Utan en tanke springer jag fram till dörren och bankar allt vad jag har i den. Jag skymtar hur Oscar faller ner på rumpan och drar knäna till sitt bröst. Glöm att jag infinner mig i det här. Jag skriker på både hjälp och hotar vem det än är där ute. Efter en lång tid släpper rädslan över att han ska komma in och döda oss och jag står orkeslös med blicken på dörren.
Ingenting händer på flera minuter och jag inser att ingen kommer höra mig ändå. Långsamt lunkar jag tillbaka till rummet med soffan och sjunker ner på golvet bredvid Ogge. Det är konstigt hur han nu kan kännas som min närmsta vän när vi endast egentligen har gemensamma vänner och aldrig riktigt har tytt oss till varandra. Nu känns han rätt trygg att ha bredvid sig.
YOU ARE READING
Stugan
FanfictionFelix, Oscar, Omar och Ogge slängs in i ett äventyr de knappast hade kunnat ana. Tillsammans tvingas de till saker deras vardag aldrig tidigare hade tillåtit. Hoten är ständiga och en oväntad men oskiljaktig relation bildas. Hemligheterna drar dem i...
