"Ut med språket Bella," suckade jag trött. Cora manade lite på mig så att jag kunde gå upp och konfrontera Belladonna. Cora reste sig upp för att ta med sin lillasyster ut medan Karon klev in i rummet. Han stängde dörren bakom sig och gav Bella en outgrundlig blick. "Ett simpelt hej vore artigt," muttrade Bella och korsade sina armar över bröstet. "Artigt? Hur gammal är du Bella? 80 bast eller?" skrattade jag. Hon fnös och såg på mig. Men hennes ögon mötte inte riktigt min blick. "Jag är mycket yngre än dig, tackar som frågar," snäste hon. "Vill ni veta vad jag har att säga eller inte???" Karon gav mig en bestämd blick och nickade lätt mot henne. Jag himlade med ögonen. "Okej. Berätta vad du har för information idag då, kära Bella," sa jag med ett falskt leende. Hon suckade och lät armarna falla till sidan. Inte förrän nu märkte jag att hon bara hade på sig ett par tunna tights och bara fötter. En sirlig fotlänk i guld prydde hennes bleka fötter. Firecandy om jag inte tog miste. Min hand fördes automatiskt till min egen dolda Familiaris som för tillfället satt på min öra. Eller i örat kanske var en mer korrekt term för att vara ärlig. "Era föräldrar... Kommer få vänta lite till..." började Bella besvärat. "Varför gjorde du dig besväret att komma hit och berätta det?" muttrade jag irriterat. "Anton!" fräste Karon barskt. "Bella har ansträngt sig för att hjälpa oss. Var lite tacksam iallafall!" läxade han retligt. "Försökt är nyckelordet. Hon har inte gjort någonting," mumlade jag med en suck. "Det är hennes egna föräldrar liksom." "Det är inte så lätt Anton! Mina föräldrar är inte som era, inte som Coras! De... De är alltid upptagna med annat. Aldrig har de ägnat mig en enda tanke. Alltid var det Daniel, alltid! Så du har ingen rätt till att kaxa upp dig mot mig Anton Canavan Bloss! Jag försöker iallafall. I vanliga fall skulle jag skratta er i ansiktet och säga 'Men åh så synd då. Era föräldrar fick sparken. Buhu.' Men nej! Jag bråkar med mina föräldrar var och varannan dag för att få min vilja igenom. Men de är bra två självupptagna magiker och förtjänar inte titeln föräldrar!" utropade Bella upprört och hennes två fåglar kom exploderandes i kaskader av röda och svarta fjädrar. "Självupptagna magiker. Självupptagna magiker," ekade Firecandy och strök sin näbb mot Bellas kind efter att ha slagit sig till rätta på hennes axel. Bella log svagt och stök Firecandy på huvudet med två fingrar. Jag suckade och kände med ens medkänsla för den yngre tjejen. Det var ett mirakel att jag hade sånna känslor riktade mot just Belladonna Serpentarian. Jag drog in henne i en kram som fick henne att stelna till. Karon omfamnade oss båda från andra hållet. "Um... Vad gör ni...?" mumlade hon. "Um... Um..." kraxade Firecandy och gav ifrån sig ett hastigt klickljud. "Håll tyst, Candy!" muttrade Bella och slappnade av en aning. Karon började skratta lågt som fick oss alla tre att guppa lite. "Vafan, jävla gubbskratt," började jag garva. Karon flinade mot mig över Bellas blonda huvud. "Åh Gud, en Canavan Bloss macka. Jag vet inte riktigt hur jag ska kontemplera om det här," suckade Bella, men jag kunde göra leende i hennes röst. "Vad är det mig dig och konstiga ord?" undrade jag roat. "De är inte konstiga. Bara för invecklade för din inskränkta cerebrum," muttrade Bella med en suck. Jag skrattade tyst och backade lite så att jag kunde se hennes ansikte. "Tro inte för en sekund att jag inte uppskattar vad du gör för oss. Jag blir bara lite otålig av mig," sa jag med en rynka i pannan. "Det gör inget, Anton. Jag tror jag börjar få min vilja igenom. Växer man upp som en Serpentarian vet man också hur man ska bete sig som en orm. De kommer få smaka på sin egen medicin," flinade hon och hennes ögon lös av slughet. "Omg är det kramkalas???" utropade Chris från dörren. "Chris! Du kan inte bara göra intrång när folk har viktiga samtal!" skällde min perfekta flickvän. "Det gör inget Cora, vi var precis klara," log Karon och släppte kramen. Jag gjorde samma sak för att dra Cora intill mig och plantera en dröjande kyss på hennes mjuka läppar. "Get a room," muttrade Bella och såg ner i marken med stel hållning. "Vad är det med alla? Varför tror ni att vi ska ha sex?!" utropade Cora med blossande ansikte. "Kanske för att ni båda är kära i varandra och det faktumet att ni är hormonella tonåringar," skrattade Karon. "Oh my God, execute me now," sa Cora och slog huvudet mot min bröstkorg. "Helst inte," sa jag och brast ut i skratt för att sedan kyssa hennes hårbotten.
✶✿✶
Jag stirrade upp i stentaket som glimmade där uppe. Glittrande och lysande mineralen blickade ner på mig där jag låg på den ojämna marken. Spark hade rullat ihop sig intill min kropp medan Icicle tyst tassade omkring i grottan. Han var alltid så nyfiken och behövde nödvändigtvis nosa på allt han stötte på. Tyst ekande närmade sig mig och jag spetsade öronen. Spark lyfte på huvudet och vädrade i luften. 'Campo de Batalla,' 'Blair?' ekade jag och rynkade pannan. Vad gjorde hon här? Stegen stannade upp och jag kände Blairs magiska energi omringa mig. Den hade nästan blivit kvävande på senaste tiden. Så mycket magi, så mycket potential. Det var överväldigande. Den böljade och krusade sig runt om mig. Strök sig längs min hud och fick håret att resa på sig. "Anton, vad gör du här? Cora har letat efter dig hela dagen! Hon är orolig." Blairs omaka ögon såg ner på mig med en rynka i pannan. Ett glatt skall ljöd genom grottan och Icicle och Winter började leka omkring. Flare såg uttråkat på dem och Spark fortsatte sova på mig. Jag tog ett djupt andetag och suckade tungt. "Jag behövde bara en stund för mig själv," kom mitt svar. Blair suckade och satte sig bredvid mig. Jag reste mig försiktigt till sittande ställning och förflyttade Sparks huvud till mitt knä. Mina fingrar lekte lite med hans sträva päls medan min schakal sov djupt. Blair drog Flare till sig och placerade rävhonan i hennes eget knä. Flare slog ogillandes till med svanen och verkade säga något till Blair. "Det är ingen ursäkt för att få sin flickvän utom sig av oro. Vid lunch fick hon nästan ett panikslaget sammanbrott," grimaserade Blair och såg på mig. Jag rynkade pannan och såg ner på Spark. "Riktigt så orolig behövde hon inte bli," mumlade jag och fick lite dåligt samvete. "Nej, hon överreagerade en aning. Men du kan iallafall meddela henne om att du är okej, men behöver egentid. Se bara vart det ledde till, det fick mig att ofreda din o så värdefulla tid," flinade hon. Jag rullade på ögonen, men log lite. "Oh c'mon. Where's that wild and cheerful guy I know? Did he die or something?" sa Blair med höjt ögonbryn. Jag fnös och började skratta. "No, he's certainly not dead. Just... A little distracted I guess..." "Dina föräldrar?" undrar hon bekymrat. "Bella jobbar på det," kontrade jag. "Bella?" sa hon och började frusta frenetiskt. 'Så högljudda,' klagade Spark och la sig bestämt till rätta. Jag och Blair brast ut i skratt. "Ja, ingen mindre än Belladonna Serpentarian," sa jag mellan skratt. "Nej, nu måste du skämta. Aldrig att Bella skulle göra det för någon," fnissade Blair. "Haha, det är faktiskt sant," sa jag. "Så även ormar kan vara snälla?" flinade Blair. "Well, it sure seems so."
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
Jag känner att jag verkligen försöker vara produktiv den här veckan. Men ändå känns det redan som om jag har för lite tid. Like, det är bara 6 dagar kvar på lovet! Jag kommer inte hinna göra allt viktigt jag ska! Jesus, kanske lite tidspessimist här. Men jag ser verkligen INTE fram emot de kommande veckorna i skolan. De är proppade med nationella prov och gissa vad, nästa vecka är det NO och vi ska ha alla tre helvetesprov på en och samma jävla dag! Se inte fram emot 9:an, gör inte det. Men asså det är bara 8 veckor kvar av skolan wtf. Vad snabbt det gick då. #Ångest #DödaMigNu #LåtOssGöraEnSjälvmordsPakt #NejVäntaJagBörInteHetsaFörSjälvmord #GlömDetJagSa #VarGladaAllaBarn #JAGSAVARGLADA //Sarilia
