Stugan

44. Omar

Jag hör hur det knackar på dörren alldeles för snart och Ogges befallande röst. Han meddelar att det kommit ett nytt kuvert.

Jag knuffar lätt på Felix som fortfarande sover tungt och kan konstatera att jag själv sovit extremt oroligt. En gäspning flyger ur mig och jag masar mig ur sängen. Jag verken vill eller orkar med galningens befallningar mer.

När vi kommer ur sovrummet står Ogge och Oscar på var sin sida av dörren och kikar ner över ett kuvert. Felix tränger sig förbi mig och ställer sig genast vid Oscars sida. Jag vet inte ens om han märkte det själv men där står de nu. Själv placerar jag mig vid Ogges sida och vi alla ger varandra en blick innan Ogge börjar öppna kuvertet.

Överraskning, jag är en av er.

Det tar ett par långa sekunder innan jag förstår vad som händer och Ogge verkar göra det precis samtidigt.

"Det här stämmer inte"

Utbrister Ogge skrämt och jag ser med stora ögon på Felix och Oscar som oroligt iakttar mig. Ingen säger mer utan vi stirrar bara på varandra.

"Varför skulle det vara någon av oss?"

Säger Oscar avvaktande och smalnar ögonen när han ser mellan mig och Ogge.

"Klart det inte är"

Säger Ogge fortfarande med blicken på lappen. Sedan ser han misstänksamt upp.

"Eller?"

"Nej han försöker bara trixa med våra hjärnor"

Fastslår Felix och vi alla nickar. Dock rör vi oss inte ur den vakande känslan. Iakttar testande varandra. Tänk så är det någon av oss? Fast hur skulle det fungera?

Fundersamt stoppar jag händerna i fickan över den obehagliga stämningen och fryser till is. Jag känner en pappersbit och slutar med ens att andas.

Långsamt för jag den ur min ficka och känner allas blickar på mig.

"Överraskning bitches"

Läser jag högt och tappar lappen i golvet. Förskräckt ser jag på de andra som skrämt ser runt på varandra. Någon av de tre killarna framför mig har placerat lappen i min ficka. Ingen annan har haft tillgång till min tjocktröja än de tre framför mig. Jag har ju burit den på mig det senaste dygnet.

"Vem är det?"

Frågar jag gällt och alla svarar genast att det inte är dem.

"Seriöst"

Säger Oscar och ställer sig en bit bakom Felixs skyddande kropp. Min första tanke blir att det är Felix varför vet jag inte men det var han som hoppade upp i mina tankebanor först. Sedan börjar jag fundera på om det inte skulle kunna vara Oscar.

Jag spärrar upp ögonen, det är Oscar. Allt blir glasklart. Hur kan han annars ha varit så lugn och metodisk igenom allting? Han var den som kom på att vi blivit lurade och såg till att bekräfta att allas sms var från samma nummer. Vem kommer på det bara sådär? Själv hade vi andra antagligen inte ens tänkt på det. Det var Oscar som visste så mycket om stugan och hävdade att han och hans kompis hade varit här sommaren innan. Han ljög, klart han visste hur allt såg ut, han riggade stället. Vem hittar en lampknapp i mörkret så fort annars? Det var han som tjatade om att ransonera maten så att den räckte, han visste när vi skulle få mat igen. Allt är solklart.

"Det är du eller hur?"

Utbrister jag och allas blickar faller på Oscar.

----
Dun dun dun.....