Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|15|]

❦Déjà vu❦

~Blair~

"Josh, ta din fucking medicin," stönade Bella ilskt.
Jag suckade högt och såg mot Destruction. Josh hade fått total damp på hela gruppen, därför var jag och Dom här.
"Josh, snälla. Ta bara din medicin," bad jag för säkert hundrade gången.
"Nej!" fräste Josh argt.
"Snälla Josh," sa Dom och tog sig till Josh och Bella.
"NEJ. JAG VILL INTE! GUD, NI KAN INTE TVINGA MIG!" gastade Josh hetsigt till.
Dom suckade uppgivet.
"Du måste Josh. Det har ingenting med om du vill eller inte. Det är för ditt eget välmående. Så sluta käfta upp dig och svälj tabletterna. Annars måste vi ta dig till Elekita," sa Dom allvarligt men mjukt.
I Joshs turkosa ögon började tårar tränga fram. Åh nej...
"Jag vill inte till Elekita. Snälla ta mig inte dit," bad han med blanka ögon.
"Sluta trilskas! Ta bara din jävla medicin!" fräste Bella och smällde handen i bordet.
Joshs min ändrades drastiskt. Ett elakt flin spred sig på hans läppar.
"Trilskas? Är du 90 eller vaddå?"
En oväntad eld tändes i hans ögon och sprakade hejvilt. Hans händer började lysa i en klarorange färg. Blodådrorna lyste kraftigt igenom och de fick en illusion av att pulsera.
"Josh, snälla lugna dig," bad Vips och höll upp händerna i luften.
"Ni kan inte fucking tvinga mig till att göra något jag inte vill! I helvete också. Nu ber jag er snällt, håller er borta från mig och kom inte nära igen!" fräste Josh argt.
Elden inom hans händer började ta form i luften och dansade ursinnigt omkring i luften. Temperaturen steg på direkten. Luften liksom vibrerade.
"Josh," mumlade en svag röst i det nu sprakande kaoset.
Han sa det så tyst. Nästan så att jag knappt kunde uppfatta det. Men bakom mig stod Victor med tårar i ögonen och händerna för öronen. Till skillnad från mig hörde varken Vips eller Bella. Och särskilt inte Josh. Den livsfarliga elden fortsatte att flöda från hans händer och mot Victor. Jag fick en svag déjà vu då ögonblicket med Zacs kaotiska alliansmagi löpte amok. Jag vågade inte släppa ut Winter från sitt förvandlade tillstånd. Hans element var jord och vatten. Elden skulle söka sig till hans päls. Flare däremot tålde eld, så därför snärtade jag snabbt till med piskan och hon tog form framför mig.
'Vad säger du?' undrade jag.
Hon såg analyserade på det fladdrande virrvarret.
'Få honom under kontroll. Tillsammans med hans diagnos kan det här sluta...'
Ett skrik skar igenom rummet. Jag snodde runt och såg att Victor satt på marken med handen om sin ena arm. Elden hade bränt bort tröjärmen och huden var helt utsatt för eldens slickande lågor. När Josh hörde Victor skrika försvann elden i ett dis av rök. Jag andades lättat ut och började ta mig till Victor, men min... bonusbror hann före. Plötsligt var han vid soffan och sedan var han på knä vid Victor. Jag blinkade förvånat till och såg på Vips som minst lika pafft mötte min blick. Det där var något nytt. Josh kunde inte nå rummets element, hur kunde han dyka upp på ett annat ställe så snabbt?
'Tid,' svarade Flare på min fråga.
'Tid?' ekade jag och gick mot Josh och Victor.
Flare nickade och tassade efter mig.
'Tid och rum är systerelement. Precis som ljus och mörker, liv och död, eld och vatten och jord och luft är. De är motsatser, men kompletterar varandra. Rum är i själva verket en blandning av portaler in till tomrummet och tiden. För i tomrummet finns ingen tid. Det är därför det går så snabbt. När de magiker som har kontakt med rummet öppnar en slags skåra från vår värd till tomrummet färdas de där emellan på så kort tid och en ny skåra öppnas på ett annat snälle där de kan kliva ut. Många magiker är knappt medvetna om att de kliver in i en dold värld. Det är som koden bakom en dator kan man nog säga. Varför det såg ut som om Josh teleporterade sig var för att han omedvetet stoppade tiden. Han tog sig till Josh och tiden fortsatte att rulla på som den skulle efter det. Just tid är ett komplex element. Du kan inte upphäva den för länge, då hamnar hela världen ur balans. Dessutom kan inte de starkaste magikerna stoppa den så särskilt länge. Det är alldeles för mycket energi som ska kontrolleras samtidigt. Något flera använder sig av är dock att sakta ner den. Allt utom en själv, då upplevs det mer som om de har superfart istället,' förklarade Flare.
Jag hummade förstående. Josh grät öppet, tårarna strilade stilla längs hans kinder. Men det var inte Josh som var skadad utan Victor.
"Josh," sa Vips mjukt och närmade sig dem varsamt. "Låt oss ta honom till Elekita. Hon vet vad vi ska göra..."
Josh snörvlade till och skakade bestämt på huvudet. Dom såg hjälplöst på mig. Bella stod tyst och såg på. Hon hade en oläslig min påklistrad tillsammans med en rynka i pannan. Victor såg frånvarande på sin arm. Han skrek inte, grät inte, klagade inte ens, men ändå var hela högerarmen flådd och det luktade bränt kött.
"Snälla Josh. Det är bäst för honom," ombad Dom med oro i rösten.
Jag steg närmare tillsammans med Flare. Josh mumlade något tyst. Flare spetsade öronen och vinkade ett mot mig. Med ens hörde jag klart och tydligt det han sa.
"Förlåt. Förlåt. Förlåt. Vad jag än gör verkar det som om du far illa. Jag är så ledsen Victor, kan du någonsin förlåta mig? Det är denna förbannade förpestelse jag bär på. Jag önskar att den bara kunde försvinna. Förlåt Victor. Låt mig fixa mina misstag. Eller iallafall de här."
Det kändes som om en hand vred åt mitt inre. Jag skulle aldrig förstå hur Josh hade det, men hans ord speglade exakt hur det var för honom. Det var något mörkt och vackert. Melankoliskt och skört. En mask av glas som tillslut faller till golvet och exploderar i kaskader av glittrade skärvor.
"Fuoco, vieni brucia nella mia mano. Lascia che le fiamme tolgano il suo dolore."
Långsamt och graciöst slingrade sig eld ut från Joshs hand. Jämfört med innan var det stillsam och harmonisk. Den omslöt Victors skadade extremitet och läkte såret metodiskt. Huden vävdes samman och blev slät som silke. Tårar droppade ner på den nyskapade huden.
'Låt dem ha sin stund,' sa Flare högt.
Dominic öppnade munnen för att protestera med teg när Flare fräste till.
'Men Flareblitz...'
'Lämna dem ifred. De kan gått och väl ordna det här själva. Med oss flåsandes i deras nackar kommer ingen produktivitet uppnås.'
'Hon har rätt Vips,' suckade jag och nickade lätt mot dörren.
'Kom igen, Eldfängd, vi har en Stjärnfödd lektion att ta oss till.'
Bella fnös.
'Kalla mig det en gång till...'
'Som sagt, Eldfängd,' sa jag och flinade mot henne.
Hennes ena öga ryckte till och hon vred snofsigt bort huvudet. Vips himlade med ögonen, men gav mig ett leende.

Jag ser verkligen inte fram tills imorgon. Eller någon dag för den delen. Eller jo, tills på lördag då jag och mina vänner ska köra Escape Room som en aktivitet till min sena födelsedagsfest!
Förresten, jag kanske frågat något liknande förr men vilken årskurs går ni alla i?
//Sarilia