Stugan

30. Felix

Oscars rädda ögon hade snabbt gått över i stora när substansen tog över hans kropp. Ogge hade blivit tillbakadragen och aningen aggressiv när jag försökte prata med honom. Omar skuttar mest runt i stugan helt obrytt. Oscar klänger på mig nonstop. Inga kyssar eller så, det förväntade jag mig inte heller men han har kramat mig den senaste halvtimmen utan att släppa.

Det har varit fruktansvärt att vänta ut det här av två anledningar. 1, om vår kidnappare gör entré är jag antagligen chanslös på egen hand. 2, jag får inte själv lämna detta helvete med dem utan tvingas vaka över deras semester från denna mardröm utan att få åka med.

När brevinkastet rasslar till blir jag orolig och försöker få Oscar av mig. Han verkar inte alls förstå men efter en stunds manande sitter han själv på stolen. Jag går med ett dunkande hjärta mot dörren och ser på kuvertet. Det står som jag misstänkt mitt namn på det.

Felix vill du ha en deal? När maten kommer får du alkohol. Du måste bara göra en sak i gengäld.

Redan där visste jag att jag skulle göra vad som helst.

Ta kameran, filma när du hånglar med Oscar, gör det trovärdigt. Annars får du klara dig utan alkoholen.

Chockat ser jag mellan lappen och Oscar. Bara tanken på sprit får mig att vilja göra det helhjärtat med en gång. Men när jag ser på Oscars bortkopplade sinne och oförstående kropp tvekar jag. Han är helt i en annan värld, det skulle inte ske med hans medryckande. Jag skulle ta övertag av hans berusade tillstånd.

"Vad vill du oss egentligen"

Utbrister jag och skakar på huvudet innan jag tar kameran som åter blivit inskickad. Jag kommer inte kunna bevara min hemlighet om abstinensen slår in. Om jag tar precis lagom med sprit kan jag kanske undangömma det. Inte bli för full men inte för nykter. Det är så jag klarat av skolan. Dessutom kommer antagligen Oscar aldrig veta att detta hänt om jag spelar mina kort rätt.

Jag går bort till honom och tar försiktigt i hans hand.

"Oscar kom med mig lite"

Han nickar glatt och försöker hoppa upp på min rygg men det slutar med att han trillar i golvet och börjar gråta.

"Nej, nej gråt inte Oscar"

Säger jag sorgset och mer eller mindre släpar iväg honom mot sovrummet. Jag skäms redan. Men när jag ser Ogge dricka min sista öl vet jag att jag måste. Mina hemligheter får inte komma ut. Jag dör hellre.

Jag reglar dörren bakom mig och tar ett djupt andetag. Försiktigt sätter jag honom i sängen och placerar kameran i ungefär samma vinkel som kidnapparens kamera. Med tunga fingrar sätter jag på den.

"Hej Oscar"

Säger jag utan känslor, det här är för jobbigt. Långsamt går jag ifrån den rullande kameran och sätter mig bredvid honom.

"Ej bäjbe"

Fnittrar han och jag ger honom ett sorgset leende innan jag samlar mig. Snabbt innan mitt samvete vinner kampen över mina egna behov kysser jag honom.

Han rycker först till innan han förvånar mig genom att slappna av. Gör det trovärdigt. Orden ringer i öronen på mig och jag börjar sakta röra mina läppar. Jag vill inte skrämma honom.

Han är snabbt med på noterna och hans aningen slappa läppar rör sig i den takt jag bestämmer. Jag känner hans hand som glider upp längst mitt bröst och lägger sig runt min nacke. En ilning av spänning går igenom min kropp och förvånat drar jag ifrån kyssen. Hans oförstående ögon ser kort på mig innan han kysser mig igen.

Jag känner hans händer i mitt hår som ivrigt masserar och jag låter min tunga närma sig hans läppar. På millisekunder smakar våra tungor mot varandra och känslan är överhettande. En varm känsla sprider sig inom mig medan en ilning far igenom kroppen. Det här är fel på så många sätt.

När han lutar sig bakåt i sängen följer jag med ner och lägger mig snabbt över honom. Kyssarna blir allt mer slarviga och jag går över till att suga på hans hals. Det är saliv och tungor överallt. Han för huvudet bakåt och stönar högt, det mörka stönet får min hud att vibrera och hjärta att klappa vilt. Hur kan jag göra såhär?

Med en skamfylld kropp går jag av honom och stänger av kameran. Han ser sorgset på mig som ett litet barn som inte fick leksaken han ville ha.

"Förlåt mig Oscar"

Säger jag och ser hur han trött placerar huvudet mot kudden och somnar. Jag kan inte förstå att jag tog övertaget över en oskyldig person. Med ens kommer jag på mig själv med att gå mot köket för att dricka ölen som inte längre finns kvar. Förvirrat stannar jag mitt i hallen och suckar frustrerat. Jag var tvungen.