Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|Viktigt|]

Hej allihopa!
Ärligt talat vet jag inte längre hur många som verkligen är intresserade av att läsa denna berättelse. Alla lämnade mig :(. Haha nej, det är helt förståeligt. Men samtidigt som jag känner att fler och fler tappar intresset så börjar jag själv nästan förlora min inspiration och intresse för att skriva vidare på berättelsen. Dels för att jag verkligen tappade det i slutet av nian, jag var så himla stressad pga betyg och bröt ihop under tyngden. Efter det nästan förstördes något inom mig. Det låter kanske lite överdrivet eller dramatiskt men för att vara ärlig är det sant. Jag har verkligen haft extremt svårt med att få ut det jag har i huvudet i skriftlig form. Jag har inte orkat skriva och inte heller kunnat när jag velat. En anledning kan även vara att jag börjat växa ifrån att skriva genren på det sätt jag skrev den förr. Jag började skriva Aris i 6:an men publicerade den inte för ens ett halvår senare. Så det var för ett bra tag sedan jag fick idén. Och den har utvecklats. Ni anar inte hur mycket saker som händer under de kommande åren eller vad som händer EFTER. Men jag kan verkligen inte få ut det jag vill. Min hjärna är ett enda sammelsurium av tankar, idéer och historier. Så mycket händer här uppe och det blir lite förvirrande ibland. Jag har börjat bli mer intresserad i andra genrer och mina senaste idéer har byggt på dem och inte fantasy, som var min ursprungliga huvudgenre. Jag är tonåring, äldre. Jesus, jag är 16 år och går första ring. Tre år äldre. Och på den tiden i högstadiet händer mycket. Jag förändras. Jag älskar fortfarande hela Aris universumet jag skapat och det dör inte ut med att jag inte skriver. Alla karaktärer från Aris är mina egna skapelser, de är som familj.
Så, några kanske redan listat ut vart det är jag vill komma med hela meddelandet. För att göra svaret kort och koncist så tänker jag ta en paus från hela Aris serien. Jag känner att det är orättvist mot er som verkligen är engagerade och längtar efter nya kapitel. Att jag ger er en godsak men plötligt försvinner i en månad, dyker upp, ger er en liten karamell och tynar bort i ytterligare en månad. Jag gör er inte rätt. Jag är hemskt ledsen över det. Men jag klarar verkligen inte av det. Nu går jag gymnasiet och helt ärligt har det varit tufft. Jag är inte diagnostiserats med varken separationsångest eller prestationsångest men jag vet att jag ha tendenser till båda och kanske behöver kolla upp det, men det har varit jobbig. I början kände jag att jag verkligen inte passade in, många kände redan varandra och jag kände mig väldigt ensam. Jag saknade mina högstadievänner så jävla mycket och jag bröt ihop mer än en gång. Det har stabiliserats sig lite men jag tycker fortfarande att det är jobbig. Sedan har vi det faktumet att jag känner att jag måste prestera bra i skolan. Det låter kanske löjlig men jag skulle storgråta om jag fick ett C i betyg. (Skyldig, gjorde det när jag fick B i geografi i nian) så det tar verkligen på mig.
Jag känner verkligen att jag inte hinner med allt skolarbete, trivsel på gymnasiet OCH att skriva ett kapitel i veckan regelbundet. Så istället för att ge er falska förhoppningar tänker jag säga detta: Jag kommer ta en paus från att skriva. Eller iallafall på det jag publicerat. Det kommer inte vara för alltid men det kan ta ett tag för mig att mentalt hämta mig. Jag hoppas att ni förstår mig och att ni någon gång kommer kunna läsa fortsättningen om ni skulle vilja! Jag kommer fortfarande vara lika aktiv som vanligt, aka 24/7. Men bara inte skriva. Så om någon vill prata eller bara skriva med mig så gör gärna det!

Från något dåligt till något mer bra! Jag deltog ju i en novelltävling i somras. Priset var ofattbart, publicering av novell som en fysisk bok! Liksom va?! Jag vann tyvärr inte men ägaren av förlaget mailade att hon ändå ville ge ut mitt bidrag som bok om förlaget hade tid under nästa år. Har dock inte hört något så vet inte riktigt vad som händer atm. Hon lovade inget men att veta att det jag skev var bra nog för att de vill publicera den är extremt stort!
Så, ni kanske kanske kan läsa ett av mina fysiska verk kommande år!
Jag vill också tacka er alla som tagit er tid och läst, röstat och kommenterat! Utan er skulle jag vara ingenting här på Wattpad och utan alla fina kommentarer skulle min motivation till skrivandet försvunnit tidigt och inte drivit mig framåt. Så tack så himla mycket allihopa!

Love, Sarilia❤️