Familiaris Academy ~ Emerald Traitor

[10|]

❦Piercing❦

~Zac~

Jag slog upp ögonen och stirrade på de två gnistandarna som svävade ovanför mig. Jag stönade irriterat till.
'Mäster Zac. Mäster Zac. Vakna. Klockan är 08:30. Din lektion i Elementträning börjar om 30 minuter,' tjattrade de små lysande kloten.
Jag suckade tungt och tittade upp mot pinnen på mitt nattduksbord. Wind såg tillbaka på mig med sina fågelögon. Jag satte mig upp och gned bort sömnen ur ögonen. Jag höll ut handen för att låta dem två gnistandarna landa i den. Wind hoppade ner från pinnen och tog plats på min handled. Hon böjde sig ner och gned dem försiktigt med huvudet.
'Tack Sparkles, Scintilla. Ni kan återvända nu,' sa jag och skickade iväg dem.
Jag klev upp ur sängen, klädde på mig och gick upp till matsalen. Wind lättade från min axel och flög ut genom ett av de öppna fönstren för att jaga. Jag tog en tallrik och började ta för mig av frukosten. Jag åt inte ofta så särskilt mycket på mornarna så nu bestod min måltid av glimbröd, belerula juice och färska himlabär samt lite jordmelon. Jag slog mig ned vid bordet där Victory och BlueScar hade satt sig. Peter halvsov nästan, Vera lekte med kniven, Ricky försökte febrilt få henne att sluta, George höll bara på att skratta, Blair pratade med sin bror som hela tiden sneglade åt Amys håll, Aron, Harmony, Arthur och Kaylin pratade om något och Brid, kära storasyster Brid, verkade inte alls närvarande för tillfället.
"Bee?" frågade jag och försökte få hennes uppmärksamhet.
Hon fortsatte att ignorera mig. Jag fnös och började äta istället.

✶✿✶

"Idag ska vi göra något... Annorlunda," förkunnade Icaru.
Wind rörde sig från min hand till axeln och burrade upp sina bruna fjädrar. Jag började klappa henne och hon gav ifrån sig ett nöjt ljud.
"Annorlunda bra eller annorlunda dåligt?" frågade Alexandria.
Bella fnös. Jag himlade med ögonen åt henne.
"Jo, Miss Genesis. Idag, ska vi flyga med våra Familiarisar," sa Icaru lurigt.
Alla Luftelever började ivrigt konversera. Jag stod själv tyst och fortsatte klappa min örn. Jag var ju inte direkt den mest sociala personen i världen, så såklart hade jag inte skaffat några vänner i elementklasserna. Det kanske var ett osmart drag av mig, men jag hade seriöst ingen lust att börja lära känna folk nu. De tre som jag iallafall kände till namnet på var Amber, Bella och Alexandria.
"Gå ihop i grupper om tre," sa Icaru.
Jag stönade högt och tryckte Wind mot mig, utan att göra en ansats att para ihop mig med några.
"Jaha, bra. Då är vi tydligen en grupp," sa Alexandria.
Jag stirrade på henne och Bella.
"Hah, nej. Aldrig med honom," skrattade Bella torrt.
Jag fnös.
"Då är vi på samma noter iallafall."
Bella rullade ögonen.
"Okej, håll käften nu. Jag försöker höra vad Icaru säger," muttrade Alexandria.
Jag gav ifrån mig ett irriterat ljud, men vred på mig så att jag kunde höra vad vår lärare hade att säga.
"Vi ska då alltså flyga tillsammans med våra Familiarisar. Det finns olika sätt att gå till väga. Antingen kan man sammanstråla, morfa fram vingar, manipulera tyngdkraften, levitera eller något helt annat om ni kommer på. Hur ni själva väljer att utgå är det gruppen som bestämmer. Jag vill att ni tillsammans ska komma på bästa sättet att flyga som ni alla klarar av. Visa att ni snappat upp något från samarbetslektionerna Jag bryr mig inte om två av er kan sammanstråla och en inte. Det ger mer poäng om ni kan enas om ett sätt som är lagom för hela gruppen. Förstått?" sa Icaru och höjde på ögonbrynet.
Ett ihålligt jakande hördes och Icaru nickade nöjt. Jag vände mig till min lilla grupp och såg frågande på dem.
"Ja, kan någon sammanstråla?" undrade Alexandria med händerna på höfterna.
Jag skakade på huvudet och såg på Bella som motvilligt sa nej.
"Okej, då är den grenen ur vägen," sa Alexandria.
"Jag tror att bästa sättet antingen är att morfa fram vingar eller levitera. Att manipulera tyngdkraften är bara onödigt eftersom allt under oss också skulle påverkas," började jag resonera.
"Ja, själv är jag extremt dålig när det gäller levitation," påpekade Alexandria.
Vi båda såg på Bella. Hon ryckte på axlarna.
"Vingar funkar för mig. Men vi måste göra det... Ugh, på varandra," sa hon och ryste.
Alexandria brast ut i skratt.
"Okej, sure. Vänd dig om Zac."
Jag såg neutralt på henne. Hon himlade med ögonen och vred på mig.
"Av med tröjan," beordrade hon.
"Ursäkta??? Varför ska jag ta av den???" sa jag och flyttade mig ifrån henne.
"Vadå? Det blir lättare för dina vingar att sträcka ut sig," sa hon och ryckte på axlarna.
"Men ni då? Ni kan inte gå utan tröja," sa jag, röd i ansiktet av förlägenhet.
"Eller kan vi?" flinade Alexandria.
"Eh nej, det kan vi inte," fräste Bella.
"Jaja, bara av med den," grimaserade Alexandria.
Jag stönade och lät Wind flyga.
'Det är inte kul!' fräste jag.
'Åh, kom igen. Lite kul är det faktiskt. Dessutom är det väl inte så farligt? Du har inte direkt något att skämmas över,' sa hon och gav ifrån sig höga pipande ljud. Det var hennes version av skratt.
Jag knäppte upp skjortan och skakade av mig den. Alexandria inspekterade min rygg med fingrarna och la händerna tillsist på vardera skulderblad. Hennes händer var svala mot min heta hud.
"Metamorfoza: Day yemu kryl'ya," mumlade hon.
Jag kände hur benen i ryggen började röra på sig. Det var en obehaglig känsla, inte smärtsam som när benstrukturen skulle ändras. Nej, det var ett obehag som var obeskrivlig. Efter ett par minuter hade grå vingar växt ut på min rygg. Jag stod på alla fyra och andades häftigt. Jag tog ett djupt andetag och satte mig på knä. Jag såg mot Bella och Alexandria som var i gång med att ge varandra vingar. Det var både en för och nackdel med metamorfosformler, man kunde bara göra dem på andra. Prövandes rörde jag lite på de nya kroppsdelarna. Wind landade på min rygg och puffade till mina vingar med näbben.
'Är du redo att flyga Zac?' undrade hon okynnigt.
Jag flinade.
'Alltid.'

✯❄︎✯

~Kevin~

Jag såg ut genom fönstret och betraktade Smaragdeleverna där nedanför. Det var Luftmagikerna som tydligen skulle öva på att flyga. Jag kunde skymta fjädrar och saker som svävade.
"Mr Kye, jag råder dig att du lyssnar nu. Vill du gå om igen?" sa Isela med händerna på höfterna.
Jag slet blicken från ett par gråa vingar jag nyss fått syn på.
"Isela... Du vet att magisk eldteori inte är kul," suckade jag.
Isela himlade med ögonen.
"De andra verkar inte klaga," sa hon och slog ut med armarna.
"Jaja. Jag kommer iallafall inte kugga nu så..."
Isela suckade.
"Var inte säker på det. Det kanske är du som behöver en mentor som lär dig," flinade hon.
Alla i klassen började skratta och busvissla. Jag suckade irriterat och såg ner på eleverna där nere.

✶✿✶

Jag släppte ut Claw och sträckte på mig. Vi hade håltimme och bestämde oss för att gå ut och ta lite frisk luft. Ett skränande hördes och jag såg upp. Där cirkulerade en fågel.
'Windwing,' sa Claw.
Jag såg förvånat ner på honom. Han var inte så särkilt pratglad av sig. Så att han överhuvudtaget sa något förbluffade mig. Jag såg tillbaka upp på fågeln som var Wind. Hon flög en bit bort från mig. Jag riktade blicken framåt och såg ett virrvarr av eldrött hår som blåste i vinden. Zac. Jag och Claw gick närmare. När vi stod några meter framför honom upptäckte jag att hans ögon var slutna. Hans armar höll han utåt med händerna vinklade uppåt.
'Han... Försöker ansluta till Windwing,' sa Claw överraskat.
Jag såg på honom med undrande blick. Han fnös.
'Om du hade lyssnat på lektionerna hade du vetat vad det innebar. Att ansluta är lite som att sammanstråla. Inte riktigt, men med liknande principer. När man ansluter till varandra kan man se och känna saker som den andre ser och känner,' förklarade Claw.
Jag gav ifrån mig ett förstående ljud som fick Zacs ögonlock att fladdra till och öppnas. När han såg mig hoppade han skrämt till och tog sig för hjärtat.
"Herrejävlar Kevin. Skäm mig inte sådär!" utropade han och skrattade nervöst.
Jag såg på honom med en rynka i pannan. Först nu la jag märket till något annorlunda med honom.
"Hur du piercat örat?" undrade jag och ljudade min fråga jag haft i huvudet.
Hans hand gled automatiskt upp till örsnibben och fingrade lite på smycket.
"Ja, jag gjorde det under lovet. Du är den förste som faktist lagt märket till det. Tja, förutom min familj då," sa han och log lite.
"Det passar dig," sa jag och slog mig mentalt för pannan.
Vad i helvetet var det där för??
Zac såg förvånat på mig och log lite mer.
"Tack."

Hej! Lite sen men hoppas det inte gör något! (Hade nyss extrem problem med att publicera.) Gotta love that Zac and Kevin moment tho.
Pssst! Om ni vill får ni gärna kika in på novellen "Lament of the Automations"!

Fast asså det här är egentligen helt sjukt. Vi har lov och det är snart slut. Men under hela lovet har jag ändå stressat ihjäl mig över något som inte existerar! Det känns som om jag har dröser med skolarbete som måste göras men det gör det inte! Vad har du gjort med mig skolan?!?!? *skakar om skolan hysteriskt med galen blick och twitchande öga*. Men det hjälper nog inte att jag ska ha några antagningsprov för gymnasiet de kommande veckorna. Döda mig nu. *Anxiety overload*.
Jag hoppas dock att ni har ett fortsatt bra lov och jag skulle bli väldigt tacksam om ni ville rösta och kommentera!❤️
//Love, Sarilia