Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|37|]

Glad alla hjärtans dag på er! Ni får ett extra kapitel denna vecka eftersom det är så passande! Zac och Kevin är sååå söta tillsammans. Blev tyvärr förhindrad av filosofin för att publicera tidigare, men hoppas ni inte har något emot det! Jag skrev denna originellt som en one shot, vilket förklarar längden på detta kapitel, hope you don't mind att det mycket längre än mina vanliga delar... Anyway, var tvungen att klippa och klistra lite så jag ber om ursäkt ifall det känns en aning förhastat😅
//Sarilia

✯❄︎✯

❦Tiga eller Tala?❦

~Zac~

"Kryl'ya."
Rubinen lös till och delades i två. Framför mig låg nu två ear cuff liknande saker med vingar i silver. Jag fäste dem runt öronen och nickade för mig själv.
'Bättre?' frågade Wind.
"Mycket mer behändigt. Jag vet inte vad jag tänkte tidigare," suckade jag.
'Det är inte ovanligt att ändra en förvandlade formen,' sa Wind och bytte skepnad. 'Fermer (George) ändrade Searivers form redan i Rubin.'
Jag hummade till och sträckte ut handen för att stryka henne över fjädrarna.
"Zac! Vi kommer bli sena till formelläran! Du vet hur professor Felix blir om man är försenad!" ropade Blair.
"Jag kommer!" svarade jag och gick ut ur mitt rum. Det var lite annorlunda från mitt tidigare, men det var okej.
"Äntligen," suckade Blair och skakade på huvudet. "Vad höll du på med?"
"Detta," sa jag och gjorde en gest mot Wind för att förvandla henne. Blair höjde överraskat på ögonbrynen.
"Oj, du ändrade hennes form!"
"Detta kändes mer praktiskt," sa jag. Blair log mot mig. Åh, mitt hjärta krampade lite.
"Det passar dig. De matchar din piercing."
"Åh... Um..."
"Guys, jag trodde vi hade bråttom?"
Blair spratt till och mötte Peters blick med ett vackert leende. Mitt hjärta sjönk igen. Detta var anledningen till att jag gjort slut med henne, påminde jag mig själv om.
"Här gick det inte fort," sa George roat där han stod utanför koppardörren som gränsade mellan vårt studentboende och korridoren. Bredvid sig hade han Amber som höll i hans hand. Jag sneglade mot Vera som bekymrat hade blicken fäst på deras sammanflätade händer. Josh, Victor och Melia var också med. Resten av Destruction hade säkerligen gått i förväg. Victory anslöt sig till det lilla gänget och tillsammans började vi gå mot vår gemensamma lektion vi hade med Mix of Nature och Razor. På vägen dit hade Melia och Blair en märklig konversation om Julian. Blair var ovanligt intresserad.
"Idag ska vi börja med att kontrollera två element på samma gång," började Felix när alla satt sig ner. "Det är en mycket svår skicklighet att bemästra, så det gör inget om ni inte klarar det på första försöket. Eller hundrade försöket."
Han knäppte med sin vänstra hand och en sprakande låga tändes i hans handflata. Med sin högerhand gjorde han en vridande rörelse för att skapa en liten tornado som dansade på huden.
"Jag vill att ni parar ihop er två och två till att börja med. Välj varsitt element och försök sedan förflytta dem till varandra. Om Miss Hunter skulle vara så snäll och hjälpa mig demonstrera."
Blair sköt ut sin stol och gick fram till professorn.
"Chama de lume."
Blairs signatureld i lila sprakade till och svävade ovanför hennes handflata. Felix släckte sin egen och lät tornadon tona ut.
"Eftersom att jag är medveten om att Miss Hunters andra huvudelement är vatten kommer jag även att välja det som det sekundära elementet."
Ur luften absorberade han upp vattenmolekylerna och skapade en bubbla av rent vatten. Han uppmanade Blair att hålla ut sin andra hand. Hon gjorde som hon blivit ombedd och professorn sänkte sin hand till hennes. Med en liten lutning började klotet röra på sig och föll över i Blair öppna hand. Förvånat fångade hon upp den och vips så balanserade hon båda i sina händer.
"Att frammana två element själv kräver stor koncentration. Därför vill jag att ni börjar lite lättare för att sen övergå till att själva skapa."
"Om man redan kan då?"
Min blick gled mot Peter som satt bredvid mig. Han såg uttråkad ut. Typiskt Peter. Jag himlade med ögonen och puffade till honom med axeln. Han höjde bara ögonbrynet mot mig.
"Om du redan kan, Mr Lynch, får du gärna demonstrera för dina klasskamrater," sa Felix och såg utmanade på Peter. Min vän gäspade bara stort och slängde ett förstrött ögonkast på vår lärare.
"Nej tack."
Blair slog sig för pannan där hon stod. Felix höjde på ögonbrynet.
"Om du nu finner mina lektioner så tråkiga kan du lika gärna lämna detta klassrum."
"Ah! Professorn, han menade det inte," sa Blair och skyndade sig fram till Peter. "Eller hur, Peter?"
När Blairs blick borrade sig in i Peters ögon svalde han och såg bort.
"Förlåt, professorn..."