirrande.
'Vad pratar de om?' frågade Hector.
Nick kom och satte sig bredvid mig och lutade huvudet mot min axel. Han strök förstrött Ice över fjädrarna.
"Vet du inte vad som finns i källaren?"
'Nej...'
Nick la huvudet på sned och mötte Hectors blick.
"Hennes laboratorium såklart."
Jag la en arm om min bror och suckade.
"Och inte bara det. Hon förvarar Floreo och Stormer där."

✦❇︎⋅:✧∘⋆:~*❄︎*~:⋆∘✧:⋅❇︎✦

För det första, ovanför är en ungefär avbild av Aris bifogad! Aris är inspirerad av slottet Neuschwanstein och visst är det lite magiskt? Som vi ser på bilden ligger Kristallsjön bakom skolan och till vänster har vi bergspasset Sylphf, varav det högsta berget, Sylphfen, är mycket älskat av Zac (som ni nog känner till vid detta lag). Aris' omgivning har mer äng än det verkliga slottet med fler slättar och öppna områden. Den Otillåtliga skogen ligger dock även intill skolan, men den ligger bakom tittaren när hen ser på bilden. Under skolan var vi självfallet grottgångarna och studenthemmen. Så, det var det! Ville bara dela med mig var min ungefärliga vision av Aris!
Nu till det andra. TACK ALLA FÖR ATT NI TAGIT ER TID ATT LÄSA IGENOM ALLA TRE ARISBÖCKER! Jag är så otroligt tacksam för er som återvände efter min lilla paus på tre (?) år från Aris. Att ni fortfarande var så dedikerade och ville läsa värmer mitt hjärta❤️ När är bäst!😘
Angående om det kommer en fortsättning så har jag fått frågor om det och mitt svar är ifall efterfrågan är hög nog och ifall jag har tid! Går nu som sagt sista terminen av gymnasiet och kommer ta studenten nu i juni så det är ganska fullpackat med examinationer, men möjligtvis under sommarlovet hihi. Kommentera nedanför om ni gärna ser att bok 4 i Arisserien publiceras!🥰
Hoppas iallafall att ni alla njutit av detta äventyr och att jag måhända har förgyllt er dag ett litet snäpp. Ha en jättetrevlig dag, mina kära läsare❤️
//Sarilia