Stugan

1. Oscar

Med nätta steg går jag över den ojämna stigen. Om bara en liten bit kommer jag att stiga ur skogen och kommer då av vad jag minns se stugan. Mycket riktigt tas jag av vyn framför mig. En slätt med högt gult gräs mynnar ut efter skogen och mitt på den ligger en mörkt träfärgad stuga. Förra året hade jag och Adam bott här i en vecka under sommarlovet. Det hade varit en av de bästa veckorna i mitt liv. Mycket slappande och kortspel, iväg från skolan.

Verken jag eller Adam tillhör de populära människorna i skolan. Ingen slår oss eller så men direkt glada över att arbeta med oss är ingen. Vi lider mer av den tysta metoden, utfrysning och skitsnack bakom ryggen. Det är nästan värre för att vara ärlig.

Jag ruskar på huvudet och låter fötterna visa vägen igenom det höga gräset. Tur att det lider mot hösten och jag bär långbyxor, annars hade jag fått fästingskräck.

När jag kommer fram till dörren blir jag förvånad över att den är olåst. Antagligen är Adam redan här.

"Adam!"

Ropar jag tveksamt in i stugan. Den är relativt stor och allt som möter mig är mitt eget eko. Förvirrat drar jag ihop ögonbrynen och går in i hallen. Innan jag hinner gå längre in i stugan hör jag steg utanför. Med ett litet flin gömmer jag mig bakom dörren. Nu ska jag skrämma honom ordentligt.

När stegen stannar utanför dörren, ute på trappen gör jag mig beredd. Fötterna fortsätter in över tröskeln och hans ryggtavla blir synlig. Han bär en grå huvtröja jag aldrig sett på honom tidigare. Sekunder senare har jag hoppat fram från mitt gömställe med ett vrål. Redan när Adam släpper ut ett ljust skri vet jag att det inte är han. Jag blir helt förstenad när den förskräckta killen vänder sig om. Det kan inte vara sant.