När vi skriver klart lapparna känner jag mig tom. Jag gillar inte att ljuga för mormor såhär, dessutom låter detta som något jag hade kunnat skriva. Formuleringarna och även orsaken kommer lura mormor till att tro på det. Hon vet att jag hade kunnat göra vad som helst för att hjälpa någon som förlorat sin mor så som jag gjort. Jag ser upp på resten i det trånga och dystra köket.
"Ogge, varför fick inte du någon?"
Frågar jag försiktigt och han rycker på axlarna.
"Äh, min morsa bryr sig inte om jag är borta"
YOU ARE READING
Stugan
FanfictionFelix, Oscar, Omar och Ogge slängs in i ett äventyr de knappast hade kunnat ana. Tillsammans tvingas de till saker deras vardag aldrig tidigare hade tillåtit. Hoten är ständiga och en oväntad men oskiljaktig relation bildas. Hemligheterna drar dem i...
