54. Felix

276 29 5
                                    

Innan vi hinner väcka Omar så rasslar det i brevinkastet och jag kramar hårdare kring Oscars axel. Lättnaden sköljer över mig när dörren inte går upp utan ett kuvert landar på marken.

"Åh nej"

Kvider Oscar och genast blir jag orolig igen. Han tar ett tag kring min handled och vinklar klockan till sig. Den är sju på morgonen. Verkligheten kickar in efter den falska känslan av trygghet när dörren inte öppnades.

Länge sitter vi bara och kollar på kuvertet. Det ser tämligen stort ut jämfört med de tidigare vi fått. Bara det får allt att kännas värre än vanligt. Inte bara frånvaron av Ogge som i vanliga fall hade sprungit fram och hämtat det. Nej, han kommer aldrig springa igen. Fort tränger jag bort tanken och reser mig ifrån Oscars trygga kropp. Med ett tvekande inre går jag en självsäker gång framåt. Jag plockar upp kuvertet och knackar på tillbakavägen på sovrumsdörren. Dock utan att lämna ryggen åt dörren.

"Omar vi har fått ett kuvert"

Sedan går jag snabbt tillbaka till Oscar som iakttar dörren bakom mig som för att täcka min rygg. Vi litar inte längre på Ogges teori om att galningen där ute inte kommer komma in.

När Omar även han slår sig ner i soffan bredvid mig så tvekar jag en stund innan jag öppnar meddelandet. Det är vår kidnappare samt Ogges mördares första meddelande sedan Ogges död. Snabbt river jag upp det.  Nu finns ingen återvändo.

-----
Ni är fina som kommenterar❤️

StuganWhere stories live. Discover now