Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|22|]

Hej! Hur länge sedan var det egentligen jag publicerade något? Inte sedan jag åkte till Tokyo, vilket var nästan två månader sedan. Shit. Förlåt att jag varken haft tid eller motivation till att skriva något i sommar! Förr var min ursäkt Tokyo och den stora novelltävlingen jag deltog i. Liksom, jag väntar fortfarande på att vinnaren ska utses! Uuughhh. Så frustrerande. Vinner jag publiceras novellen på riktigt!

Nu får ni iallafall tre kapitel! Ska försöka få upp kap 25 nästa helg men har nyligen börjat gymnasiet och stressar redan ihjäl för att jag tyvärr är en sådan person som har prestationsångest och slight separationsångest, så detta har varit ganska jobbigt för mig. Att byta skola och hamna i en helt ny klass. Vet inte om jag kommer kunna skriva så mycket nu med allt nytt skolarbete och striden mot ensamheten. Men hoppas ni som fortfarande läser tycker om dessa kapitel!❤️
//Sarilia

❦Första Duellen: Kevin vs Dominic!❦

~Kevin~

Såklart att de skulle putta in mig i ringen. Nykomlingen. Typiskt. Suckandes gick jag ut på planen. Dominic höjde på ögonbrynet. Jag himlade med ögon.
"Oj, bli inte så exalterad," sa han torrt.
"Som om du verkar särskilt glad över detta," muttrade jag.
Då började han skratta lite. "Såklart jag är glad över att vara i finalen, igen. Det är helt enkelt bara det att jag tar det här på allvar. Jämfört med dig."
"Det är bara en duell. Inte på liv och död, såklart jag inte tar det på allvar," mumlade jag.
"Din grupp går ut i år Kevin. Jag tror de vill ha en plats i troférummet. Låt dem inte gå ut utan att deras namn svetsats in i guldplakat på väggen," log Blairs storebror.
"Jaja, låt oss börja det här bara," suckade jag.
"Självfallet," sa han.
Med otrolig fart kom han rusandes mot mig. Lite förvånat flyttade jag mig ut vägen för att inte bli träffad av hans stentäckta näve. En sekund senare riktades en hög spark mot mig. Ännu en gång duckade jag för hans utfall.
"Du är snabb," konstaterade jag.
"Såklart jag är. Mitt huvudelement är luft," svarade han och försökte fälla mig.
Jag hoppade bakåt på lätta fötter och tog satts. Snabbt sprang jag emot honom och, här kommer det coola, voltade över honom för att sedan landa med perfekt precision. Jag är inte självgod, va?
"Inferno esplosione!"
Ett litet koncentrerat klot bildades mellan mina handflator och jag slungade iväg det mot Dominic. En massiv explosion utlöstes och sand virvlade hetsig runt. Medveten om mitt misstag lät jag en virvelvind av luft snurra runt mig för att fånga upp sanden så att jag slapp få den i ögonen.
"Let's heat it up, shall we?"
Sanden la sig och Dominic var försvunnen. Toppen. Just min tur.
"Mani al plasma."
Mina händer täcktes i vinröd plasma och jag ställde mig i en förberedd ställning. Jag slöt ögonen och lät Claws öron ge mig hans hörsel. Till höger ovanför mig hörde jag en båge strängas. Jag koncentrerad mig extra och hörde när pilen susade genom luften. Snabbt flyttade jag på mig och vände mig om. Dominic fortsatte fira pilar mot mig medan han hoppade omkring i luften. Med händerna skapade jag en sköld om mig med den röda plasman.
'Claw, ska vi ge dem en riktig show?' undrade jag.
'Han börjar irritera mig. Låt oss klå dem,' muttrade han tillbaka, vilket fick mig att flina. Jag rörde vid amuletten runt min hals och det blixtrade till. Claw slöt sig till mig och morrade dovt. Dominic firade av flera pilar utan att träffa oss.
'Ge honom samma mynt tillbaka,' sa Claw och bet tag i en av de glänsande pilarna.
'Säker?' undrade jag och tog emot den.
Claw nickade svagt. Jag la en hand på hans huvud och utropade en ny formel. "Arco!"
Claw lös till och förvandlades till en gyllene pilbåge i mina händer. När jag spände bågen, eller tja, honom, bildades en skinande pil som var färdig att lösgöras. När jag hörde nästa pil firas av riktade jag bågen mot ljudet och lät pilen fara iväg.
"Så det är så du vill ha det," sa Dominic och landade bakom mig. Jag spann runt med bågen höjd. I hans ögon blixtrade det något nytt. Något annorlunda. Något vilt. Sakta fälldes rödbruna vingar ut från hans rygg. Knakande ben hördes tydligt och pupillerna ändrade storlek. Hans annars två omaka ögon ändrade färg till en djupt bärnstensfärgad nyans. Vingarna breddes ut till sin fulla längd och flaxade prövandes. Han och Nightsky Sammanstrålade.
"Legame!"
Om de ville ha det på det viset så skulle de få ha det så. Jag kände hur mina öron började växa ut och bli spetsiga. Päls växte och kliade. En svans började ta form vid svanken och morrhår bildades. Naglarna växte snabbt ut och blev tjocka och vassa klor. Irisarna kittlade till på ett tecken att de ändrat färg.
"Ni må var Sammanstrålade men kan ni flyga?" hånade de oss.
Vi morrade irriterat till och slog näven i sanden. De började tillsammans bilda kompakta pelare i olika höjder. Vigt hoppade vi från den ena till den andra. Dominic och Nightstar flaxade med vingarna ovanför oss.
"Visst ni kan flyga, än sen då? Vi slår er alla dar i veckan," fnös vi och tog extrem sats på den sista sandpelaren.
Med kraften lyckades vi komma ovanför de andra och accelererade snabbt mot dem.
"Combinazione Magica: Gabbia di Fulmine!"
En hög explosion ljöd igenom arenan. Förskräckt vinklade vi ner våra känsliga öron och skyddade ögonen från sanden som virvlade runt. Ostadigt landade vi på det ojämna underlaget och väntade på att sanden skulle lägga sig. När man kunde se ordentligt igen såg alla att en bur av blixtar omslöt Dominic och Nightsky. Formeln hade träffat rätt.
"Eh... Det verkar som om..." började Crystal säga när ett oerhört obehagligt och högt ljud lämnade de instängda.
Hela läktaren täckte skrämt för öronen och ett sus gick igenom massan. Dominic och Nightsky gav ifrån sig ett till förfärligt skri som gjorde att det ringde i öronen. Med ett kras slogs buren sönder.
"Blixtar och elektricitet kan inte stoppa oss," väste dem argt.
Oh oh, nu var det på riktigt. Med ett slag på vingarna var de framme vid oss riktade ett slag mot oss. Smidigt vek vi undan. Slag och sparkar, antingen täckta i element eller inte, fortsatte att riktas mot oss. Vi själva fortsatte att vara på den defensiva sidan. Öken var vårt rätta element. Herregud, eld var vårt huvudelementen! Ingen ska få regera i öknen utom oss. Snabbt vände vi oss om och sopade till med svansen så att sand flög in i de andras ögon. Snabbt förflyttade vi oss bakom dem och öppnade handflatorna.
"L'inferno piogge!"

✯❄︎✯

~Blair~

Jag såg storögt på när min bror blev besegrad av Kevin. Aldrig hade jag sett någon göra det så snabbt och så strategiskt som honom. Zac var minst lika imponerad. Storögt såg han på Kevins och Claws sammanstrålade form. Publiken nästan dånade när duellen var över.
"Zac! Ta oss till de duellerande!" ropade jag över ljudet.
Han öppnade först munnen för att protestera, men stängde den snart. Han fattade varsamt min hand och plötsligt kunde jag inte andas. Sekunden senare stod vi nere hos BlueScar och Chaos of Light. Jag släppte Zacs hand och gick mot Vips.
"Hur mår du? Det var en rejäl smäll du tog," sa jag och snuddade vid hans pannan. Han började skratta och tog bort min hand.
"Jag mår bra Brunöga. Den där Kevin är riktigt stark måste jag säga. Vi var inte helt beredda på det."
Night landade på min axel. 'Då får vi bara se till att vi är starka nog tills nästa gång.' Jag skrattade till och strök honom över de ljusorangea fjädrarna. Han gned glatt sin näbb mot min kind.
"Men lugn hörni, det är två dueller kvar. Ge järnet, okej?" sa jag och höll upp lillfingret mot Dom. Han började skratta och fattade mitt med sitt eget medan Night landade på våra händer.
"Lovar."
Jag gav min storebror en snabb kram och försökte finna Zac igen.

✯❄︎✯

~Zac~

Vilset såg jag efter Blair som försvann för att prata med Dominic. Jaha, nu då? Jag vände mot mig Chaos of Light istället och råkade fånga Kevins blick. Så jag bestämde mig för att gå fram till honom.
"Det där kan man kalla duell. Herregud va?! Jag visste inte att ni kunde slåss sådär bra," sa jag imponerat och log lite.
Som vanligt gav han mig samma gamla tomma uttryck.
"Träning," sa han bara och ryckte på axlarna.
Jag himlade med ögonen. "Ta bara emot komplimangen, Kevin," flinade jag.
Kevin såg på mig en lång stund och nickade sedan. "Tack."
"Då kommer nästa duell starta! I denna ska deltagarna som sagt duellera i trios. Några av era mentorer har personligen valt duellanter till denna rond," sa Crystal.
"De duellerande från BlueScar är... Amy Nixon, Bridget Cartwright och Kaylin Faye. Chaos of Lights representanter är Anton Canavan Bloss, Coral Kelly och Kevin Kye," sa Valde.
Kevin stönade lågt. Jag började skratta lite och klappade honom tafatt på axeln.
"Du och Claw är nästan ostoppbara. Jag är säker på att ni klarar er."
"Du utelämnar det faktumet att alla ska duellera nästa match. BlueScar har en extra medlem och jag kommer vara trött från den här," muttrade han.
Nu när jag tänkte på det så höjdes och sänktes hans bröstkorg i en ojämn takt. Han var trött. Jag gjorde en vag gest med handen och ett kristalliserat bär tog form. Kevin reagerade snabbt och lät bäret falla ner i en öppen handflata.
"Du kan behöva det," sa jag och log. Jag vände på klacken för att släpa tillbaka Blair till resten av gruppen.
"Zac..." började Kevin förvirrat. Jag stannade upp och vred på huvudet. "Vad? Det är tillåtet att ta emot en sak från ett lag som inte deltar," log jag sockersött. "Dessutom är upplägget orättvist."
"Ja, men ett kristalliserat bär?" undrade han skeptisk.
"Tro mig. Du kommer behöva det," sa jag och blinkade med ena ögat.

🎶For the first time in forever!🎶
(Zac x Kevin moment)