Stugan

8. Felix

Det är Ogge som rusar mot dörren först, på sekunder är vi andra efter honom. Jag trycker mig in bredvid honom och sparkar allt vad jag kan på dörren. Omar och Oscar står bakom oss och skriker. Det här hade kunnat ses som pinsamt och en överreaktion men inget hade kunnat få mig att gå ifrån dörren.

"Alla puttar på den"

Flämtar Ogge som min hysteriska hjärna tillslut lyckas förstå. Vi alla backar ett par steg och slänger oss mot dörren. Jag känner ingen smärta trots att Omar trycker mig mot dörren med full kraft. Efter flera minuter börjar nog Oscar inse att det är meningslöst för han slutar tvärt.

"Killar sluta, ni skadar er bara"

Jag vänder mig om medan Omar ställer sig bredvid Oscar.

"Vadå ska vi bara vänta på bättre dagar menar du?"

Min röst är så hög, arg och skrämd att jag nästan backar bak ett par steg själv. Förvånansvärt ser Oscar för en gångs skull inte skrämt på mig utan irriterat.

"Testa fönstren"

Jag trycker mig emellan honom och Omar som blockerar den trånga hallen. Jag vet egentligen att det är lönlöst men börjar rycka i de fasta gallren. Mina öron registrerar hur de andra kommer in i rummet men ingen ger mig en hand. Envist fortsätter jag att rycka tills jag känner en hand på min axel.

"Felix, det är inte lönt"

"Vi kommer inte ut"

Jag sjunker ner mot väggen och känner ju mindre adrenalin desto mer smärta. Mina handleder är redan lätt svullna.

Jag och Ogge sitter med ryggen mot väggen bakom soffan. Omar och Oscar sitter till vänster om oss mot ena långsidan av huset. Ingen säger någonting. Antingen för rädda eller chockade. Omar verkar stirra tomt framför sig medan Oscar lagt huvudet mot sina uppdragna knän. Under en stunds tänkande har jag kommit fram till något vansinnigt.

"Ogge, det kan faktiskt vara Danne"

Säger jag tyst och tror knappt på vad jag säger själv. Mycket riktigt ger Ogge mig en oförstående blick.

"Vad menar du?"

Jag suckar och drar ihop ögonbrynen.

"Allas nummer? Jag hade det sparat som Dannes kontakt redan innan smset kom"

Han ser länge på mig med en svårtydd blick.

"Danne? Hur skulle han kunna göra så? Får jag se kontakten"

Jag ger honom telefonen och han suckar lättat.

"Jag kan Dannes nummer utantill så det är inte Danne som är där ute"

Jag nickar, nästan besviken. Om det hade varit Danne så hade allt varit mindre skrämmande. Men efter en stunds funderande fryser jag till is.

"Du menar att någon måste ha raderat Dannes riktiga kontakt och skapat en ny?"

Ogge nickar och jag flämtar förskräckt.

"Men vem har lagt in det i min mobil då?"

Stressen sjuder inom mig, vem det än är där ute så har han fått tag i min mobil på något sätt.

"När var senast du vet att du smsade med Danne?"

Frågar Ogge i en relativt lugn ton. Jag tänker efter en lång stund.

"Det var nog igår?"

Han nickar och fortsätter snabbt.

"Vilka var du runt i torsdags?"

Hans blick är nästan jobbigt intensiv i sina försök att få ett svar ifrån mig.

"Herre Gud typ alla på hela skolan, du vet på höstlovsfesten? Mamma, syrran?"

Ogge förblir tyst och verkar nog själv inse att vår lista på misstänka kommer bli lång.

--------
Gillar ni den?
Vad tror ni kommer hända?
❤️