Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|38|]

❦Det blåser upp till storm❦

~Blair~

"Okej allihopa! Samlas runt mig!"
Det var kaos. Eller så pass mycket kaos som fem grupper från varje årskurs kunde uppbåda. Charlie hade idag samlat ett antal grupper för att ha en månatlig övning i formell duellering. Han gjorde så varje månad med nya grupper. Det var Victorys tur nu tillsammans med många vi kände. Razor var här, Fire Ninjas, flickan som sålt snacks till oss under Turneringen var här med sin grupp Treasure Cage. BlueScar och min bror var här, Maze B och Crimson Knights. Chaos of Light och Legends. Det var några jag aldrig någonsin sett förut, Ribbon Fantasy, Stargazers och The Six Senses, men även Chris och Vegas grupp Luscious Lurel. Med Vera vid min sida sökte jag efter resten av Victory med min blick. Allt kaos hade orsakat att vi separerats ifrån varandra. George var säkerligen med Amber (de hade varit fastklistrade vid varandra sedan najadincidentet, till Veras förtret), Ricky hade jag senast sett prata med Jacob och Bosse, Peter hade blivit påhoppad av Riley och Grace, och Zac... Zac var... Min blick gled över eleverna och försökte hitta Zacs eldröda hår. Det var inte svårt att skilja honom från de andra, hans hår var ganska markant. Så där i hörnet var han tillsammans med Kevin. De pratade med varandra och det verkade som om resten av CoL kallade på Kevin då han såg ut att ta farväl av Zac. Till min förvåning fattade han Zacs hand och förde den till sina läppar för att lämna en öm kyss på handryggen. Zacs ansikte blossade upp som ett fyrtorn i natten innan han generat viftade bort den äldre killen. Jag kunde inte låta bli att le. Där ser man.
"Vera, leta upp de andra, jag kommer snart," sa jag till min vän.
"Okej! Vi möts vid tredje rustningen från vänster!"
Jag gav henne tummen upp och började pressa mig igenom havet av elever för att komma fram till Zac.
"Jag visste inte att ni var en grej," sa jag när jag nått honom. Han ryckte till och såg skrämt upp på mig. "Du och Kevin... Ringer det inga klockor?"
"Åh... Um..." började han mumla och undvek att se på mig.
"Zac, jag är glad för din skull," sa jag och la en hand på hans axel. "Ja, du var ett as, men jag är verkligen glad att du hittat någon. Som Kevin beter sig runt dig måste han verkligen tycka om dig. Jag har knappt lyckats få honom att ge mig en irriterad min! Allt han gör är att titta på mig utan känslor!"
Zac skrattade till och såg mot... Sin pojkvän.
"Han kan vara lite... Mekanisk ibland, jag håller med, men jag gillar honom jättemycket. Är det fel? Han är tre år äldre än mig. Och vad ska mina föräldrar säga! De vet inte att jag gillar killar och inte bara tjejer. Heck, inte ens jag visste det förrän Kevin kysste mig!"
"Awww, kysste han dig?"
"Blair!"
"Förlåt, ni är bara så söta ihop!" suckade jag och såg på Kevin med en rynka i pannan. "Jag hade aldrig kunnat mäta mig med honom."
"Blair, var inte dum nu. Jag gjorde inte slut för att jag slutade känna något. Tills nyligen har jag fortfarande haft känslor för dig. Någonstans inom mig har jag nog fortfarande det, men jag jobbar på det och Kevin hjälper verkligen med det," sa Zac och log lite.
"Men varför...?"
"Är det inte uppenbart?"
"Nej, Zac. Det är inte uppenbart."
Han suckade och knep om sin näsrygg med tumme och pekfinger. Sen såg han upp på mig.
"Blair, jag vet att du är kär i Peter."
Jag gav ifrån mig ett skratt. Ett kort lite frustande skratt.
"Zac. Jag är inte kär i Peter. Var har du fått det ifrån."
"Blair, jag är inte dum. Du kanske inte vill erkänna det själv, men du är kär i Peter."
Jag skakade misstroget på huvudet. Kär i Peter? Dumheter. Jag hade inga romantiska känslor för honom. Och om det nu skulle vara så, kände han iallafall inte samma sak för mig. Detta sa jag även till Zac. Då brast han ut i gapskratt. Han kiknade och var tvungen att vika sig dubbel.
"Blair... HAHAHA... Du kan var så... HAHA... Trög... Ibland. Peter haha har inte hahah känslor hahah för hahahah dig hahahah. Det är det bästa jag någonsin hört," fick han fram och kippade efter andan.
"Hunter, vad gör du mot min pojkvän?" frågade Kevin misstänksamt och kom fram till oss. Troligtvis efter att ha sett Zac praktiskt taget falla ihop på marken av skratt.
"HAHAH Kevin, du skulle ha hört," fnissade Zac. "Blair säger att Peter inte har känslor för henne. Det är så komiskt att- Vänta vad kallade du mig just?!?"
Zac såg på Kevin med vida ögon och rosigt ansikte. Efter skrattet eller rodnaden var oklart. Jag himlade med bara med ögonen och log mot dem.
"När ni är klara här får du möta upp oss vid tredje rustningen från vänster, Zac."