Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[|47|]

❦Avsked❦

~WinterBlairBlitz~

Runt om oss föll skolan. Den hade gått sönder så pass mycket att både Element och Diamantvåningen var helt raserad. Genom att bara stå upprätt här på Smaragdvåningen så kunde vi se ut över Aris' omgivning. Bergen, skogen och sjön. Det var så vackert att det var hisnande. Utan att säga något stod vi alla här med himlen ovanför våra huvuden.
"Har du någonsin sett något vackrare?"
'Jag har aldrig sett något sådant.'
"Himlen?"
'Nej.'
'Uppfödd på tank.'
'Ja.'
"Det Raven gör mot dig, er, är inte rätt. Floreo, Stormer, Metalica."
'Hon gav mig liv.'
'Och kan avsluta det också. Har du ens en aning om vad hon gjorde mot Floreo och Stormer?'
'Nej, jag antar väl att jag inte har det...'
"Kom med oss."
'Hah! Du är galen.'
"Är vi verkligen det? Med oss kommer du vara säker, precis som Metalica är."
'Metalica var en besvikelse.'
'Och du är inte det? Du vet vad Dominula vill. Du är inte vad hon vill.'
'Jag kan bli det hon vill.'
'Nej, du vet att det är en lögn. Gå med Blair, Winter och Flare, snälla Andromeda.'
"Raven bryr sig bara om att få tillbaka sin syster. Hon har ingen medkänsla för dig, Andromeda."
'Och ni skulle ha det?'
"Ja. Om något är det det vi kan skänka dig. En familj och människor såväl som Familiarisar som bryr sig. Vi har ett lagom stort hus, men är inte överdrivet rika. Vi bor i en ganska liten by och det finns mat på bordet, men vi har mycket kärlek att ge. Oss tre, Blairs bror, Nightsky, Blairs mamma och pappa, Metalica, Josh, Ember och Lava. Andromeda, om du återvänder till Raven kommer du bara möta din egen destruktion. Gör inte det misstaget, snälla."
'Ni ljuger.'
'De har inga som helst skäl till att ljuga.'
'De vill ha någon stark på sin sida.'
"Vi kunde inte bry oss mindre om dina krafter. Det är inte dem som gör dig till dig."
'Ni är alltför sentimentala.'
"Vi har gått igenom mycket."
'Ni är unga.'
"Detsamma gäller dig."
'Andromeda...'
'Jag är ingen förrädare.'
"Inser du inte att din Dominula är en förrädare själv? Hon förrådde en av sina gruppmedlemmar här på Aris. Hon dödade henne och hennes två Familiarisar. Hon förrådde en vän. Någon som brydde sig om henne. Om hon skulle döma dig för att byta sida är hon endast en hycklare."
'Jag tror inte...'
"Disipar."
Jag stod nu precis framför Andromeda med en hand på hennes mule. Winter och Flare satt på varsin sida om mig.
"Du sa tidigare att du ville göra Raven ont ifall hon var såsom Hector beskrev henne. Om du följer med oss kan du sätta dig emot allt hon står för. Snälla, Andromeda. Jag vill bara ditt bästa."
Andromeda sa inget på ett långt tag. Hon stod bara med mulen mot min hand. Hon gjorde ingen ansats att ruska av sig den så jag började långsamt stryka den. Hon klippte lite med öronen och frustade lågt. Hennes man fladdrade i vinden och tedde sig likt en virvlande galax. Jag fortsatte att klappa henne med lugna strykningar. Efter en stund tog hon bort sitt huvud och jag lät mina händer falla. Istället tryckte hon sin mule mot min panna.
'Förlåt att jag skadade honom. Han måste betyda mycket för dig om du var beredd att offra ditt liv för honom. Samma sak gäller för hans del. Han offrade sig för dig.'
"Gjort är gjort. Allt är som det ska nu."
'Om du säger det så.'
"Så...?"
'Nåväl. Jag följer med er.'
"Du kommer inte att ångra dig."
Andromeda ruskade på huvudet och skrapade med ena hoven i marken.
'Jag hoppas det.'
Flare strök sig längs hennes ena framben.
'Tro mig, du kommer gilla familjen Hunter-Merivale.'
Andromeda backade en aning och böjde på sin främre del av kroppen så att hon var i höjd med mina Familiarisar.
'Det tvivlar jag inte på.'
"Okej, det är dags att ge sig av. Skolan har nog gjort sitt bästa i att stå upp," sa jag och flyttade mig en aning. Sekunden senare föll golvet in där jag nyss stått. Trots detta var jag fullkomligt lugn. Jag sträckte ut mina händer mot Flare och Winter. Snart var piskan vid min midja och armbandet kring min handled på plats. Andromeda gick fram till mig och bugade lätt på huvudet. I den sekunden lös hon till i lila, blått och grönt för att sen lösas upp i små skärvor. De svävade mot min hals och tog formen av ett halsband. Jag log.
"Kommer du, Hector?"
Skuggvargen såg på mig för att sen lätt skaka på huvudet.
'Jag kan inte, Blair. Jag måste stanna för Nick.'
"Du svek Raven, Hector. Genom att inte ta med mig. Hon kommer straffa dig," protesterade jag.
'Jag får ta det.'
"Seriöst? Hector, vill du verkligen utföra hennes gräsliga uppdrag?"
'Jag måste. Det är för sent att återvända oavsett.'
"Men det är inte för sent att sluta."
'Förlåt, Blair, men jag kan inte lämna honom. Inte Drake heller.'
"Drake tvingade dig att attackera mig och Peter. Han tvingade dig att döda andra magiska väsen."
'Det enda som var tvång var att slåss mot dig, Peter och min syster. Det andra gjorde jag av egen vilja.'
"Varför? För att skydda Nick? Betyder han verkligen så mycket för dig? Mer än mig?"
'Nick är ett barn.'
"Och det är jag med."
'Du förstår inte. Nick är inte som ni andra Illusius. Han är skör och svag. Du, Blair är en stark och självständig ung kvinna. Jag tvivlar inte på att du klarar dig utan mig. Se bara hur du har växt sedan vi senast sågs! Inte bara fysiskt utan psykiskt. Din magiska förmåga är bortom allt jag kunnat föreställa mig. Det råder ingen brist på dig.'
"Jag oroar mig inte för fara eller död, Hector. Du är min vän och jag bryr mig om dig. Att låta dig gå tillbaka till det där stället och fortsätta döda ditt eget folk. Jag kan inte se på och inte göra något."
'Det är bäst så.'
"Hector..."
'Jag är ledsen Blair. För allt. För Donovan och för Drake. För enhörningarna, för min döda syster och för griparna. För alla varelser och Familiarisar som mist livet. Jag ska finna ett sätt att få ut Nick. Drakes lojalitet till Henne har redan nått en svacka. Han bryr sig om er. Alla vänner han skaffat på Aris som Julian. Jag behöver bara knuffa honom i rätt riktning.'
"Så du tror att du kan få Drake på vår sida?"
'Jag är säker på att jag kan det. Han vill skydda sin bror. Det är allt han vill. Ända sedan hans pappa själv utförde straffet som Hon ansåg Drake var värd har han ogillat stället och Henne allt mer. Han är trots allt bara en femtonårig kille.'
"Du är galen."
'Jag har aldrig försökt utge mig själv för något annat.'
Smarta lilla shuck. Jag suckade och satte mig på knä framför honom. Han kom fram och tryckte toppen av sitt huvud mot mitt bröst. Ledsamt omfamnade jag honom.
"Jag som precis fått tillbaka dig."
'Du kommer alltid ha mig med dig.'
"Och du mig. Oavsett vad du gjort och kommer göra."
'Han hade rätt.'
"Vem?"
'Drake.'
"Åh?"
'Jag var rädd för att konfrontera er. Främst Helica och jag tror fortfarande inte att jag kan, men... Du skyr mig inte för det jag gjort.'
"Det finns ingen anledning till att göra det."
'Förlåt.'
"Du var förlåten för längesedan, Hector."
Han gned sig mot mig och hoppade upp för att lägga tassarna om mig i en sorts mänsklig kram.
'Jag måste gå.'
"Okej. Var försiktig."
'Du med.'
Sen vände han såg om och började springa. Jag såg efter hans mörka skepnad och skakade lätt på huvudet. Jag hade en känsla av att vi skulle få återse honom om ett tag.