Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|46|]

Idag firar vi att denna bok har nått tiotusen läsare! 10 000!!! YIPPI!🥳 (och för att Tusse vann Mello hihi!!!🥰🎉😁) Så ni får ett extra kapitel denna vecka😘
//Sarilia

✯❄︎✯

❦Lugnet efter Stormen. Eller?❦

~Blair~

Jag tackade alla som hade valt att inte delta i ritualen som just utförts. Trots att de hade tvekat när det gällde att ge livsessens så hade de balanserat ut min när den hade sjunkit under gränsen. Kanske kände de sig skyldiga för att de tyckte det var deras fel. Och ja, hade de varit med hade jag aldrig behövt ha tagit mer av min, men jag klandrade dem inte. Det vi nyss gjort hade varit riskabelt, drastiskt och fullkomligt ogenomtänkt.
'Blair,' sa Flare och kom tassandes mot mig. Jag såg förvånat på henne och höjde handen för att stryka henne över huvudet.
'Blair?'
'Åh, håll tyst innan jag börjar kalla dig Batalla igen,' muttrade hon och slog med svansen. Jag kunde inte undgå att le brett mot henne. Winter gav ifrån sig ett roat läte.
'Flareblitz!'
Jag vred på huvudet där jag satt på golvet och såg något fluffigt och vitt pila emellan allihopa för att kunna komma fram till oss. Eller rättare sagt Flare.
'ArcticSilver?'
'Åh, du mår bra!' utropade Rileys Familiaris och tryckte sitt huvud mot Flares käke. Silver var lite mindre än Flare så det såg otroligt gulligt ut. Eftersom jag kände Flare så hade jag förvänta mig en utskällning eller en irriterad min, men nej. Hon gjorde inget av dessa, vilket fick mig att se på Winter med höjt ögonbryn. Han visade tänderna i ett sorts leende.
'Hon... Tolererar honom?' sa jag endast genom vår privata länk.
'Jepp, förvånande va?'
'Har Flare fått en liten crush på Silver?'
'Ja, Silver har iallafall en på henne! Sedan förra året!'
'Oh. My. God. Så sött.'
"Hur mår du?"
Jag slet ögonen från de båda rävarna och såg upp på Zac och Winds Sammanstrålade form. Att de fortfarande var Sammanstrålade oroade mig en aning. Alla andra hade redan Särat på sig. Detta verkade Kevin hålla med om.
"Jag mår bra. De andra rättade till allt. Något som inte är bra är att ni två fortfarande inte har Särat på er än."
Zac och Wind ryckte på axlarna.
"Zachary, Windwing."
"Åh, kom igen. Så farligt är det väl inte."
'Jo, det är det. Sära er.'
De såg på Kevin och Claw ett tag. Sedan sjönk deras axlar ihop. Vingarna fälldes ihop och de suckade.
"Rasseivat'sya."
Deras skepnad lös till och de började dela på sig. Kevin såg ut att slappna av och drog direkt in Zac i en kram. Zac själv såg ut att orientera sig innan han lyckades lägga sina egna armar om Kevin.
"Oroa mig aldrig sådär igen," mumlade Kevin lågt. Mycket lågt. För lågt för att jag egentligen skulle ha hört det. Antar att mina sinnen fortfarande var känsliga efter min, Flare och Winters dubbla Sammanstrålning.
Jag vred på huvudet och såg på Peters medvetslösa kropp. Jag hade missat honom när han vaknat till liv verkade det som, men det gjorde inget. Enligt Zac och Wind var han frisk och kry som en nötkärna. Allt stod rätt till, även hans livsessens. Den flöt på som den skulle.
"Du är en idiot, det vet du va?"
Jag log och tog emot min brors utsträckta hand som drog upp mig på fötter.
"Jag har aldrig försökt utge mig själv för något annat, Vips."
Han skakade bara på huvudet.
"När mamma och pappa får höra det här kommer du får utegångsförbud för resten av ditt liv."
"Hah! Det kommer du och Josh också för att ni hjälpte mig!" sa jag överlägset.
"Dra inte in mig i det här!" protesterade Josh.
"Agaton!"
Han himlade med ögonen, men log.
"Så... Har du något att säga åt hela den där situationen?"
Jag såg undrande på honom och följde sen hans pekfinger. Jag vinklade ner huvudet och upptäckte att min hud var irriterad vid nyckelbenen, mer kunde jag inte riktigt se.
"Snälla säg inte..."
Josh nickade långsamt. Då la jag märket till hans nya märke.
"Agaton, din mage..."
Josh såg ner och upptäckte direkt även att hans hud var röd och irriterad. Han drog ner byxlinningen en aning för att avslöja ett stjärnformat födelsemärket. Eller rättare sagt två stycken.
"Anton? Bella? Bosse? Kan ni komma hit ett tag...?"
Inte långt senare stod de andra Stjärnfödda med oss.
"Har ni... Jag vet inte, fått ett till födelsemärke?"
Bella blinkade mot mig som om jag vore dum i huvudet. Bosse började inspektera sig själv och Anton drog av sig sin tröja. Cora som hade följt med drog efter andra.
"Du har tre märken, Olives."
Bosse höll storögt upp sin handled och visade fyra stjärnor varav en var röd runt om. Bella var tyst när hon såg på sin sida. Hon hade ett nytt märke hon med.
"Vad exakt betyder det...?" frågade Dom långsamt och såg på var och en.
"Det betyder att vi just utförde något extraordinärt," sa Anton och satte på sig tröjan igen. "Jag vet inte varför det händer, det bara gör det. Födelsemärkena förökar sig när vi göra något mycket svårt med magi. Blair fick sin andra när hon Sammanstrålade dubbelt förra året. Jag fick en exempelvis när jag utförde alla element jag kan använda mig av samtidigt... It just happens."
"Ingen vet," sa Bosse. "Lakastrio- Eh... Donovan, lärde oss aldrig det."
"Den lilla jäveln," muttrade Bella. "Och fucking Julian! Nästa gång vi ses ska han allt-"
"Okej, det kommer inte hjälpa att slänga ut varje minsta lilla skällsord mot Drake," sa jag. "Att de lurade oss alla..."
"Förrädare är vad de är," sa Josh och skakade på huvudet. Ja, förrädare var de allt.
Och precis när jag trodde att allt var frid och fröjd. Ja, då började det skaka igen!
"Helvete. Slog jag inte ut henne?" muttrade jag och började gå mot de infinita hålen jag skapat när jag slungat iväg Andromeda genom flera lager av väggar. Nej, nej tydligen hade jag inte det. Hon var nu väldigt "up and about" där hon lugnt kom gåendes emot oss.
"Okej, vad händer nu?" frågade Amy ängsligt och tog tag i Dom.
Mina vänner började mumla långt och såg sig oroligt omkring på det som var kvar av skolan. Jag bet mig i läppen. Jag var tvungen att få ut dem alla härifrån.
'Använd din Själsmagi.'
Jag ryckte till och såg ner på Hector.
'Jag ska försöka prata med henne.'
'Okej...'
Jag vände mig mot Winter och Flare som nu uppmärksamt betraktade den konstgjorda Familiarisen.
'Vad säger ni? Tror ni att ni orkar Sammanstråla igen?'
'Ja, ett litet tag till,' sa Flare.
'Bra.'
"Dobre vínculo!"
"Blair! Vad gör du?!" utropade Dom förfärat.
Vi vände oss om för att se på Blairs storebror.
"Ta med Peter härifrån. Vi har en viss artificiellt Familiaris att ta itu med."
"Nej, aldrig. Jag tänker inte lämna er," morrade Dom.
"Vips..."
"Nej."
'Ni måste ge er av, annars kommer ni alla att dö,' sa Hector bestämt. Sen vände han sig till oss. 'Jag skulle råda er att tvinga bort dem om de inte lyssnar.'
'Vi vet.'
"Blair, Winter, Flare, ni kan inte slåss mot henne själva."
"Vi ska inte slåss. Vi ska prata."
"Va?"
Utan att lyssna på honom höjde vi våra händer mot våra vänner. En efter en teleporterades de ut från skolan för att landa bland de andra eleverna och lärarna. Ingen annan än oss tre, Hector och Andromeda var inom farozonen. Bra. Det var så det måste vara.
'Dåraktiga jänta.'
"Nej, dåraktiga sto."