Stugan

16. Ogge

Jag väcks plötsligt av en tyst knackning och känner genast att sömnen varit för liten. Omar skruvar på sig bredvid mig och jag får nästan hans fötter i ansiktet. Allt i mig säger att jag ska ignorera knackningen och somna om. Felix och Oscar kommer ändå inte in utan att vi släpper in dem.

Dock vet jag att jag måste öppna. Det här är ingen vanlig morgon jag kan snooza bort. Det är mitt i natten och jag måste ta mitt pass som vakt medan Felix och Oscar får sova en stund till.

Vid tredje knackningen reser jag mig ur sängen och flyttar på stolen. Där står två trötta tonåringar som mer eller mindre gäspar ikapp.

"Omar upp med dig"

Jag ser egentligen inte fram emot att spendera tre till vakna timmar med honom men det finns inte mycket alternativ. Det bästa hade ju varit att dela med Felix. Dock kan jag inte efter gårdagens framsteg med Omar be om att byta nu. Hur trovärdigt blir det? Jag behöver verkligen inte att Omar missförstår mig givet situationen. Vi behöver varandras tillit om det här ska gå vägen.

Omar suckar tungt och jag flyttar blicken till de andra två igen. Jag ser undrande på dem, jag skulle inte säga att de var glada men visst såg de inte ut att vara kidnappade i en stuga. Ingen av dem ler men stämningen känns lätt på något sätt dem emellan. Dessutom kanske de skratt jag trott mig inbillat mig höra faktiskt var riktiga?

Innan jag hinner tänka längre puttar Omar i min rygg och vi lämnar över rummet till de andra två. Jag hör hur Oscar mumlande förklarar vad han och Felix kommit fram till för Omar. Sedan lägger han sig längst in i sängen och Felix stänger dörren med ett tyst "lycka till".