Stugan

40. Oscar

"Du säger inte ett ord till någon fattar du det?"

Säger han oroligt och lågt.

"De andra vet väl inget? Hur vet du ens?"

Jag ser med sorg på honom men låter det komma ut som ilska. Här står han och oroar sig för vilka som vet eller inte. Han verkar inte ens reagera på hur fel allting är.

"Det är bara jag som vet. När du var full fick du för dig att jag var Anja och försökte ha sex med mig. Du sa en del avslöjande grejer om man säger så"

Han ser omtumlat och skräckslaget på mig.

"Vad?"

Han iakttar mig spänt och jag suckar djupt.

"Hennes namn och att du var hennes hemlighet. Inte fan trodde jag att det skulle vara vår 40 åriga svenska lärare"

Jag ser anklagande på honom och han ser aningen lättad ut under irritationen.

"Hon är 38"

"20 år äldre än dig"

Påpekar jag ilsket och han skrattar tomt innan han drar sig i håret.

"Du fattar ingenting"

Pafft ser jag på hans irriterade och kaxiga ansiktsuttryck.

"Nej verkligen inte, vad gjorde du med en 35 åring när du var femton?"

Han ser på mig som om det är över hans förståelse hur vi hamnat här.

"Se? Olika världar, i min värld är det helt logiskt"

Nu är det min tur att bittert slå ut med armarna. Han måste skämta.

"Hur Felix? Hur är det logiskt?"

"Det har du inte med och göra"

Mumlar han och jag ger honom en ilsken blick.

"Oscar, seriöst säg inte till någon"

Ber han och jag ser länge på honom. Hans ögon visar hur beroende han är av att jag följer hans vilja och hur lite makten ligger hos honom själv.

"Älskar du henne?"

Frågar jag tillslut med en tyst stämma. Han står helt blixtstilla och tänker en längre stund innan hans mörka och sorgsna ögon möter mina.

"Nej"

"Det sa du inte igår"

Rummet är inte längre laddat med ilska, det är utmattat. Jag är utmattad.

"Jag gör dumma saker när jag är full. Som att ha sex med Anja tillexempel"

Svarar han och jag ryser över hela kroppen.

"Det händer fortfarande eller hur?"

"Ja"

Svarar han kallt och ser bort.

"Varför?"

Felix:

Jag rycker på axlarna åt hans försiktiga fråga trots att jag mycket väl vet varför det sker om och om igen.

"Jag vet att du dricker för mycket"

Rummet är tyst en stund och jag låssas som att jag inte hör honom.

"Att det händer ofta"

Fortsätter han och mina djupt sårade ögon finner hans.

"Felix, jag har brytt mig om att titta efter"

När han förklarar hur han märkt av det redan i skolan trots att ingen annan gjort det så börjar jag gråta. Skammen över mitt alkoholintag, anledningen och konsekvenserna av det är för tunga att bära. Snabbt känner jag Oscars armar runt mig och trots att min första instinkt är att putta bort honom så låter jag honom hålla om mig.

"Det är okej Felix. Jag ska hjälpa dig"

Viskar han och jag gråter ännu mer. Jag har aldrig givit denna människa den respekt han förtjänar.

"Förlåt mig"

Han stryker mig sorgset över håret och jag gråter ännu mer.